”Direktdemokrati och sociala medier välte Serbiens regim”

Intervju Den direktdemokratiska studentlistan tog oväntat över makten i Serbien. Men hur kunde en social rörelse utan partipolitisk erfarenhet besegra den auktoritäre Aleksandar Vučić? Enligt Studentlistans Senka Pejić handlade det om mobilisering, demokrati och sociala medier.

Söndagen den 25 oktober vann Studentlistan parlamentsvalet i Serbien. Det var kulmen på en partipolitiskt obunden studentrevolt som startade 2024. En av dem som varit med från början är den 24-åriga filmstudenten Senka Pejić. 

– De flesta protesterna var fredliga. Men vid flera tillfällen utsattes vi för polisbrutalitet, och underrättelsetjänsten spelade också in oss i hemlighet, säger hon när Dagens Arena träffar henne när hon besöker Stockholm. 

Sociala medier betydelsefulla

Hon säger att en av förklaringarna till att studenterna ändå kunde ta makten var videofilmer på sociala medier. 

Varför var sociala medier så betydelsefulla?

– Därför att det var ett sätt att kommunicera direkt med allmänheten. Regimen kontrollerade ju tv-programmen och sändningarna så det var vår enda möjlighet att nå ut. Vi hade till och med våra egna studentsändningar på Youtube, förklarar Senka Pejić som befinner sig i Sverige för att berätta om Studentlistan, inbjuden av svenska Civil Rights Defenders.

Rörelsen försökte först förändra TV-situationen genom att blockera Serbiens Public Service-bolag vid två tillfällen. Under en tvåveckorsperiod hindrades anställda från att ta sig in i byggnaden. Kravet var att ledningen för myndigheten som reglerar medier skulle avgå och att en ny skulle väljas.

Var det inte farligt och våldsamt att blockera en TV-station?

– Jo, men samtidigt var det alltid väldigt många människor där och vi hade ett stort stöd, säger hon.

Känsla av tillhörighet

Men då detta inte gick styrde man om sin energi mot att producera eget material. På Youtube och Instagram beskrev studenterna vad de ville uppnå. I filmerna uppmanades människor att agera. Man producerade kommentarer och provocerade. En tredje kategori innehöll tillbakablickar på vad som tidigare hade hänt i Serbien och under kampanjen.

Senka Pejić återkommer till filmernas känslomässiga betydelse.

– Ja, vi försökte skapa en gemenskap och en känsla av tillhörighet. Vi talade inte bara till människor som medborgare, utan också som grannar, kollegor och vänner, säger hon.

Hon har varit med ända sedan startskottet för protesterna för två år sedan, då ett järnvägsstationstak rasade ned och dödade 15 personer i den nordserbiska staden Novi Sad. Hon och många andra kopplade stationsbygget till korruptionen i landet och protesterade mot att ingen av de styrande politikerna tog ansvar.

Korruptionen är en central fråga för er rörelse. Kan du beskriva hur den kan se ut?

– Ja, korruptionen är det grundläggande problemet. Ett exempel är att om du vill få ett jobb på ett sjukhus eller i ett statligt företag är du tvungen att vara medlem i regeringspartiet. Ett annat exempel är att regeringen iscensätter politiskt stöd för sig själva genom att betala fattiga och marginaliserade människor för att komma till deras möten. 

Fokus på korruption

Fokuseringen på korruption bidrog till att hålla samman rörelsen. Men populariteten berodde också på att studenterna, och deras senare nominerade kandidater, lyfte många andra frågor som var viktiga för medborgarna, exempelvis sjukvård, utbildning och miljö.

Hon beskriver hur det serbiska parlamentet nu kommer att bestå av endast två partier: Studentlistan och den gamla regimens parti, SNS. De andra partierna fick inte tillräckligt med röster eller valde att inte ställa upp för att gynna Studentlistan.

Det kommer att bli ett parlament av ett nytt slag, eftersom ingen av Studentlistans invalda representanter har någon bakgrund i andra partipolitiska rörelser. Men det kommer inte att saknas breda erfarenheter. Många av de nyblivna politikerna är professorer, akademiker, läkare, konstnärer, skådespelare, ekonomer och aktivister.

Ni har lyckats samla ett brett stöd. Kommer det att vara möjligt att behålla stödet utan att definiera er som vänster eller höger, progressiva eller konservativa?

– Jag är egentligen inte kvalificerad att uttala mig om det. Jag är filmstudent och inte någon politisk tänkare.

Kände ansvar

Att hon själv blev aktiv och en drivande kraft i studentprotesterna handlade om att hon kände ett ansvar.

– Jag kände att jag kunde påverka, särskilt genom filmerna vi gjorde som fick fem till sex miljoner visningar. Och eftersom jag kunde påverka hade jag också ett ansvar. Ett ansvar att tänka över vad som händer och att agera efter det.

De flesta rösterna har nu räknats och ni får egen majoritet. Vilka är enligt dig de viktigaste förklaringarna till er framgång?

– En viktig faktor var att vi lyckades motivera människor till att gå och rösta. Valdeltagandet var mycket högt, nästan 70 procent. Att vi var självorganiserade var också betydelsefullt.

Hon beskriver hur studenterna använde en form av direktdemokrati som de kallar ”plenum”, där alla studenter kunde delta i gemensamma möten.

– En av de viktigaste sakerna var att vi lyckades genomföra det här arbetssättet. Vi hade inga parlament. På universiteten kunde exempelvis alla som tillhörde lärosätet delta i mötena, diskutera frågorna och sedan rösta. Vi hade inget studentparlament med olika politiska partier.

Är inte detta riskabelt, då små men välorganiserade grupper skulle kunna ta över möten och beslutsfattande?

– Jag antar att det skulle kunna vara ett problem, men eftersom vi i vår rörelse hade samma mål blev det inte så. Och om något sådant skulle inträffa skulle vi göra som vi gjorde vid liknande händelser under kampanjen. Om någon grupp agerade för egen vinning var vi ganska snabba med att gå ut och säga: ”De tillhör inte oss.”

Ledarlösa

Ett annan utmärkande sak för rörelsen är att de hela tiden betonat att de är ledarlösa, och att de agerar utan en formell ledarstruktur. Detta gör också att Dagens Arena inte får ta bilder på Senka, då det skulle kunna tolkas som att hon är en formell ledare.

Förutom möten, kampanjer i sociala medier och filmer vandrade studenterna också från stad till stad.

– Äldre människor som inte hade sett oss i sociala medier fick möta oss. De kunde se att vi var verkliga människor och att vi var ärliga, säger hon med ett brett leende och fortsätter:

– Människor kom och gav oss mat och läkare dök upp för att hjälpa oss med bandage.

Har du några lärdomar till sociala rörelser i länder som Sverige, där korruptionen är låg men där det finns andra stora samhällsproblem?

– Några svenska studenter ställde precis den frågan till mig. Men jag vet inte så mycket om de svenska problemen eller hur ni brukar lösa dem här. Det verkar vara annorlunda. Studenterna här litar på myndigheterna. Jag skulle aldrig säga att jag litar på myndigheterna.

Rickard Jakbo