På måndagsförmiddagen presenterade Jonas Sjöstedt Vänsterpartiets valplattform inför riksdagsvalet och den kommande mandatperioden. På pressträffen i riksdagen märktes det att det är en partiledare som känner att han har “vind i ryggen”. Under våren har partiet fått över nio procent i opinionsmätningar, vilket är det starkaste stödet Vänsterpartiet har fått på 15 år.

Jonas Sjöstedt slår sig för bröstet när han konstaterar att Vänsterpartiet är först ut av riksdagens partier att presentera en valplattform. “Vi vill hinna göra den välkänd och påverka den politiska debatten”, förklarar han. V-ledaren passar också på att rikta en känga mot Moderaterna som haft partikonferens i Göteborg den gångna helgen. Det enda konkreta politiska beskedet som kom därifrån var att de vill höja priset på snus, säger han.

Hur Vänsterpartiet ställer sig till Anders Borgs höjda skatt på tobak är osagt, men några egna överraskande nyheter bjuder de inte direkt på inför valet. Partiet slog fast redan på partikongressen i januari att den här valrörelsen kommer att vara fokuserad på en fråga: Stopp för vinstuttag i välfärden. Den frågan har också en “särställning” i valplattformen, säger Jonas Sjöstedt.

När han fortsatte att tala om regeringsbildningen är han tydlig med att Vänsterpartiet önskar sitta i en regering ihop med Socialdemokraterna och Miljöpartiet – och de vill ha ministerposter. För att förekomma kritiska frågor om hur det ska gå till med tanke på V:s kategoriska ställningstagande kring vinstuttagen använder Jonas Sjöstedt en mer generös definiering av den politiskt heta potatisen. Han säger att Vänsterpartiet inte kommer att sätta sig i en regering som fortsätter med privatiseringarna. Dessutom tillägger han att Vänsterpartiet är jättebra på att kompromissa, och att de visat prov på det i kommunpolitiken där de ofta ingår i rödgröna samarbeten. Alltså: Vänsterpartiet är sannolikt beredda att tumma även på sin hjärtefråga, om utbytet är ett regeringssamarbete.

Det är en uppenbart regeringssugen V-ledare som försöker fånga Socialdemokraternas och Miljöpartiets intresse. Än så länge har reaktionerna därifrån varit svala, och några officiella samtal om samarbete förs inte, berättar Sjöstedt. Och får Stefan Löfven bestämma, vilket han får, så kommer det heller inte att ske innan valresultatet är färdigt den 14 september.

I övrigt innehåller Vänsterpartiets valprogram bekant vänsterpolitik: stärkt arbetsrätt, höjt tak i a-kassan, fler händer i välfärden och rättvis beskattning, som i det här fallet inte innebär höjd skatt för låg- och medelinkomsttagare.

Även om valmanifestet saknar stora överraskningar går det att notera några intressanta vallöften. Bostadsbristen ska byggas bort och målet är 40 000 bostäder, varav en majoritet ska vara hyreslägenheter, fram till 2018. V vill också satsa på ett storskaligt försök med avgiftsfri kollektivtrafik (!). Partiet vill dessutom reformera de ekonomiska ramverken. Överskottsmålet bör ersättas med ett mål om budget i balans över en konjunkturcykel, enligt Sjöstedt. Det håller förmodligen Socialdemokraterna med om, säger Jonas Sjöstedt, men just nu tävlar de med Moderaterna om “vem som är den tuffaste sheriffen i stan”. Den analysen är troligtvis korrekt. Såväl nationalekonomer som Göran Persson har sagt att överskottsmålet har gjort sitt.

Det märks att Vänsterpartiet har en partiledare med växande självförtroende. Det går helt enkelt bra nu. Men det är intressant hur partiet i allt skarpare tonläge markerar mot Feministiskt initiativs framfart de senaste månaderna. Fortfarande når FI knappt över 1,5 procent i opinionsmätningarna, men medlemstalet har vuxit med flera hundra procent sedan årsskiftet. Vänsterpartiet är riksdagens främsta feministiska parti, säger Jonas Sjöstedt. Med individualiserad föräldraförsäkring, höjda löner i offentlig sektor, ett samtyckestillägg i sexualbrottslagstiftningen samt permanent stöd till kvinnojourer är det tydligt att Vänsterpartiet vill behålla sin feministiska särställning även efter valet.