Fotboll En miljö som konsekvent stänger ute polisen kanske måste forceras med våld. Det skriver Xander Segersvärd.
Om jag hade tänt en bengal på en konsert eller angripit en ordningsvakt på en nattklubb hade jag riskerat att omedelbart stoppas och lagföras. Men när det gäller fotbollsevenemang tycks det ibland finnas en annan syn på vad som är lagligt och hur ordningsmakten ska arbeta. På vissa läktarsektioner har pyroteknik, maskering och konfrontationer med polisen blivit återkommande inslag.
Större än fotboll
Under söndagens derby mellan BK Häcken och IFK Göteborg ställdes detta på sin spets. Enligt polisen hade mellan 80 och 90 pyrotekniska pjäser tänts på bortasektionen. När polisen gick upp på läktaren för att ingripa mot de misstänkta lagöverträdarna uppstod tumult och föremål kastades mot poliserna. Femton personer greps och matchen fick tillfälligt avbrytas. Resultatet blev skadade supportrar och poliser.
Naturligtvis ska polisens ingripanden vara proportionerliga. Ett ingripande som riskerar att orsaka större skada än den överträdelse som ska förhindras kan vara både olämpligt och rättsligt oförsvarligt. Men proportionalitet får inte förväxlas med passivitet. Att polisen av taktiska skäl avstår från ett ingripande vid ett visst tillfälle är en sak. Att vissa delar av samhället i praktiken blir oåtkomliga för ordningsmakten är något helt annat.
För detta handlar om något betydligt större än fotboll. Det handlar om en av rättsstatens mest grundläggande principer: att det är våra gemensamt beslutade lagar som gäller, inte de regler som enskilda grupper själva har bestämt sig för att följa. Om polisen återkommande hindras från att ingripa mot brottslighet vid en offentlig tillställning därför att en våldsam folksamling motsätter sig det, riskerar samhället att i praktiken acceptera begränsningar i sin egen förmåga att upprätthålla lagen.
Arrangörerna ansvariga
Utgångspunkten måste vara att polisen ska kunna arbeta i hela samhället och därmed på hela arenan. Den som bryter mot lagen ska kunna gripas eller omhändertas när lagens förutsättningar är uppfyllda. Den som försöker förhindra ett sådant ingripande genom våld ska inte kunna räkna med att motståndet i sig leder till att polisen avstår. Det faktum att polisen hålls ute från en viss miljö borde kanske motivera ytterligare försök att ta sig in i den?
Här har också arrangörerna ett betydande ansvar. Om ordningen vid upprepade tillfällen inte kan upprätthållas måste det få konsekvenser för hur framtida tillstånd utformas. Det kan handla om skärpta säkerhetskrav, begränsningar av vissa läktarsektioner eller, i särskilt allvarliga fall, att förutsättningarna för att anordna matcher omprövas.
Min poäng är inte att polisen nödvändigtvis agerade rätt i det här enskilda fallet. Min poäng är att en miljö som konsekvent stänger ute polisen kanske måste forceras med våld.
Nästa gång en folksamling förhindrar polisen från att upprätthålla lagen på en fotbollsläktare måste samhället vara berett att agera. Om situationen kräver det ska polisinsatschefen kunna ge ett tydligt besked i högtalarsystemet:
”Skingra er!”
Xander Segersvärd, juridikstudent
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
