Bild: Johanna Senneby
Bild: Johanna Senneby

Den stora svårigheten med åldersbedömning av ensamkommande är hur stor felmarginal som är acceptabel. »Det är ytterst en politisk fråga«, säger professor Ingemar Engström. 

Magnetkamera kan minska risken för att barn bedöms som vuxna, jämfört med traditionell röntgen. Det konstaterar Socialstyrelsen i en granskning av vetenskapliga studier om medicinsk åldersbedömning och föreslår en pilotstudie om tusen personer.

Socialstyrelsen räknar med att risken att ett barn eller vuxen får fel bedömning är 3 procent för pojkar och 7 procent för flickor – betydligt bättre än dagens metoder, enligt Carl-Erik Flodmark, projektledare på Socialstyrelsen.

Migrationsverket slutade göra medicinska åldersbedömningar i september i fjol. Till orsakerna hör att det var svårt att hitta läkare som ville utföra dem – barnläkarkårens kritik mot metodernas trovärdighet har varit omfattande.

Ingemar Engström, professor i barn- och ungdomspsykiatri och ordförande i Svenska Läkaresällskapets etikdelegation, tycker att det är glädjande att Socialstyrelsen, Svenska Läkaresällskapet och Barnläkarföreningen nu har en samsyn kring att tidigare metoder inte håller måttet. Men betonar att det vetenskapliga underlaget för magnetkamera fortfarande är bräckligt.

– Det är bra att Socialstyrelsen föreslår en pilotstudie. Vi måste veta hur åldersbedömning med magnetkamera fungerar under svenska förhållanden, säger Ingemar Engström.

Enligt honom är läkarkåren enig om att det behövs metoder för åldersbedömning. Den verkligt svåra frågan är hur stor felmarginal man ska acceptera. Med magnetkamera blir 5-6 procent felklassificerade.

– Är det tillräckligt bra? Är man beredd att offra 5 procent som blir fel mot att 95 procent blir rätt? Det är inte en vetenskaplig fråga, det är värdering av fakta och ytterst en politisk fråga, säger Ingemar Engström.

Migrationsminister Morgan Johansson vill att Migrationsverket ska börja göra åldersbedömningar senast i höst. Men den pilotstudie som Socialstyrelsen föreslår kommer sannolikt ta mer än ett år att slutföra.

– Det är ett bekymmer. Men frågan är om man har råd att vänta, 35 000 ensamkommande barn sitter och väntar på besked, säger Ingemar Engström.