Grekland har inför EU-valet marinerats i dygnet runt-debatter om euron, hur krisen har hanterats och flyktingströmmar. Men människorna har tappat hoppet och den politiska krisen djupnar.
När jag senast landade i EU:s ordförandeland vajade Greklands och EU:s flaggor sida vid sida. Som om de vore jämlikar. Men för många greker är EU:s blågula stjärnbaner symbolen för kolonialmakten.
Samma dag landade Europas egen järnlady, den tyska förbundskanslern, Angela Merkel. Världens mäktigaste kvinna var på PR-turné i protektoratet inför EU-valet. Triumftåget som skulle övertyga väljarna om att stålbadet som försatt landet i kollektiv depression lönat sig.
Grekland är ju återigen ute på marknaden. Nya miljardlån till en ränta på nästan fem procent, högre än alla andra, skulle firas som en lottovinst lagom till valet.
Samtidigt som Merkel satte ner foten på grekisk mark välkomnades jag av en tårögd taxiförare som köat sex timmar för en körning. Resan var en enda verbal vånda över hur hans knappa lön skulle mätta en familj.
Även om frun skulle få ett jobb med en månadslön på 500 euro skulle hon inte kunna ta det då det saknas förskoleplatser. Krisen har kostat 25-procentiga nedskärningar i skola och barnomsorg som även före krisen var undermåliga med svenska mått mätt.
Trots att grekerna har miljoner anledningar att demonstrera mötte de Angela Merkel med tystnad. Grekland har Europarekord i arbetslöshet på 27, 5 procent och nästan 60 procent bland de ungdomar som ännu inte lyckats emigrera till Merkels hemland.
Tio tusen sjukhusbäddar är borta. Tusentals unga vuxna flyttar hem till sina föräldrar eller plockar ut mor- och farföräldrar från ålderdomshemmen för att leva på deras pensioner. Bara en av tio arbetslösa får a-kassa. Ändå var det bara affischerna som skrek: ”Raus frau Merkel”. Affischer som förbundskanslern aldrig skymtade genom den skottsäkra limousinens svarta fönsterrutor. Inte heller t-shirtarna i Plaka kan förbundskanslern ha sett med budskapet: ”Jag har visst sex! Merkel knullar mig varenda dag”.
”Vi är slavar i en skuldkoloni” säger en före detta företagare i föredettingarnas land. En man som är för ung för att dö och för gammal för att börja om. När vi sitter på hans balkong minns jag hans förra balkong där han hade Parthenon på ett fat. Nu ser jag ingenting annat än ett fallfärdigt höghus. Fattigdom skymmer sikten.
”Europa är en misantrop som låter medborgarna betala banknotorna” säger han som gått från euforisk eurofil till kedjerökande eurofob.
Även om många har förlorat hoppet på politiken och tron på demokratin så kommer de att rösta. Inte för att upprätthålla kundrelationen till sina politikerpolare utan för att röstskolk straffas med fängelse från en månad till ett år.om du inte kan bevisa att du är utomlands, är över 70 år, har allvarliga hälsoproblem eller bor längre än 200 kilometer från din vallokal. Undantagna är även poliser och sjukvårdspersonal som måste arbeta på valdagen.
De som är kvar har inget annat val än att släpa sig till vallokalen och rösta genom uteslutningsmetoden.
Inför EU-valet på söndag har grekerna marinerats i dygnet-runt-debatter om eurons existens, bankunionen, den katastrofala krishanteringen, den fria rörligheten som räddat tusentals unga högutbildade greker, gränspolitiken och flyktingströmmarna.
Här bagatelliseras inte EU till föreskrifter om snus eller krokiga gurkor. Mer än något annat folk har grekerna fått smaka på EU:s förmåga att sticka fingrarna i den grekiska syltburken.
De har sett Trojkan (EU, ECB, IMF) avsätta en folkvald premiärminister och inom loppet av en vecka tillsätta sin egna förtrogna teknokrat i en handplockad räddningsregering. Samma sak gjorde de i grannlandet i Italien. Allt för att rädda euron. Och de lyckades.
Grekland gick inte i konkurs. Det gjorde grekerna. Omkring 30 procent av alla företag har gått i graven de senaste åren. När jag vill renovera min lägenhet ringer jag hantverkare som jag hittar på hemsidan ”Gyllene Tillfället”. Det är som en parodi när de första tretton som svarar berättar att de sålt sina verktyg och är deprimerade.
”Följ med till Omonoia-trakten. Du kommer inte tro dina ögon. Hemlösa, knarkare, flyktingar och tiggare har gått upp i rök. Rykten säger att de körts ut till arbetarförorten Perama för att snygga till stadskärnan inför valen och Merkels mysvisit” säger den före detta företagaren. Precis som för tio år sen när Aten välkomnade världen till OS 2004 och eliminerade element som solkade ner stadens estetik.
Men det är inte bara en fråga om estetik. Det är också valtaktik. Nazistpartiet Gyllene Gryning plockar politiska poäng på misären. De fiskar röster bland citybor som inte längre vågar röra sig fritt på sina gator efter mörkrets inbrott.
För att desarmera rädslans retorik, nazisternas paradnummer, storstädas staden. När medborgarna känner sig trygga hoppas man att Gyllene Grynings skrämselpropaganda ska säcka ihop som en misslyckad sufflé.
På kvällen äter vi middag på den populära nytavernan ”Svarta fåret” i Pankrati. Mediearbetarna runt bordet berättar om en av de programledare som förlorade jobbet när Public Service (ERT) stängde. Sedan dess har han bott hos kompisar för att han inte hade råd med hyran. Men han hade ett ess i bakfickan. I förra kommunalvalet kandiderade han som oberoende och fick 7 procent av rösterna. Nu är han, som var så regeringskritisk, tillbaka som regeringspartiets, de konservativa Nea Dimokratias toppnamn i EU-valet. ”Vad gör man inte för pengarna?” suckar mediemaffian cyniskt. Men han är i gott sällskap.
På valsedlarna från höger till vänster hittar jag en hel drös kända journalister, sångare, skådespelare, sportprofiler. Ett annat toppnamn bland de konservativa EU-kandidaterna är Greklands egen Zlatan. Zagorakis togs emot som en gud, (ja hans förnamn Theodoros betyder just Guds gåva) när han som kapten för fotbollslandslaget 2004 kom hem med EM-guldet.
Zagorakis är det perfekta plåstret med tanke på att EU-valet ses som en vänskapsmatch där partierna mäter musklerna inför det avgörande slaget.
Samma dag som Merkel landade i Aten skulle Pavlos Fyssas ha fyllt 35 år. Om han inte mördats av nazisterna i Gyllene Gryning. Mordet på musikern i arbetarkvarteret Nikaia väckte regeringen och rättsväsendet från Törnrosasömnen.
Plötsligt häktades halva nazistpartiets parlamentarikertrupp och medierna som beslöjat mer än de avslöjat inledde en scoop-kapplöpning om de hakkorstatuerade, Hitlerhyllande, heilande mordpatrullerna. Men trots blottlagt barbari och redogörelser om parlamentariker med vapenarsenaler och paramilitära planer är väljarstödet intakt. På vissa håll dessutom stärkt.
Måhända som en konsekvens av den senaste skandalen, Baltakosgate, som nådde världspressen och fick TV-serien House of Cards att framstå som Bolibompa.
Kabinettssekreterare Takis Baltakos är sedan 25 år premiärminister Antonis Samaras högra hand. I en hemlig video som läckte innan påsk snicksnackar Baltakos med Gyllene Grynings presstalesman och parlamentariker Ilias Kasidiaris. Han är mannen som slog en kvinnlig parlamentariker i direktsändning och kastade ett glas vatten över en annan parlamentariker.
När Kasidiaris, som har halva sitt parti bakom galler innan valet undrar varför de syddes in förklarar Baltakos att premiärministern som han kallar ”överklassgossen” tog beslutet när han insåg att nazisterna inte enbart stal röster från andra partier utan även från hans eget parti. Ingripandet mot Gyllene Gryning handlade alltså inte primärt om att allt blod de spillt, alla människor de misshandlat och all skam de dragit över Grekland
De arresterades av den enkla anledningen att de rövade röster från fel parti.
I första ronden av kommunalvalen fick den brottsmisstänkte nazisten Ilias Kasidiaris som kandiderar som borgmästare i Aten nästan 15 procent av rösterna. Nu väntar vi på söndagens valresultat som kan leda till att nazister bänkar sig i Europaparlamentet.
Den ekonomiska krisen må ha varit importerad. Men den politiska krisen är vår egen. Den är ”Made in Greece” i ett land utan annan inhemsk produktion än förmågan att föda dramer.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
