Alla som arbetar bidrar till den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen – men alla får inte ta del av den. Därför behövs en generell omställningsförsäkring, skriver Almegas Marie Silfverstolpe i replik till TCO.

Precis som TCO har Almega vid flera tillfällen låtit våra förslag vara föremål för diskussioner med personer som besitter stora kunskaper i hur arbetsmarknaden och socialförsäkringen fungerar. Vi har låtit företrädare för arbetsmarknadens parter komma med synpunkter, vi har lyssnat på nationalekonomer.

Socialförsäkring är ett komplicerat område, det gäller att lyssna och det har vi gjort. På många punkter drar Almega och TCO i liknande slutsatser, men inte alla.

Låt mig därför kommentera en del av de saker som Mats tar upp i sitt svar.

Almega ifrågasätter inte att dagens a-kassor sköter den administrativa verksamheten, som utbetalningar, på ett bra sätt. Men det i sig är inte ett skäl för att behålla dem. Vi vill ha ett system som underlättar rörligheten på arbetsmarknaden och där vare sig företag eller medarbetare blir inlåsta i en viss bransch eller ett visst kollektivavtalsområde. Därför behövs bredare kunskaper än dagens a-kassor.

Vi vill ha ett system där villkoren för att erhålla ersättning ska vara betydligt enklare och där många fler omfattas än i dag. Det kommer att minska företagens administrativa börda och underlätta tillämpningen av regelverket. Branschkassorna blir därmed inte lika nödvändiga.

I dag bidrar vi alla till den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen genom den arbetsmarknadsavgift som arbetsgivaren betalar, men vi alla får inte del av den. Vad betyder det för legitimiteten? För oss är det självklart att den blir sämre. Därför vill vi ha en generell omställningsförsäkring. Med en obligatorisk a-kassa är det naturligt att den, liksom annan myndighetsutövning, också administreras av staten.

Vårt förslag innebär att det ska finnas en myndighet som ska administrera beslutet att erhålla ersättning och vilket stöd som den enskilde har rätt till. Sedan ska den enskilde kunna välja leverantör av stöd och omställningstjänst inom ramen för ett valfrihetssystem. Vi är övertygade om att det kommer att underlätta omställningen, inte minst för alla dem som inte uppfyller kraven för att omfattas av de kollektivavtalade trygghetsöverenskommelserna som TRR och TSL.

Vi fortsätter gärna diskussionen även om vi inte är överens om allt.

Marie Silfverstolpe, Almega