Bild: Wik
Bild: Wikimedia commons

Det är snart sju månader sedan den ömsesidiga vapenvilan mellan Israel och Hamas åtminstone tillfälligt satte stopp för slakten av civila på Gazaremsan. Men den israeliska arrogansen gentemot såväl civila palestinier som det internationella samfundet har på intet vis upphört.

Gaza har förblivit världens största fängelse där en och en halv miljon – djupt traumatiserade – människor hålls inspärrade bakom israelisk betong och tungt beväpnade dito soldater. Och fortfarande vägrar de israeliska myndigheterna att samarbeta med den av FN tillsatta och oberoende utredning som har till uppgift att klargöra vad som hände under kriget.

På Västbanken tvingas palestinier dagligen till i bästa fall förnedrande och i värsta fall våldsamma kontroller och köer i israeliska checkpoints på ockuperad mark i sina försök att ta sig till arbetsplatser, skolor och sjukhus – och hela tiden utvidgas de ockuperade områdena genom illegala bosättningar. I söndags lovade Benjamin Netanyahu, som leder den israeliska högerregeringen, att inga bosättningar kommer att dras tillbaka från ockuperad mark.

Uttalandet kom bara dagar efter att 53 personer vräktes från sina hem av beväpnad polis i Sheikh Jarrah i hjärtat av östra Jerusalem, hem där de har bott i mer än 50 år. En timme efter att de båda familjerna och deras tillhörigheter hade kastats ut på gatan var judiska bosättare på plats i lägenheterna.

Vräkningarna är inte bara ännu ett flagrant brott mot folkrätten från Israels sida, utan ett väl genomtänkt slag mot den palestinska förhoppningen om – som utlovat – östra Jerusalem som huvudstad i de tvåstatslösningar som hittills diskuterats. Vräkningen av familjerna i Sheikh Jarrah ingår i en större plan att skära av östra Jerusalem från resten av Västbanken – på platsen planeras redan stora bostadsområden för bosättare.

Reaktionerna på vräkningen har varit överraskande hårda. EU, med Sverige i spetsen, uppmanar de israeliska myndigheterna att lämna tillbaka bostäderna till de vräkta familjerna och ordföranden för det tyska utrikesutskottet påpekar att bosättarpolitiken kan innebära att Israel “gradvis begår självmord som demokratisk stat”. Även Barack Obama kräver ett stopp för bosättarpolitiken i de samtal som USA för med regeringen Netanyahu.

Frågan är bara om EU och USA, till skillnad från alla andra gånger, är beredda att öka trycket mot Israel bortom verbala fördömanden och krav. Om inte kommer allt att bli som det brukar – ogenerad ockupation och bosättningar som i sin tur föder ännu mer våld, förnedring och apartheidpolitik.

Det är en väg som leder rakt ner i avgrunden.