LEDARE Regeringen fortsätter presentera krispaket till landets företag, men regeringen får inte glömma att också skydda de grupper på arbetsmarknaden som är särskilt sårbara. Här är fyra krav för att stötta dem med osäkra jobb under coronakrisen. 

I Sverige finns 740 000 personer med en tidsbegränsad anställning. Av dessa har 450 000 några av de mest osäkra formerna av tidsbegränsade jobb. Det handlar ofta om timvikariat och det som i dagligt tal kallas för sms-anställningar. För många av dem har alla erbjudanden om fortsatta jobb försvunnit, särskilt inom hotell- och restaurang, handel, transport och kultursektorn.

De stödåtgärder som hittills genomförts, som möjligheten till korta permitteringar och slopandet av karensavdraget, kommer för det mesta inte de här personer till del. Vad som händer är helt enkelt att det slutar plinga om uppdrag i mobiltelefonen. Många har inte heller rätt till a-kassa om jobben permanent upphör. En del är inte medlemmar i a-kassan och andra har inte kvalificerat sig.

Det slutar helt enkelt plinga om uppdrag i mobiltelefonen.

Läget är också besvärligt för många egenföretagare som jobbar inom den så kallade gigekonomin. För en del har jobben tvärt tagit slut.

Andra är hankar sig fram, men utan möjlighet att arbeta hemifrån. För dem som inte har kunnat spara ihop till en buffert återstår skyddsnät med stora glipor. Ett brittiskt uttryck blixtbelyser villkoren: »We are working-class people. If we work, we can live. If we don’t work, we can’t live.«

Även bemanningsbranschen har drabbats särskilt hårt av coronakrisen. Där har antalet varsel har ökat särskilt snabbt. Ännu en gång ger detta belägg för att bemanningsbranschen är otrygg. När ekonomin går ned åker de anställda i bemanningsbranschen ut först.

Några förslag nu är särskilt centrala:

  • Lätta upp kvalifikationskraven för att få tillgång till a-kassa. Det innebär bland annat kortare krav på tiden som en individ ska ha varit medlem i a-kassan och lägre krav på antal arbetade timmar i månaden. Både LO och TCO har fört fram krav linje med detta.
  • Höj riksnormen för försörjningsstödet. Nivåerna är idag extremt låga. I ett läge där allt färre täcks av a-kassa behövs ett starkare ekonomiskt skydd. I familjer med gymnasieelever har kostnaderna till och med ökad på grund av uteblivna skolluncher. Det har skapat en ytterligare ekonomisk börda.
  • Förhindra att personer blir uppsagda från sin bostad på grund av coronakrisen. För att lyckas med det behövs samverkan mellan bostadsföretagen och sociala myndigheter. Allmännyttan bör gå i bräschen men alla fastighetsägare har ett ansvar.
  • Genomför stora offentliga satsningar på att fortbilda arbetstagare inom hotell- och restaurang och handeln. I dag sker stora förändringar inom dessa näringar, det handlar om skräddarsydd upplevelseturism, e-handel, fler hemleveranser, större utbud av varor, krav på butikernas sociala ansvar etc. Just nu är det ett gyllene tillfälle att i stor skala erbjuda uppsagda personer digitala utbildningar i kombination med a-kassa eller annat ekonomiskt stöd. Det skulle göra att de stod bättre rustade när ekonomin åter vänder uppåt. Staten, Folkbildningsrådet och Komvux bör ta ett gemensamt initiativ.

Regeringen har hittills visat på handlingskraft. Mängder med åtgärder har genomförts för att dämpa spridningen av coronaviruset och för att hålla ekonomin under armarna. Men mer behöver göras. Hit hör att ge ekonomiskt stöd till företag i utsatta branscher, men också att skydda de grupper på arbetsmarknaden som är särskilt sårbara. Sker inte det riskerar vi en galopperande nöd bland människor som aldrig tidigare har definierat sig som fattiga.