Skönhet har betydelse i arkitekturen

Arkitektur Återinför skönhet som det tredje benet på vilken god arkitektur vilar och inför vetenskaplig metodik för att utveckla förståelse för arkitekturens betydelse för hälsa och välbefinnande. Det skriver Gösta Alfvén.

För arkitekter som Vitruvius, Alberti, Hårleman, Boberg, Tengbom och Österberg var skönhet en viktig del av arkitekturen. Skönhet är en viktig personlig upplevelse, men det betyder inte att den är subjektiv. Den har en objektiv grund i nervsystemet. 

Mer än kultur

Skönhet är mer än kultur. Neurologen Viktor Frankl upplevde då han var internerad i ett tyskt koncentrationsläger att skönhetsupplevelsen av en solnedgång väckte livsvilja i den gråa leriga tristessen. Författaren Stendahl sa att skönhet är ett löfte om lycka, furst Mysjkin i Dostojevskijs roman Idioten säger att skönheten ska rädda världen, Ellen Key ansåg att människan omgiven av skönhet mår bättre, känner en större harmoni och därför lever bättre.

Inom arkitekturen har skönheten under de senaste hundra åren spelat en underordnad roll. Dess betydelse har degraderats från att vara en av arkitekturens tre pelare tillsammans med hållfasthet och funktion, till att bli av sekundär betydelse. I skriften acceptera (1931), som stavas med litet a, funktionalismens vägröjande manifest i Sverige, proklamerade de fem välkända arkitekterna Gunnar Asplund, Wolter Gahn, Sven Markelius, Eskil Sundahl, Uno Åhrén och konsthistorikern Greger Paulson ned med skönheten … vår tid inte blott saknar stil utan att dess enda möjlighet till utveckling ligger i stillösheten. 

Dogmatisk lära

Skönhet blev en biprodukt till funktionen och ofta knappt det. Den modernistiska arkitekturen benämndes följaktligen för funktionalism. Den reducerade arkitekturens materiella uttryck till ett minimum. Så här beskriver Charles-Édouard Jeanneret (1887–1956) mer känd som Le Corbusier, den främste grundaren av funktionalismen, dess målsättning i sin bok Urbanism (1925): Den räta vinkeln är det nödvändiga och tillräckliga redskapet för att handla därför den tjänar till att fixera rymden med en perfekt fasthet. 

Resultatet för de massproducerade bostads- och kontorshusen blev oftast en färglös arkitektur i lådformat med platta tak, utan ornament och likadana fönster utan fönsteromfattningar. Hötorgshusen, som hör till av funktionalister prisade byggnader, är talande exempel.  

Den modernistiska arkitekturen var mer än ett försök att finna en ny form av arkitektur. Den blev en dogmatisk lära som, med ett kort avbrott för postmodernism i slutet på förra seklet, i stort rått fram till våra dagar. 

Vacker funktionalism

Det hindrar dock inte att det finns vacker funktionalism, något som jag kallar för finfunkis. Den är öppen och ljus i fina proportioner i lagom höjd, såsom i villor och fastigheter inte högre än 4–5 våningar. Där kan funktionalismens enkelhet bli dess styrka. 

Le Corbusier hävdade i boken Vers une architecture (1923) att den nya arkitekturen skulle främja hälsa och harmoni till skillnad mot den traditionella som han menade orsakade sjukdomar och disharmoni. Men förhållandet har visat sig vara det motsatta. I en analys enligt vetenskapsteoretikern Karl Poppers metod för hypotesprövning undersökte jag dessa frågor i miljonprogrammet i Norra Botkyrka, som infriar modernismens teser i både arkitektur och stadsplanering (Ohälsosam arkitektur En annan sida av funktionalismen, 2016). Jag fann fördubblade ohälsotal, 37 % förhöjd dödlighet i åldern 30–64 år och ökade sociala problem och kriminalitet i jämförelse med andra typer av bostadsområden.

Påverkan på mental hälsa

En riklig produktion av vetenskapliga studier har befäst dessa resultat. En aktuell sammanfattning av modernismens tillkortakommanden finner man i kapitlet Making sense of space: the neuroesthetics of architecture i The Routledge International Handbook of Neuroscience (2023) med 225 referenser. I följande stycke presenteras kortfattat resultat av en del av dess vetenskapliga slutsatser. 

Studier utförda med psykologiska och neuroestetiska metoder och fraktal geometri – självlika former i hierarkiska skalor såsom man finner i naturen – påvisar att modernismens arkitektur orsakar stress, ohälsa, koncentrationssvårigheter, empatistörning, asocialitet och kriminalitet. Eye-tracking, som är en metod som mäter blickriktningen, visar att blicken stannar upp inför det vackra och undviker att se på fyrkantiga, modernistiska byggnader. 

Skönhet i arkitekturen har djup påverkan på människors mentala hälsa. Människans sinnen mår väl i vacker natur, vi är biofila. Den traditionella arkitekturen skapar med ornament, i linjeföring, med tydliga centrum, gränser, kontraster och tydliga tak välmående i vårt biofila sinne. Den byggda miljön påverkar också hur människor rör sig. Monotona fasader utan livgörande ornament och linjeföring, med portar som inte fångar blicken och stora byggnader glest placerade på stora fält, försvårar spatial orientering och skapar stress och otrygghet. Levande arkitektur minskar stress och främjar vitalitet och välmående.

Företrädare för funktionalismen har hävdat att läran är objektiv och grundad på vetenskap. Så är inte fallet. Den modernistiska arkitekturens teser har inte stöd i vetenskap för hälsosam arkitektur.

Kritik mot modernismen

Funktionalismen har ifrågasatts i en ström av artiklar i dagspressen. Under den modernistiska arkitekturens hegemoni har den allmänna opinionen ofta klagat över vantrivsel. Vid återkommande tävlingar som utlysts för att utse, inte den vackraste, utan den fulaste byggnaden i staden, har alltid modernistiska hus utsetts. Enkäter bekräftar att allmänheten föredrar den klassiska arkitekturen. I en SOM-studie 2023 med 1 534 svarande fann man att klassisk arkitektur föredrogs av två tredjedelar (65,7 procent) och modernism av en sjundedel (15,6 procent). Så även arkitekter, vilket kan tyckas paradoxalt. I tidskriften Arkitekten (juni 2015) står: ”Även arkitekterna föredrar klassicismen då de själva väljer bostad … 27 procent, bor i hus byggda före 1930, trots att dessa hus endast står för 14 procent av det totala bostadsbeståndet.” 

Arkitekturprofessorn Hans Asplund presenterade 1980 en analys av modernismen med boken Farväl till funktionalismen med nyutgåva på Pharos Media Production förlag 2022. Han sammanfattade sin kritik i tio teser varav fyra namnges här: teknokratism, brutalism, destruktivism och moralism. Den sistnämnda lyder så här: ”Moralism i form av förbud (min kursivering) mot stilar, ornamentik, symmetri, påbud om rätvinklighet, minsta material- och volymförbrukning, om identitet mellan yttre och inre byggnadsform och begränsningar endast till byggnadsmässiga nödvändigheter.” Arkitektkåren avvisade Asplunds kritik. 

Immunisering mot kritik

Att döma av all kritik som funktionalismen fått hade det varit rimligt att den hade upphört ganska tidigt. Men denna har avfärdats med en teknik som Karl Popper benämner immunisering. Man förbigår att bemöta själva kritiken utan attackerar istället kritikern som man bemöter med ord som osaklig, omodern, nostalgisk, emot framsteg. Man hävdar att modernismen är en oundviklig del av utvecklingen, att den varit nödvändig för den framväxande biltrafiken.

Det är hög tid för arkitektkåren att tänka om. Två förslag: 1) lyssna på vetenskapen; 2) utbildningen på högskolorna behöver förändras a) återinför skönhet som det tredje benet på vilken god arkitektur vilar och b) inför vetenskaplig metodik för att utveckla förståelse för arkitekturens betydelse för hälsa och välbefinnande. 

Att diskutera modernismens problem med kritisk blick med arkitekter trogna den modernistiska arkitekturens lära, bemöts som nämnts med immunisering. Dess karaktär har dock förändrats. I stället för att kategoriskt avfärda kritiker, i en tid då det blir allt svårare, hävdar man att skönhet är en ren subjektiv upplevelse. Man relativiserar kritiken och undviker samtidigt en vetenskaplig diskussion om skönhetens betydelse. 

Relativiserad attityd 

Den välkände arkitekten och arkitekturskribenten Ola Andersson belyser hur den relativiserande attityden kan komma till uttryck och menar:  

Min syn på saken är att vad som betraktas som ohälsosam arkitektur är mycket tidsbundet. Argumentet för den arkitektur du kritiserar var just att den var hälsosam. Innan dess, på 1800-talet, användes samma argument för den tidens arkitektur. Jag tror inte att arkitektur har med hälsa att göra på det sättet. Upplevelser är subjektiva. Påverkas hälsan negativt vid en tidpunkt av arkitektur kan samma arkitektur påverka den positivt vid en annan tidpunkt. (personligt meddelande.)

En ljusning är i sikte. I Göteborg sker en kritisk omvärdering av modernismen och dess stadsplanering. De drivs av kommunalråd med ansvar för stadsbyggnadsfrågor Johannes Hulter i samarbete med arkitekt och stadsplanerare Lukas Memborn och arkitekt Albert Svensson. Genom att stadsplanera och bygga som förr, är det tänkt att Göteborg ska bli en fotgängarvänlig kvartersstad. 

Boverket har nyligen gått ut med direktiv som förordar att man ska bygga trädgårdsstäder och återuppväcker därmed uppförandet av uppskattad bebyggelse från början av förra seklet. 

Ett annat lovvärt initiativ, med målsättning att bygga vackert med kunskap hämtat från traditionell arkitektur, är målsättning hos ett politiskt parti med det korta namnet Partiet som nyligen startats på initiativ av arkitekt Nils Freckéus.