Bild: stock.xchng

Jag inser att jag i min ledare (11/09) blandat samman bloggosfären med The Pirate Bay.  Men det är lätt hänt för en gammal man, eftersom så många bloggare med ryggmärgen den senaste veckan försvarat allas rätt att ha dåligt omdöme.

Ja, jag vet, ni som har en annan mening finns också, och jag är glad för det. Men det är inte ni som anslår tonen på nätet. Och jag menar att om offentlighetsprincipen drastiskt inskränks, som en följd av Arboga med mera, så kommer detta att drabba alla lika, TPB,  bloggarna, gammelmedierna och medborgarna. Så var gränserna en gång gått, är kanske om fem-tio år mest en akademisk fråga, om det då blivit mycket tystare i samhället.

Det är hårklyveri att TPB inte tekniskt sett publicerat bilder på döda barn, utan bara råkat distribuera . Ansvarsflykt kan det också kallas: att man kan stoppa barnporr för att det är olagligt, men inte har omdöme nog att ta bort bilder på döda barn.

En del bloggare är sura för att Dagens Arena inte genast svarat på den kritik vi fått, och påstår att vi sysslar med envägskommunikation. Men ska det bli tvåvägskommunikation, måste man gå i klinch med de svårare frågorna, som stod eller var antydda i min text i torsdags. Få eller inga bloggare har gjort det.  Men nu får ni en repetitionskurs och en andra chans att visa er på styva linan som tvåvägskommunikatörer:
 
1. Finns det eller finns det inte ett hot från justitiedepartement och EU att offentlighetsprincipen inskränks, till svår skada för både gamla och nya medier?

2. Om detta hot faktiskt finns, vad ska man göra för att avvärja detta?

3. Är det korrekt att frihet för många kan innebära en brutal ofrihet för somliga?

4. Kan man arbeta för större integritet i FRA-frågan, men helt blunda för att integriteten kränks för Arboga-pappan

5. Är det riktigt att med makt oundvikligen också följer ansvar?

6. Om användarna av internet fått makt, men inte vill medge att man också har ansvar, hur ska vi medborgare då någonsin kunna avkräva ansvar av staten?

7. Även om alla på nätet aldrig skulle följa något slag av hedersregler och många vill slippa självsanering,  vad är det för fel om några börjar? Jag tror ordet en del ryggar för är "civilkurage", dvs verkligt mod, och inte bara att följa flocken.
 
Om inte en del av dem, som skrivit att jag har ett hål i huvudet, bevärdigar sig att försöka ge någon slags svar på,  säg,  tre av dessa sju frågor, så tvingas jag nog hålla fast vid uppfattningen att ni måste ta ut nappen ur mun,  och försöka bli lite mer vuxna.