Bronislaw Komorowski är den ena av det polska presidentvalets två huvudrollsinnehavare. Han är regeringspartiet Medborgarplattformens kandidat för presidentposten och den som med stor sannolikhet kommer att vinna valet. Komorowski ses som näringslivsvänlig, pådrivande för privatiseringar och betydligt modernare i sin framtoning än sin motståndare.

Värdekonservativa partiet Lag och Rättvisas kandidat Jaroslaw Kaczyński är valets andra huvudrollsinnehavare, en roll som egentligen var skapad för hans bror. Men Jaroslaw Kaczyński har lyckats fylla ut den tilldelade rollen förvånansvärt väl, trots eller kanske just därför att hans bror förolyckades i flygolyckan i Smolensk.

Jämnare läge efter flygkatastrofen i Smolensk
Vinsten skulle ha varit given Komorowski om det inte vore för flygplansolyckan i Smolensk den 10 april. Där dog dåvarande president Lech Kaczyński tillsammans med en stor del av den polska politiska och militära eliten. Presidentvalet som skulle ha hållits först till hösten tidigarelades till den 20 juni. I stället för Lech Kaczyński trädde hans tvillingbroder Jaroslaw Kaczyński in som presidentkandidat – som åren 2005 till 2007 varit premiärminister i Polen.

Tvillingbröderna samlade under de år de båda innehade makten en växande skara kritiker som kunde enas mot den högerpopulistiska politiken. Men olyckan i Smolensk har skakat om polackerna ordentligt och likaså har många omvärderat Jaroslaw Kaczyński. Med en mer nedtonad presidentkampanj framstår han mindre som den agitator som skulle ha kunnat få väljare på flykt. De omfattande översvämningar som drabbat Polen har ytterligare jämnat ut läget. I den polska utgåvan av Newsweek magazine framkommer ”Kaczyński befinner sig i en bättre situation för tillfället. Översvämningen ger ytterligare ammunition åt honom eftersom det alltid är den sittande regeringen som får skulden för kriser i ett land.”

Marginaliserad vänster
Helt frånvarande i det polska valet är ett vänsteralternativ. Det socialdemokratiska partiet, SLD, ledde landet mellan 2001 och 2005, men efter att omfattande korruptionsskandaler briserat har partiet marginaliserats. Även om SLD:s kandidat, Grzegorz Napieralski, lyckades bättre än sina motståndare i valets hittills enda tv-sända debatt, som kom att handla om välfärdsfrågor, väntas han i valet inte kunna ta hem mer än tio procent – om ens en så stor andel av rösterna. Alltså står presidentvalet mellan den nyliberale Bronislaw Komorowski och den konservative högerpopulisten Jaroslaw Kaczyński.

– Skillnaderna mellan Bronislaw Komorowski och Jaroslaw Kaczyński är mindre än vad det till att börja med kan tyckas. Polska liberala intellektuella oroar sig i huvudsak för vad som skulle hända om Kaczyński fick makten, att det skulle ske ett skifte till ett nationalistiskt paradigm. Men ett faktum är att skillnaderna inte är särskilt djupgående, säger Jan Smoleński från den vänsterorienterade tankesmedjan Political Critique.

Utrymmet är litet för diskussion om miljöfrågor, jämställdhet och homosexuellas rättigheter. Under de senaste årens EU-diskussioner om klimatpolitik har Polen gjort sig känt som det land som ställt sig i vägen för en kompromiss om klimatfinansiering och lyckades tillsammans med ett antal andra länder få undantag från handeln med utsläppsrätter.

“Högerpartierna ockuperar hela det politiska spektret”
När Lag och Rättvisa satt vid makten gjorde partiet sitt bästa för att driva igenom förslag om att lärare som ”sprider” homosexualitet ska avskedas, liksom ett försök att driva igenom en ändring i konstitutionen om att ytterligare skärpa abortlagstiftningen. Men Medborgarplattformen präglas även de i stor utsträckning av ett motstånd mot homosexuella och Bronislaw Komorowski har även uttalat sig emot användning av preventivmedel. I enlighet med samma retorik har SLD:s Grzegorz Napieralski lanserat sig själv som den ”gode katoliken” och uttalat sig som motståndare till att homosexuella ska få ingå äktenskap eller adoptera barn.

– Jag är orolig för att presidentvalet kommer att leda till att det politiska fältet paralyseras, att en konflikt endast kommer vara möjlig mellan högerpopulism och marknadsfundamentalism, och att inget utrymme kommer att finnas för några andra politiska rörelser. Medborgarplattformen och Lag och Rättvisa ockuperar hela det politiska spektret, säger Jan Smoleński.

Han varnar också för att de två högerpartierna inte representerar den verkliga sociala uppdelningen i samhället och att polackerna därför kommer bli allt mindre politiskt intresserade.

Kaczyński skapar jämvikt mot nyliberalismen
För en bevakare utifrån kunde det ofta tyckas som att Lech Kaczyński som president gjorde sitt bästa för att försvåra det polska beslutsfattandet. Var det EU-toppmöte blev det bråk om han eller premiärminister Donald Tusk skulle få uppdraget att närvara, när Tusk ville leda landet mot att gå med i eurosamarbetet ställde sig Kaczyński i vägen. Lech Kaczyński lade helt enkelt in sitt veto varje gång han ansåg att ett beslut enligt hans uppfattning stred mot ”Polens intressen”.

Det må låta farsartat men kritiker till Komorowski anser trots allt att fördelen med Kaczyński var att han satte stopp för mer långtgående förslag. Ett förslag som skulle ha inneburit ett ökande antal privatiserade sjukhus stoppades således. Därför kan det resultera i att vänsterväljare beslutar sig för att lägga sin röst på Kaczyński, enbart i förhoppning om att skapa en motvikt till nyliberala Medborgarplattformen.
– Lech Kaczyński skulle ha tagit ställning emot olika marknadsanpassningar. Han brydde sig bara om att vad skulle vara positivt för sin brors oppositionsparti. Om Jaroslaw Kaczyński väljs till president blir det samma sak, han kommer göra vad han anser att Lag och Rättvisa kommer att tjäna på, säger Jan Smoleński.

I nuläget är det osäkert om Komorowski kommer upp över de 50 procent som krävs för att han redan i den första valomgången ska ta hem segern. I så fall väntar en andra valomgång den 4 juli – ett val mellan nyliberalism och konservatism.