Petropopulismen känner inga gränser

Är det för mycket begärt att de svenska politikerna ska se längre än vad näsan räcker?

Nyheten att Sri Lanka gått ner på fyra dagars arbetsvecka nämns i förbifarten i en ekonomipodd jag vanligtvis lyssnar på. Filippinerna och Pakistan följer efter. Har de äntligen insett hur mycket rikare livet kan bli om arbetsveckan förkortas med en dag? Nej, det handlar om oljan, eller snarare bristen på den. 

Eftersom den dyrbara råvaran fastnat i Hormuzsundet har de srilankesiska politikerna räknat ut att oljan i landet räcker till slutet på april. Det är hög tid att ransonera.

Påminner om pandemin

På Sri Lanka har onsdagen därför förvandlats till en arbetsfri helgdag. Offentliganställda uppmanas att arbeta mer hemifrån andra dagar i veckan, och regeringarna har bett den privata sektorn att följa efter. Bilen får inte tankas med mer än 15 liter bensin. 

I Myanmar får man tanka som man vill men bara köra varannan dag. I Thailand ombeds de statsanställda bära kortärmat eftersom man sparar in på luftkonditioneringen. 

I Sydkorea har de satt ett pristak på bränsle för att inflationen inte ska fortplanta sig i den övriga ekonomin. Japan planerar att följa efter.

Åtgärderna påminner om de svenska pandemirestriktionerna. Det är kanske inte förbjudet att söndagsåka med bilen, men om du gör det så beter du dig ovarsamt med landets, numera, väldigt begränsade resurser. Du måste inte jobba hemifrån, men du uppmanas till det om du har möjlighet.

Många asiatiska regeringar försöker att ligga steget före. Vad gör regeringen och oppositionen här hemma? De tävlar om att sänka bensinpriset. Petropopulismen känner inga gränser.

Träffar fel

Det är förståeligt att vilja mildra Irankrigets negativa effekter på hushållens ekonomi, men det är obegripligt att man smetar ut dessa åtgärder på samtliga bilister. Bland bensinkonsumenterna finns en inte obetydlig andel rika män i storstadsområden som ju av regeringen redan fått skattesänkningar så det räcker. Bensinsprissänkningen lär inte, i så hög utsträckning som regeringen vill göra gällande, träffa landsbygdsbor utanför kollektivtrafiknätet.

Så ja, fördelningspolitiskt är det hål i huvudet att med politiska medel sänka bensinpriset. Det finns smartare sätt att kompensera de hårdast drabbade hushållen.

Jag kan inte låta bli att förundras över kortsiktigheten hos ledande politiker. Irankriget och den nya oljekrisen förmedlar med all tydlighet att vi borde göra oss mindre beroende av olja, inte mer. Och sänker man priset så säger i alla fall mina nationalekonomiska kunskaper att konsumtionen av olja, allt annat lika, kommer att öka.

Energi från andra källor

Den fråga som borde uppta regering och opposition är hur vi så snabbt som möjligt kan få energi från andra källor, driva fordon med hjälp av elkraft, erbjuda bättre och billigare kollektiva färdmedel och öka inblandning av biobränsle i bensin och diesel. Man behöver inte vara Nostradamus för att förstå att det på sikt är en klok investering – för ekonomin, klimatet och säkerheten.

Om jag förstått experterna rätt så har Sri Lanka och de andra asiatiska länderna en leveranstid på olja från Mellanöstern på två–tre veckor. Därför blev krisen kännbar för dem förra veckan. Till vår del av världen tar leveranserna, i dessa krigstider, ungefär fem–sex veckor, vilket kan innebära att vi inom kort går samma öde till mötes som Sri Lanka.

Visst vore det härligt med fyra dagars arbetsvecka? Det vore ännu skönare med ett minskat oljeberoende – och långsiktiga politiker som ledde oss in på den vägen.

Silvia Kakembo