Simon Matti, professor i statsvetenskap vid Luleå tekniska universitet. Foto: LTU, Christoph Meinersmann / Pixabay

NYHET Negativa attityder till koldioxidbeskattning som till exempel höjd bensinskatt går att förändra om det utformas på ett sätt som inte känns orättvist. »Men svensk vänster sticker ut, där vill man inte att en klimatskatt kompenseras alls« säger forskaren Simon Matti.

Politiska styrmedel som koldioxidbeskattning på individnivå är fullt möjliga att införa om de designas på rätt sätt. Men acceptansen för beskattning av industriers koldioxidutsläpp från fossila bränslen är högre än en skatt inriktad till privata konsumenter. Det är några av slutsatserna i två studier av klimatskatter som Göteborgs universitet och Luleå tekniska universitet står bakom.

– Den viktigaste lärdomen är att det går att motverka negativa attityder till koldioxidskatter genom att kompensera konsumenterna på olika sätt. Det öppnar för politiska beslut om styrmedel utan att det leder till kraftiga motreaktioner som till exempel Gula västarna i Frankrike, som grundar sig i en känsla av orättvisa, säger Simon Matti, professor i statsvetenskap vid Luleå tekniska universitet.

Just rättvisefrågan är en väldigt stark drivkraft i alla de länder som har granskats gällande specifikt attityder gentemot den här typen av skatt – Sverige, USA, Kanada och Tyskland.

– Det blir en fördelningsfråga där de som inte har några alternativ och därför drabbas betydligt hårdare av en skatt känner sig orättvist behandlade jämfört med de som kan använda annat än fossildrivna fordon. Till exempel de som bor i områden med väl utbyggd kollektivtrafik, eller är tillräckligt välbeställda för att inte egentligen beröras av en extra skatt.

I skatteexperimentet, publicerat i Climate Policy, visade det sig att modeller där det utgick någon form av kompensation ledde till en positiv syn på koldioxidskatt. Det handlar rent krasst om att pengarna blir ett nollsummespel för staten och helt enkelt går tillbaka till medborgarna på något sätt, antingen fördelat till hela befolkningen eller som specifika återbetalningar till de som betalat skatten.

– Det råder delade meningar kring om det skulle ge tillräcklig effekt om de som betalar en koldioxidskatt sedan ändå får tillbaka pengarna i efterhand. Men miljöekonomer menar att det ger en beteendestyrande effekt. Om bensinpriset höjs drar du ner på konsumtionen även om du vet att du får tillbaka pengarna i slutet av året, säger Simon Matti.

Sammantaget ett hoppfullt resultat för politiker som vill införa olika typer av styrmedel för miljön, anser han. Men en del av studien behöver svenska makthavare titta extra noga på.

– Sverige sticker ut en del jämfört med de övriga tre länderna, där man var mer generellt positiv till den här typen av kompensation för skatteinbetalningar. Gruppen som står ideologiskt längst till vänster i Sverige ser inte lika positivt på detta.

Även om forskargruppen ännu inte har granskat mer specifikt vad det motståndet beror på, vågar Simon Matti sig på en tolkning.

– Bästa gissningen är att vi redan har ett högt skattetryck och att just den här gruppen tycker att skatter är något bra. De ser inget behov av en kompensation för en koldioxidskatt, utan ser det snarare som något negativt.

I den studie som gäller hur stödet för koldioxidskatt skiljer sig åt mellan länder med liknande politisk kultur, men vars ekonomi är olika beroende av industrin inom fossilsektorn. Slutsatserna i den enkätundersökningen med 4 700 personer från Sverige, Norge, Australien och Nya Zeeland visar att det finns en större acceptans för klimatskatt mot industri och tillverkare av fossila bränslen än till en skatt på individnivå. Men att den acceptansen är något lägre i Norge och Australien, två länder som är ekonomiskt beroende av fossilindustrin.