Syrefattig idétorka när Lööf talar

Politisk idétorka. Annie Lööfs tal i Almedalen tog inte Centerpartiet närmare att klara sig kvar i riksdagen.

Annie Lööf citerar Olof Palme (”han verkar poppis”) när hon står på scenen i Almedalen under lördagseftermiddagen: ”Politik är att vilja”.

Men vad vill Annie Lööf? Ironiskt nog var det rubriken efter Centerledarens tal i Almedalen föra året. Närmare ett svar har vi inte kommit i dag. Och man ska vara försiktig med att yttra svensk politiks mest sönderanvända citat när man själv tycks lida av politisk idétorka.

”Det finns en elefant i rummet. Den stavas Arbetsförmedlingen”, säger Lööf. Men att Centerpartiet vill lägga ned arbetsförmedlingen är inte någon nyhet. Det var ett av Centerpartiets utspel under förra årets Almedalsvecka.

Lööf fortsätter med att lyfta dagens utspel om en giftfri vardag. Att en sådan behövs manade redan miljöminister Andreas Carlgren (C) till, som 2011 inledde regeringens arbete för en miljö för färre gifter.

När det sedan kommer angrepp om rödgrön röra och uppmaningar om att ”nu får det vara nog med socialism och centralplanering” känns det mest bara förutsägbart och syrefattigt.

Ett av Lööfs uppdrag var förmodligen att gjuta nytt mod i de landsbygdsväljare som hon tidigare har anklagats för att vända sig bort ifrån. Vi får en exposé över en landsbygd som avvecklas, service som försvinner och jobb som är borta. Talets högsta jubel får Lööf också när hon kräver den svenska rätten att få jaga varg.

Men frågan är om inte också de väljarna kände sig snopna. Lööf landar i att Centern som en del av en alliansregering är viktigt för att landsbygden ska värnas.

Centerledaren har ett tungt år bakom sig. Bråk om partiprogrammet, klumpiga uttalanden, KU-utfrågningar och dalande opinionssiffror. Lööf främsta bedrift får anses vara att hon lyckats klara sig ur dessa ständigt återkommande kriser.

Att Lööf därför väljer ett mer nedtonat tal än förra årets konfrontation med de egna allianskollegorna är därför inte särskilt underligt. Den energi som Lööf då försökte mana fram har i stället lett fram till att bilden av en trött regering etsat sig fast. I Maramö grillades det ju mest korv.

Men så här i efterhand saknade förmodligen också partkamraterna förra årets energi. Årets upplaga är tomt på substans och när Lööf kliver av scenen är det sannolikt fler än undertecknad som vill utbrista: Annie, get your gun!

Samtidigt skymtar mellan raderna en politiker som vill mer. De Margaret Thatcher-inspirerade orden om att svensk politik långsamt förvandlas till en herrekipering i sju nyanser av grått visar på en frustration som förmodligen är starkare än hon vill ge sken av (dock var det illa att Lööf antingen glömde, eller medvetet valde att inte nämna MP-språkröret Åsa Romson). Likaså när Lööf lyfter upp en medhavd väska och hon säger ”jag lovar, den var inte dyr, den kostade bara 20 spänn”. En tydlig anspelning på all kritik som Mona Sahlin fick när hon fotograferades med den dyra handväska hon fått i 50-årspresent.

Lööf känner uppenbarligen av den hårdare granskning som kvinnor i offentligheten drabbas av. Det är en ilska hon borde bygga vidare på.

Men nästa år kan bli hennes sista chans. Och årets tal i Almedalen tog inte Centerpartiet närmare att klara sig kvar i riksdagen.