I dag öppnar riksdagen och det innebär också startskottet för valåret 2014.
Kanske var det därför som Fredrik Reinfeldt valde att möta Stefan Löfven för första gången i en tv-duell på måndagskvällen.
Det blev en debatt där argumenten svischade förbi varandra som i en pingismatch.

Stefan Löfven har varit partiordförande för Socialdemokraterna i ett och ett halvt år. Under den tiden har han inte mött statsministern i en enda debatt. Orsaken har skiljt sig beroende på vilket läger man frågat. Men Fredrik Reinfeldt har vid upprepade tillfällen hävdat att han inte kommer att möta Löfven förrän S-ledaren presenterar ”ett trovärdigt regeringsalternativ”. Enligt senaste Sifo-undersökningen är Socialdemokraterna nästan lika stora som de fyra allianspartierna tillsammans.

Det kan vara en förklaring till att Reinfeldt nu har kommit på andra tankar.

När partiledarna för riksdagens två största partier möttes i Aktuellts tv-studio under måndagen hade regeringen tidigare på dagen presenterat sin mest förutsägbara budgetnyhet – ett femte jobbskatteavdrag för 15 miljarder kronor. Debatten kom därför inledningsvis att fokusera på skatter.

Reinfeldt menar att en S-ledd regering kommer att höja skatter för att bygga ut bidragssystemen. Löfvens främsta invändning mot ytterligare ett skatteavdrag – som S paradoxalt nog är emot, men inte tänker riva upp, vid en eventuell valvinst – är att regeringen lånar pengar för att sänka skatten till ineffektiva ”så kallade satsningar”.

Båda partiledarna gav ett taggat intryck men debattinläggen kändes lite väl inrepeterade. Det var också påtagligt att Reinfeldt har säkerheten från sju år som statsminister, medan Löfven – av naturliga skäl – gav ett mer trevande intryck.

Skattediskussionen gick över till jobb, välfärd och utbildning. Om skatterna är Fredrik Reinfeldts planhalva borde det övriga vara Löfvens. Arbetslösheten har ökat, välfärden krisar och resultaten i skolan sjunker i alliansens Sverige. Löfven tryckte på att det inte går att sänka skatten med 140 miljarder och samtidigt satsa på skolan, välfärden och framtidsinvesteringar för nya jobb.

Dessvärre svischade replikerna förbi varandra och argumenten från båda hållen hann förmodligen aldrig riktigt sjunka in hos tittarna. På Twitter liknades den 15 minuter långa debatten vid en pingismatch. Det gavs inget utrymme för att göra känslomässiga reflektioner, som Göran Perssons numera klassiska utfall mot klassamhället i en tv-duell mot Carl Bildt: “jag har sett det, jag har växt upp i det och jag hatar det”.

Stefan Löfven skulle förmodligen tjäna på att plocka ned debatten på ett personligare plan. Hans liv från fosterhem i Ådalen till svetsare och sedermera ordförande för IF Metall och Socialdemokraterna är ett fantastiskt exempel på möjliga klassresor i välfärdslandet Sverige. Är en sådan resa ens möjlig i dag? Eller framför allt – kommer den att vara det i morgon med dagens förda politik?