De vill tysta sina kritiker

Tidöföreträdare tycker allt oftare att det är rimligt att tysta röster som säger emot dem. De måste förstå att de inskränker yttrandefriheten.

Om några veckor ska författaren Peter Gustavsson föreläsa i Gävle om sin och Mats Wingborgs bok Hejdå Tidö. Flera organisationer inom arbetarrörelsen står som värdar för arrangemanget, som är tänkt att hållas på Musikhuset i Gävle.

Men inte om Sverigedemokraterna i kommunen får som de vill.

Tidöstyret ska enligt dem inte få kritiseras i en lokal ”som finansieras av kommunen”. Ett tydligare exempel på att Sverigedemokraterna inte förstår sig på detta med demokrati är svårt att hitta.

Men tyvärr är det inte det enda.

Nyligen ville SD i Lilla Edet stoppa författarna Nadim Ghazale och Alexandra Pascalidou från att föreläsa på stadsbiblioteket.

Och det är inte bara Sverigedemokrater som gör sig skyldiga till detta.

Odemokratiskt och något alldeles nytt

I Malmö kände sig Malmö Live tvingade att ställa in ett boksamtal med Magdalena Andersson, kort efter att hon släppt sin bok, efter påtryckningar från Moderaterna. ”Vi såg oss tvungna”, sade producenten för arrangemanget, som i stället fick flytta till ABF i Malmö.

I Göteborg var det Kristdemokraterna som ville stoppa ett framträdande av samma Magdalena Andersson.

I samtliga fall har argumentet för att stoppa arrangemang varit att de varit alltför politiskt partiska. Att den sortens arrangemang inte hör hemma i lokaler som finansieras av skattebetalarna.

Det argumentet är både odemokratiskt och något alldeles nytt i svensk politisk debatt.

För vad ska vi ha offentliga platser till om det inte går att arrangera politiska samtal på dem?

Invändningen brukar vara att det i så fall måste finnas en mångfald av åsikter. Kommunen eller staten ska inte upplåta plats åt bara en röst. Eller för att vara konkret: om Magdalena Andersson är på biblioteket måste minst en företrädare för högern vara där på samma gång.

Men så har kravet på opartiskhet inte tolkats historiskt.

Under mitt liv har jag varit på seminarier och möten i offentligt finansierade lokaler där både Carl Bildt, Ulf Kristersson, Magdalena Andersson, Jonas Sjöstedt och andra partiföreträdare framträtt utan att det suttit någon från ”den andra” sidan på samma scen, som något slags korrektiv. För att ta några exempel.

Det har aldrig varit något problem. Aldrig något ifrågasättande. Eftersom möten om politiska frågor är en del av demokratins fundament har det tvärtom uppfattats som något bra och i grunden eftersträvansvärt.

Inte längre upplåtas åt politik?

I grunden handlar det kanske om demokratisyn. En klassisk definition av demokrati är att den handlar om själva majoritetsprincipen. Att välja politiska företrädare där den som får över 50 procent kan bilda regering och driva igenom sin politik. Men för att de valen ska kunna göras av upplysta medborgare och demokratin fungera i praktiken krävs också ett antal förutsättningar. Som yttrandefrihet, politiska samtal, levande civilsamhälle, oberoende press, rättssäkerhet och andra medborgerliga fri- och rättigheter.

Det är några av de förutsättningarna som undergrävs i dag. Det är där Sverige tagit steg i fel riktning under de senaste åren. (En fråga som bland annat diskuterats nyligen i en intressant debattväxling mellan Timbros Adam Danieli och tidningen Arbetsvärldens chefredaktör Mikael Feldbaum.) ”Demokratin avgörs inte av magkänsla”, skriver Danilei i sin artikel, som driver tesen att demokratin trots allt gått åt rätt håll.

Nej, inte av magkänsla kanske, men möjligen kan Danieli ändå ställa upp på att demokratin blir lite svagare om offentliga lokaler inte längre ska upplåtas åt politiska samtal? Om Tidöföreträdare gång på gång ska lägga sig i hur bibliotek och kulturhus sköter sina samtalsarrangemang?

Ökade krav på att tysta

Opartiskheten i möten som hålls i offentliga lokaler har tidigare inte handlat om att alla måste få komma till tals hela tiden, utan om att ge en mångfald av röster tillgång till lokalerna över tid. Om någon kritiserar Tidöpakten på ett möte i Gävle i dag kan Timbro eller Oikos eller någon annan i paktens supporterklubb resa runt och prata om saken i nästa vecka.

Men kraven på att tysta röster och stoppa möten visar hur det offentliga samtalet ändrat karaktär. Företrädare för Tidöpartierna tycker numera att det är helt rimligt att försöka stoppa möten där författare och föreläsare ifrågasätter deras politiska projekt.

Det finns egentligen inga bra skäl till varför det skulle tolkas på något annat sätt i dag, om inte syftet är att undergräva förutsättningarna för demokratin.

För de måste rimligen förstå att det ett ingrepp i yttrandefriheten.

Jesper Bengtsson