Karl-Petter Thorwaldsson, Marika Lindgren Åsbrink och Therese Guovelin.

ojämlikhet I slutrapporten i jämlikhetsutredningen pekar LO på hur ojämlikhet på många områden hänger ihop och att ökade inkomstklyftor i sig kan förstärka en sådan utveckling. Nu är det dags att vända utvecklingen, tycker organisationen och lanserar 115 förslag.

I slutrapporten av Jämlikhetsutredningen analyserar LO ojämlikheten i Sverige på många olika områden och hur de samverkar. Där presenteras forskningsresultat som visar på att ökad ojämlikhet och segregation tenderar att stärka de tendenserna ytterligare, och att ojämlika samhällen kan öka människors benägenhet att rösta höger och minska förtroendet för en statlig omfördelningspolitik.

– Det är inte bara ekonomiska förutsättningar som skapar ojämlikhet, utan det är intimt förknippat med många andra saker i livet, sa LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson under en presskonferens.

Han pekade på att kvinnliga LO-medlemmar i vissa grupper minskar sin medellivslängd, tvärtemot andra grupper som istället ökar sin, och att skillnader mellan stadsdelar och landsändar ökar.

Till huvudförslagen bland de 115 som utredningen lägger fram hör:

*En jämlik skola, där skolpengen slopas och resurser fördelas mer efter socioekonomi.

* En ny skattepolitik, där kapitalinkomster beskattas högre.

*Fler bostäder som låginkomsttagare kan efterfråga och att bostadssegregationen motverkas, genom att ett statligt byggbolag inrättas.

*En förbättrad arbetslöshetsförsäkring, genom höjda ersättningsnivåer och lägre kvalifikationskrav.

För att klara de reformer som LO föreslår, tror huvudutredaren Marika Lindgren Åsbrink att skattekvoten skulle behöva höjas med »några procentenheter«, även om utredningen inte föreslår någon särskild nivå.

LO anser också att överskottsmålet bör ersättas av ett nytt mål för offentligt sparande.

– Om det görs investeringar ser vi ingen fara i att staten lånar även om det ger ett underskott, säger Karl-Petter Thorwaldsson.

LO föreslår också att Riksbanken ska ta mer hänsyn till arbetslöshet, och inte bara inflationsmålet när de sätter räntan. Generellt anser LO att Riksbanken ska »iaktta försiktighet« med räntehöjningar. Dessutom föreslås ökad demokratisk kontroll över Riksbanken, till exempel genom att Finanspolitiska rådet får i uppdrag att årligen utvärdera penningpolitiken.

– När det gäller det demokratiska inflytandet tycker vi att riksdagen efter så många år behöver tänka på det här igen: är det rimligt att vi har gett så stor makt över den ekonomiska politiken till Riksbanken visavi vad vi ger till riksdagen och finanspolitiken? Där har vi inget färdigt svar på hur det ska se ut, men vi tycker att det är rimligt att man efter så lång tid tittar över det och se om man kan göra en annan balans, sa Karl-Petter Thorwaldsson.

Marika Lindgren Åsbrink tecknade en bild av de faktorer som gjort att ojämlikheten ökat i Sverige sedan 1980-talet.

– Toppen har dragit ifrån, de rikaste har fått en mycket bättre inkomstutveckling än alla andra grupper och botten har relativt sett halkat efter eftersom de har haft en sämre utveckling än alla andra, sa huvudutredaren Marika Lindgren Åsbrink.

Bakgrunden är inte kopplad till löneinkomster i första hand – tvärtom menar LO att den svenska fackföreningsrörelsen har bidragit till en god löneutveckling som gör att inkomstklyftorna inte har ökat mer – utan att höginkomsttagare gynnats av stora värdeökningar på aktier och fastigheter, större arv, en finansialisering och internationalisering av ekonomin och låg beskattning av kapital.

I andra delen av inkomstspannet har istället försämringar skett, bland annat genom att osäkra anställningar blivit allt osäkrare och deltidsarbete har ökat, men också genom urholkade nivåer på ersättningar som är viktigast för de med lägre inkomster.

– Det talas nu om ett reformutrymme på 25 miljarder kronor, och det här reformutrymmet uppstår i hög grad för att man inte räknar upp bidrag och försäkringar – till exempel a-kassa, barnbidrag och underhållsstöd – i samma takt som löner och priser, sa Marika Lindgren Åsbrink.

Enligt LO är det framförallt tre faktorer som krävs för ökad jämlikhet, och som alla hänger ihop: facklig styrka, omfördelning och generell välfärd och full sysselsättning i en högproduktiv ekonomi. Låglönejobb, som enligt LO är detsamma som att hålla lågproduktiva företag under armarna, motverkar både jämlikheten och hotar konkurrenskraften.

För att öka den fackliga styrkan ska LO nu satsa på organisering och nyrekrytering.

– Vi ska sätta ett lika stora fokus på att värva nya medlemmar som att behålla befintliga, sa Therese Guovelin, LO:s andre vice ordförande som också berättade att LO har startat utbildningen Jämlikhetsakademin för sina medlemmar.

På frågan om vad LO hoppas på av höstbudgeten, lyfter hon det förslag som LO tillsammans med arbetsgivarsidan lanserade häromdagen, om förstärkt arbetsmarknadsutbildning.

– Den bästa jämlikheten får vi när människor är lika rustade när de kommer till förhandlingsbordet. Istället för ett friår för de som är ganska väletablerade på arbetsmarknaden, så kan man ta de miljarderna och satsa på arbetsmarknadsutbildning för alla de grupper som skulle kunna jobba fler timmar, till exempel otryggt anställda, säger Therese Guovelin.

I rapporten lyfter LO vikten av att stärka både arbetslöshetsersättning, sjukförsäkring och försörjningsstöd.

Hur ser LO på att allt färre går på olika bidrag och ersättningar i Sverige?

– Myntet har två sidor. Det ena är en önskvärd minskning; vi är fortfarande inne i en högkonjunktur och när fler har ett arbete att gå till så minskar utbetalningarna inom a-kassan.

– Vi ser hellre att det är bättre att fler omfattas av en bra arbetslöshetsersättning och kan ha den under tiden man inte arbetar, att vi har en hög sjukförsäkring och att fler kan få sjukersättning än i dag, istället för att bli utförsäkrade och komma in i försörjningsstöd.