Regeringen har misslyckats med att ta fram en digital agenda för en sammanhållen it-politik. Arbetet går för långsamt i relation till nätets snabba utveckling. Fältet lämnas öppet för oberoende aktörer.
Den digitala ekonomin förändras. Upphovsrättsinnehavarna är otåliga och vill ha betalt. Ett regelverk för en svensk it-politik lyser med sin frånvaro. I detta vakuum har Netopia, ett forum för digitala samhällsfrågor, tagit fram ett förslag till en digital agenda för Sverige. En prioriterad åtgärd är att tillsätta en särskild utredare som ska förtydliga internetleverantörernas roll i arbetet med att skapa ett rättssäkert internet. Går det utan förbud och övervakning?
Under ett seminarium arrangerat av Netopia delades rapporten visserligen ut, men innehållet nämndes inte. Panelen bestod av telekomoperatörer, en representant från kulturdepartementet, en entreprenörer och en kulturskapare. Diskussionen handlade i stället om deras åsikter om upphovsrättsliga frågor, lagstiftning mot fildelning och den eviga frågan om tillgänglighet eller kontroll för konsumenten.
Telekomindustrins representanter lyckades slingra sig ur alla oetiska tveksamheter. De vill ha bort fildelningen, samtidigt som de ”värnar” om sina kunder och erbjuder 100 mbt i bredbands hastighet. Operatörerna har ett ofrivilligt ansvar som mellanhänder i spelet om den digitala ekonomin, eftersom det är problematiskt att konsumenterna kommer i första hand och kulturskaparna i sista. Alla positionerar sig dessutom emot nätanarkisterna, som de på flera sätt är beroende av.
Netopias förslag till digital agenda, som du alltså fick läsa dig till, innehåller ett fåtal åtgärder för vissa delar av den svenska it-politiken. De vill främja utvecklingen av en konkurrenskraftig digital ekonomi och ökad rättssäkerhet för nätanvändarna.
Problemet med Netopias förslag är att den digitala ekonomin enbart berörs ur ett tillväxtperspektiv, som en morot för leverantörerna. Upphovsrättsinnehavarna glöms bort.
Det innehåll som skapas på internet hamnar inte i högst upp på dagordningen. trots att Netopias grundare Per Strömbäck intog positionen som innehållets riddare (och inte kabelns). Staten borde vara en beskyddare av integriteten på nätet, och inte stå i vägen för dess utveckling, menar Strömbäck.
Men regeringen har hittills misslyckats med att ta fram en sammanhållen politik för en digital agenda. De har heller inte lyckats formulera digitala strategier som löser det behov som upphovsrättsinnehavarna brottas med: Att få betalt. Var finns regeringens digitala strategier för att skapa en digital agenda som överensstämmer med visionen ”IT för hela folket”?
En annan fråga som debatterades var om operatörerna borde ha ett ansvar i upphovsrättsfrågan. Netopia framhöll att ansvaret bör regleras på demokratisk väg i lag, för att fastslå spelreglerna för den digitala ekonomin.
Men måste spelregler för en digital agenda och rättsäkerhet för nätanvändare också innebära datalagring och ipred-lagförslag? En slutsats skulle kunna vara att teleoperatörer, som den mellanhand de är, ska tvingas rapportera de olagligheter som de upptäcker.
”Internet är inte en sladd, det är ett samhälle”, påpekade Netopias grundare Per Strömbäck. Och ett samhälle behöver regler och lag och ordning.
Netopias rapport är ett viktigt initiativ för den strävan som syftar till att skapa en digital agenda för IT-politiken i Sverige. När ska regeringen vakna och ta sin del av ansvaret?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
