Pim van Dorpel

LO-kongress 2024 Nu berättar Pim van Dorpel i en intervju i tidningen Arbetet varför han hoppade av som kandidat till posten som LO-ordförande, mindre än ett dygn innan kongressen inleddes. 

Det var i förra veckan som valberedningen och LO fick information om att Pim van Dorpel under högstadietiden varit en del av vit makt-miljöer och skinnskallekulturen i hemstaden Nyköping. Det kom påståenden om att han varit nynazist under sin skolgång och han fick frågor om det stämde.

– Jag bekände mig inte till nazismen på det sättet. Det var inget ord jag kunde använda hemma eftersom min pappa är född i Nederländerna under kriget. Min farfar var hamnarbetare och tvingades sitta i ett tyskt arbetsläger under några år. Men jag gjorde säkert vad som helst för att passa in. Jag har kanske heilat på fester, på fritidsgårdar. Det kan säkert finnas bilder och filmer. Men jag vet inte, säger Pim van Dorpel.

Omöjligt att utföra uppdraget

Han säger i intervjun att det handlade om att få skydd och sammanhang.

– Som jag minns det var jag en svag och utsatt person. När jag började sjuan så sökte jag mig till den här miljön och blev då uppfångad av en rad personer som tog mig under sina vingar, säger han till Arbetet.

På frågan om han blev borttvingad från posten som LO-ordförande eller om det var hans val att hoppa av svarar van Dorpel.

– Det är väl en kombination kan man säga. Men jag sa snabbt att det här gör det omöjligt för mig att utföra uppdraget. Särskilt när jag själv inte riktigt har en klar bild över de här åren.

Var undantryckt

Att han inte tog upp kopplingen till skinnskallekulturen under processen fram till nomineringen ser han nu som naivt. van Dorpel menar att alla hans tankar kretsade kring sin alkoholism och den rattfylla som han tidigare berättat om i tidningen Arbetet. 

– Det andra var så undantryckt i mig att det inte ens fanns på kartan att ta upp, säger han i intervjun

De senaste dagarnas turbulens har varit omskakande för Pim van Dorpel. Från uppburen ordförandekandidat i LO till sjukskriven och omgärdad av ryktesspridning.

– Jag ska väl helt ärligt säga att jag har mått bättre i mitt liv, berättar han.

I intervjun i Arbetet förklarar van Dorpel varför han valt att gå ut och berätta vad som hänt.

– Därför att jag måste stå för det. Det är viktigt för mig, för mina barn och för min familj. Alla förstår ju att det är något fuffens. Det finns en djup skam och skuld här som jag uppenbart inte bearbetat på ett bra sätt.