De Gaulle: Frihetens röst
“De Gaulle: Frihetens röst” är en fascinerande historia om en minst sagt egensinnig och envis mans kamp för sin nation. Det tycker Jon Andersson, som sett den andra och sista delen i filmserien om den franske generalens kamp för frihet och självständighet under andra världskriget.
Året är 1942 och den franske generalen och motståndsledaren Charles de Gaulle befinner sig i ett sammanträdesrum i London med sina närmaste medarbetare. Sedan Nazitysklands ockupation av Frankrike sommaren 1940 har de Gaulle lett den franska motståndsrörelsen i exil från London. Han har vägrat att lyssna på dem som vill att fransmännen ska samarbeta med de tyska ockupanterna och han ser med avsky på alla som varit involverade i den förhatliga Vichyregimens styre. Men nu har även de Gaulle börjat tvivla. Inte på sin bergfasta och kompromisslösa inställning när det gäller Frankrikes rätt till självständighet. Men han är inte längre lika säker på att han och hans kamrater kommer att gå segrande ur striden.
– Vi har aldrig svikit vårt samvete. Vi har kämpat med passion. Vi har aldrig kompromissat. Historien som alltid ställer sig på segrarnas sida kommer utan tvekan att minnas att vi bara var en handfull galningar, säger de Gaulle till sina medarbetare med tvivel i rösten.
Fascinerande historia
Scenen kommer från “De Gaulle: Motståndets pris”, den första filmen av två om den franske generalens bedrifter under andra världskriget. Det är en scen som på ett träffande sätt sammanfattar själva essensen i de två filmerna. Det handlar om en man som inte bara satte sig upp mot nazisterna och de franska kollaboratörerna utan även mot allierade nationer som Storbritannien och USA. Hela tiden med en sak för ögonen: Frankrikes självständighet.
“De Gaulle: Motståndets pris” och “De Gaulle: Frihetens röst” berättar den fascinerande historien om en minst sagt egensinnig och envis mans kamp för sin nation. Simon Abkarian är mycket bra i huvudrollen som de Gaulle. Han gör en magnifik gestaltning av den envise franske generalen med en imponerande precision i allt från kroppsspråk till röstläge. Simon Russell Beale är lika perfekt i rollen som den brittiska premiärministern Winston Churchill.
Medan den första filmen berättar om de första åren av motstånd tar “De Gaulle: Frihetens röst” vid i januari 1943 och fortsätter fram till befrielsen av Paris i augusti 1944. Men “De Gaulle: Frihetens röst” handlar inte bara om Charles de Gaulle. Det är också en berättelse om alla modiga män och kvinnor som stod upp mot nazisterna och de franska kollaboratörerna, såväl inne i det ockuperade Frankrike som i andra delar av världen.
Storslagen
Som film är den minst sagt storslagen. Scenerna från kriget i öknen är både påkostade och väl utförda. Detsamma gäller för scenerna från Frankrike, där motståndskampen och den slutgiltiga befrielsen av Paris skildras med trovärdighet och detaljrikedom.
Det betyder inte att man inte kan ha vissa invändningar mot filmens budskap. Ibland blir den lite väl patriotisk. Och även om budskapet om frihet och självständighet är starkt går det inte att komma ifrån att det präglas av en viss dubbelmoral. Frankrike hade ju vid den här tiden mängder av kolonier runt om i världen. Länder man uppenbarligen inte tyckte hade rätt till självständighet.
På det stora hela är dock “De Gaulle: Frihetens röst” en både imponerande och storslagen berättelse om hur en av 1900-talets ledande politiska och militära gestalter till slut hamnade på segrarnas sida.
Jon Andersson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
