Recension Sofi Oksanen bjuder på en del intressanta insikter i sin nya bok om Rysslands invasion av Ukraina. Men det hade varit givande om boken hade haft ett mer koncentrerat fokus på kön och de sexuella övergrepp som ryska soldater begår mot ukrainska kvinnor. Det skriver Anna Remmets.
Den finska författaren Sofi Oksanen, som har en estnisk mor och en finsk far, har i flera av sina romaner behandlat Sovjets ockupation av Estland och dess efterspel. Inte minst det sexuella våldet mot kvinnorna.
Viktig fråga
Det känns därför följdriktigt att hon närmar sig Rysslands invasion av Ukraina med fokus på de sexuella övergrepp som ryska soldater begår mot ukrainska kvinnor. Ganska snart visar det sig dock att detta ämne inte tar så stor plats i den nya essäboken I samma flod som både den svenska undertiteln och inledningen ger sken av.
Den röda tråden i texterna är snarare vad det är i Rysslands och Sovjetunionens historia som möjliggör den ryska krigföringen i stort och hur det kommer sig att så pass många ryssar bemöter det hela med tystnad.
Det är i allra högsta grad en viktig fråga och Oksanen bjuder på en del intressanta insikter. Men det är också en fråga som har avhandlats tämligen grundligt de senaste två åren. Det hade därför varit givande om boken faktiskt hade haft ett mer koncentrerat fokus på just kön.
Bränner stundtals till
Först i bokens senare hälft zoomar Oksanen in ordentligt på sexuellt våld. Och även om hon kanske inte levererar några revolutionerande slutsatser bränner det stundtals till. Som när hon skriver om hur vissa ryska kvinnor inte bara tiger utan dessutom samtycker till att makar våldtar ukrainska kvinnor. Så länge de använder kondom. Denna inställning härleder Sofi Oksanen till en lång historia av kvinnoförtryck som vi nu ser kulminera i Putins alltmer misogyna politik där jämställdhet och hbtq-rättigheter utmålas som ett hot från det degenererade väst. Sovjetunionens förmenta jämställdhet utgör enligt henne inget försvar mot denna ideologi eftersom Sovjetunionen inte gjorde upp med patriarkatet utan bara såg sexism som en olycklig bieffekt av kapitalismen.
Ironiskt nog tenderar Oksanens eget fokus på den ryska imperialismens särart att överskugga mer övergripande analyser av militarism, nationalism och sexuellt våld. Förvisso är det just den ryska och sovjetiska kontexten som är bokens undersökningsobjekt och om denna finns det mycket att säga. Men i sitt fokus på nationell och kulturell särart målar författaren upp dikotomier som försvagar genusperspektivet. Som när hon beskriver Ukraina som Rysslands ”raka motsats”.
Förenklingar
Den ”raka motsatsen” till Putins skräckvälde torde väl vara ett pacifistiskt matriarkat? De flesta samhällen, varav många och däribland Sverige upplever en kraftigt ökande militarisering, befinner sig dock någonstans på en patriarkal militaristisk skala. Var på denna skala de befinner sig är av betydande vikt och av stort intresse att studera. Och det ska inte ens behöva sägas att en militär invasion är lika förkastlig helt oberoende av dessa faktorer. Men man behöver inte vara ute efter att relativisera för att invända att förenklingar som Oksanens, inte gagnar en framställning vars ambition är att undersöka de strukturer som möjliggör våld mot kvinnor.
Sofi Oksanen beskriver sig själv som en ”postkolonial” författare och förespråkar den ”godartade” patriotism eller, som hon kallar det, ”nationalkänsla” som hon ser hos tidigare koloniserade folk. Denna menar hon skiljer sig från den aggressiva nationalism som kännetecknar imperialistiska länder som Ryssland. Ett sådant synsätt ligger ganska långt ifrån till exempel radikalfeminismens analys av nationalstaten, dess rättsapparat och våldsmonopol som i grunden förtryckande institutioner även i demokratiska samhällen.
Trots sådana invändningar är det tydligt att böcker som I samma flod behövs. För hur många artiklar om bistånd till luftvärnssystem och pansarvagnar går det inte på det försvinnande fåtal som handlar om något sådant som ukrainska kvinnors ökade behov av akut-p-piller till följd av våldtäkterna de utsätts för?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
