Israel Låt oss hoppas att den sionistiska oppositionen vågar ta steget och börjar vandra en lång och mödosam väg, till ett nytt Israel. Det skriver Anders Carlberg.
Det israeliska valet har öppnat dörren till en alternativ framtid; nu finns en möjlighet att bli en stat för alla sina medborgare istället för ett land som steg för steg förstärker sin judiska överhöghet, att välja bort att bli ett ”super-Sparta”, som Netanyahu kallar sitt ideal, och i stället välja diplomatin, att inkludera alla sina medborgare i en väg som kan leda till en tvåstatslösning.
Väcker rädsla
Det har blivit möjligt för att de arabiska partierna har ökat sina mandat i Knesset med 90 procent, från 10 mandat till 19. Netanyahublocket har minskat med 17 procent, från egen majoritet på 64 mandat till 53 mandat. Om den samlade oppositionen samarbetar har de 67 mandat av Knessets totalt 120 platser.
Men den dörr som öppnar sig väcker också rädsla. En tvåstatslösning innebär att Israel öppnar dörren för ett Palestina som både omfattar Västbanken och Gaza och skapar förutsättningar för att hundratusentals boende på de ockuperade områdena istället bosätter sig innanför den gröna linjen. Även om en sådan process skulle ta flera år skulle den få en omedelbar effekt på landets fastighetsmarknad, statsbudgetar och investeringar i infrastruktur.
Den stora rädslan är att det blir ett inbördeskrig. Polisminister Ben Gvir har delat ut nya vapenlicenser och pistoler till 300 000 personer. Evakueringen av Gaza med sina 5 000 judiska bosättare ledde till ett djupt sår som drivit på viljan att återkolonisera Gaza nu efter kriget. Vi kan bara föreställa oss vilka känslor en evakuering av Västbanken med sina över 500 000 bosättare skapar, utöver alla praktiska utmaningar.
Nyval ett alternativ
Istället för att ta steget in genom den dörr som öppnats kan något av de sionistiska oppositionspartierna välja att kliva över till Netanyahus block. Det går stick i stäv med alla vallöften, det är ett svek av det viktigaste av dem alla – att tillsätta en oberoende kommission som utreder omständigheterna och ansvaret för 7 oktober. Men ett Netanyahublock där Netanyahu själv träder tillbaka i utbyte mot immunitet, eller där premiärministerposten erbjuds den som tar klivet över – det är en möjlighet.
Ett annat alternativ är nyval. Då sätter sig knappast tiotusentals utlandsisraeler på ett nytt plan hem och det är också möjligt att de arabiska medborgarna inte kan mobiliseras att rösta i lika stort antal. Risken är stor att Netanyahus sida vinner.
Hoppfullhet
Israel har fått sitt Buberögonblick. Filosofen Martin Buber verkade för en binationell stat där judar och araber levde på samma villkor. Det blev aldrig så, men Buber förblev en lojal sionist och i Israel efter 1948 arbetade han för samarbete och samverkan mellan judar och araber.
Precis som den arabisk-judiska gräsrotsrörelsen Standing Together. Under veckorna före valet var jag med på deras aktiviteter i Jaffa och Jerusalem för att mobilisera arabiska väljare. Där tyckte jag mig uppleva en hoppfullhet och ett självförtroende som jag upplevde saknades i många andra delar av det israeliska samhället.
Låt oss hoppas att den sionistiska oppositionen vågar ta steget och börjar vandra en lång och mödosam väg, till ett nytt Israel.
Anders Carlberg, engagerad i arabisk-judiska gräsrotsrörelsen ”Standing Together” och författare till boken ”Sionismens vägskäl. Framväxten av judisk nationell identitet”.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
