Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson ägnade mycket tid åt att kritisera Socialdemokraterna på partiets landsdagar. Foto: Sverigemokraterna

Politik På SD:s landsdagar har partiet lagt mycket energi på att kritisera Socialdemokraterna som islamistkramare. Men Sverigedemokraternas egna övertramp vill Jimmie Åkesson inte kännas vid. Det skriver Anna-Lena Lodenius.  

Sverigedemokraternas närmast hatiska inställning till socialdemokratin har djupa rötter. Inget annat parti har ägnats så långa rapporter, filmer och argsint retorik från SD-håll. Påhoppen fortsatte vid de nyss avslutade Landsdagarna i Västerås när Jimmie Åkesson utmålade partiet som en aktiv del av den islamistiska rörelsen som inte kan vinna val utan islamistiska väljare.  

Jimmie Åkesson tycks skruva upp retoriken för varje gång jag hör honom. De som trodde att Sverigedemokraterna skulle anpassa sig om de fick en chans till makt och samarbete med de traditionella högerpartierna hade bevisligen fel. Trots framgångarna anlade Åkesson en närmast hotfull ton när han talade om de andra politikerna: ”Nu är vi med och styr Sverige, vi ska göra Sverige bra igen. Men det är också dags att på allvar utkräva ansvar! Vi tänker inte glömma, vi tänker inte förlåta.”  

Migrationspolitiken dikterad av SD

I sitt tal på lördagen talade han som så ofta om ett paradigmskifte som hans parti drivit fram och gav rikliga exempel på frågor där de förmått de regerande partierna att dansa efter SD:s pipa. Detta märks framför allt inom migrationspolitiken som idag framstår som dikterad av SD. Talande nog satt ordföranden vid Landsdagarna och de andra ledande funktionärerna bakom ett avlångt bord på podiet dekorerat med en bild av det återvandringståg som ska föra ”ickesvenskarna” ut ur landet. (Man kommer osökt att tänka på Ungsvenskarnas ordförande Tobias Andersson som förra året lade upp en bild i sociala medier med ett tunnelbanetåg klätt med SD-reklam och texten: ”Välkommen till återvandringståget. Du innehar en enkelbiljett. Nästa stopp, Kabul!”) 

Jag fick ett samtal med ordföranden i utrikesutskottet Aron Emilsson och ställde frågan om han inte var nöjd med att de fått igenom i princip allt de föreslagit på migrationsområdet. Mycket nöjd, verkade det, även om han först lite klädsamt värjde sig mot min beskrivning (”man får igenom så mycket som är rimligt i förhållande till partiets storlek”). Det enda han kom på som han menade återstår i det kortare perspektivet är att ta bort rätten till sjukvård för illegala flyktingar: ”Vår reformagenda är mer eller mindre färdig. Det som kommer att hända den här mandatperioden är i princip klart!”

Debatten kring SD:s landsdagar har förstås framför allt handlat om Åkessons utfall mot Socialdemokraterna för att vara en del av den islamistiska rörelsen.

Sedan ska förstås SD enligt Emilsson bevaka de pågående utredningarna, se till att de leder till reformer i linje med partiets åsikter, och därefter utvärdera resultatet. Asylmottagandet måste ner ”på en hanterbar nivå”. Denna nivå menar han för närvarande är noll, alltså inga flyktingar. Lite större problem såg han med anhöriginvandringen som han menade var ”rättighetsbaserad” (vilken han uppenbarligen inte anser att annat flyktingmottagande kan vara). Men även den måste minska rejält enligt SD.  

Men debatten kring SD:s landsdagar har förstås framför allt handlat om Åkessons utfall mot Socialdemokraterna för att vara en del av den islamistiska rörelsen, ett avsnitt i talet som tog sin utgångspunkt i Hamas attack på Israel den 7 oktober. Valet av ämne är lätt att förstå, inte bara för att det är så aktuellt, utan framför allt för att det ger Åkesson chansen att flytta fokus från sitt eget parti och framhålla sig som en sanningssägare som haft rätt hela tiden. Men bilden av socialdemokratin som den stora boven i sammanhanget är grundfalsk. Försyndelserna finns i alla politiska läger, utom möjligen just i SD av lätt insedda skäl. Men partiet är ju knappast något föredöme ur demokratisk synvinkel vilket gör det extra stötande när just Åkesson tar sig brösttoner mot våldsam extremism. 

Islamister i andra partier

Åkesson kunde ha ägnat den tidigare moderaten Abdirizak Waberi, tidigare rektor för den muslimska Rösmösseskolan i Göteborg, några ord. Waberi har varit ordförande i Islamiska förbundet i Sverige och vice ordförande i en europeisk paraplyorganisation som grundades av Muslimska brödraskapet och satt i riksdagen för Moderaterna 2010–2014. Senare dömdes han till fängelse för att ha förskingrat 12 miljoner som gått till bland annat ett islamistiskt parti i Somalia samt resor, hotell och sexklubbar i Thailand. Vilken prydnad för det fria skolvalet!

Eller varför inte prata om centerpartisten Mahmoud Aldebe, ordförande i Sveriges muslimska förbund, SMF, som skrev brev till riksdagens samtliga ledamöter och krävde särlagstiftning för muslimer, bland annat separat simundervisning för pojkar och flickor och att skilsmässor skulle godkännas av en imam. Hans hustru Ebtisam Aldebe, som var ersättare i riksdagen för samma parti, har också förespråkat särlagstiftning för muslimer, till exempel när det gäller skilsmässor, arvsrätt och familjerätt och uppmärksammades vid flera tillfällen som nämndeman, till exempel när hon 2018 ansåg att en man som anklagades för misshandel av en kvinna borde frias eftersom han, till skillnad mot kvinnan, ansågs komma från en fin familj. 

Oförståelsen för det projekt som drivs av islamister, hur mycket våld det leder till och vad det syftar till i förlängningen skär brett genom samhället och skulden vilar på hela det politiska fältet.

Om man nu prompt vill kasta grus på vänsterblocket bör väl inte heller Miljöpartiet glömmas bort, och då i synnerhet Mehmet Kaplan som var riksdagsledamot 2006–2014 och bostadsminister i den rödgröna regeringen 2014–2016 då han tvingades avgå. Kaplan hade bjudit in kända islamister i riksdagen till möten, jämfört dagens jihadister med de som deltog som svenska frivilliga i det finska vinterkriget 1939–40. Droppen blev när det började spridas bilder på sociala medier som visade hur Kaplan umgicks med medlemmar i den högerextrema turkiska organisationen Grå vargarna och den islamistiska organisationen Millî Görüş.

Jag kunde fortsätta, men jag stannar där. Oförståelsen för det projekt som drivs av islamister, hur mycket våld det leder till och vad det syftar till i förlängningen skär brett genom samhället och skulden vilar på hela det politiska fältet. Eventuellt har det också funnits en medveten strategi att agera brett från islamisternas sida, men det är förstås svårt att leda i bevisning. Kanske till sist att fler börjar inse allvaret, det är åtminstone min förhoppning. Till partiernas försvar ska sägas att de uppenbara fallen är ganska få och att sådana här historier i regel slutar med att personer utesluts.  

Många övertramp från SD

Det är mer än vad man kan säga om Jimmie Åkessons parti som presterat så många övertramp i extremistisk riktning genom åren att det är hart när omöjligt att hålla mer än en bråkdel i huvudet. Jag erinrar mig till exempel en ledarartikel av Isobel Hadley-Kamptz i Dagens Nyheter strax före valet 2022 där hon presenterade en lång lista över avslöjanden om fascism, nazism och rasism i samband med SD under de tre närmast föregående åren. 

Listan dök upp strax efteråt när Jimmie Åkesson intervjuades i programmet 30 minuter med Anders Holmberg där man lät den rulla fram bakom hans profil under en del av samtalet. Det var rad efter rad och det pågick så länge att det var svårt att samtidigt ta in informationen och höra vad Jimmie Åkesson sa. Det var vit makt-musik, förnekanden av förintelsen, grov antisemitism, en politiker som jämfört en afrikansk fotbollsspelare med bajs, domar för hets mot folkgrupp och mycket annat. Jag antar att en del av dessa också blev uteslutna, men ändå: Mängden!

Magdalena Andersson svarade att hon ser likheter med rysk propaganda och att Åkessons påhopp på partiet liknar Putins försök att göra attacken på Ukraina till en kamp mot nazismen i landet.

Även om vi bara håller oss till den senaste helgen i Västerås så kan man notera att Jimmie Åkessons favoritband Ultima Thule stod för lördagsunderhållningen. Den som vill kan hitta partiets historia på nätet och den talar för sig själv. Åkesson har älskat bandet sedan ungdomen då han hade en låt av Ultima Thule som väckningssignal. Men bandets kopplingar till extremism pågår ända in i nutid. 

Flytta fokus från försyndelser

Samtidigt som Ultima Thule uppträtt regelbundet bland annat på SD:s sommarfestivaler, ibland tillsammans med Åkesson själv, har de fortsatt att liera sig med extremhögern. Deras spelningar arrangeras av personer med kopplingar till nazistiska Nordiska motståndsrörelsen, NMR, och medlemmar i denna organisation har samtidigt agerat vakter eller sålt nazistpropaganda (försäljaren var iförd SS-uniform). Så sent som 2022 firade bandet 40 år med en spelning i Borlänge som samma arrangör låg bakom.  

Jimmie Åkessons kommentar när han konfronteras med försyndelser liknande de jag just nämnt är vanligen ”jag vet inte!” (det finns filmer på Youtube där människor klippt ihop några av alla de gånger han sagt just detta på sin karaktäristiska blekingska). Hur ska han kunna hålla reda på vad som händer i hans parti? Vilket vid närmare eftertanke kanske inte är obegripligt med tanke på just mängden. Magdalena Andersson svarade att hon ser likheter med rysk propaganda och att Åkessons påhopp på partiet liknar Putins försök att göra attacken på Ukraina till en kamp mot nazismen i landet. Vet inte om jämförelsen riktigt håller, att starta krig är ju trots allt en mycket allvarligare historia. Men i båda fallen handlar det om att flytta fokus från egna försyndelser. Det vore synd om Åkesson kom undan med det.