
Frederiksens stategi fungerade kortsiktigt men har fallerat över tid.
Det kostar på att samregera med högern, och även om det ger kortsiktiga vinster kostar det i längden även på att försöka neutralisera främlingsfientliga partier med att kopiera deras politik.
Ungefär så kan man för Socialdemokraternas del sammanfatta valet i Danmark.
På samma sätt som kommunalvalet förra året blev valet till Folketinget ett rejält bakslag för S. Partiet backade nästan 6 procentenheter och landade på drygt 22 procent. Ett historiskt dåligt val.
Däremot stärktes de andra rödgröna partierna. Främst Socialistisk Folkeparti, som fick 11,6 procent, och Enhetslistan, som fick 6,3.
Tillsammans med socialliberala Radikale har vänstersidan därmed fler mandat än högern. Bortsett från att den rökande, fistbumpande grönlandsförhandlaren och tidigare statsministern Lars Løkke Rasmussens parti Moderaterne får en vågmästarroll och därmed avgör vem som blir statsminister.
Koalitionsregeringen straffades
Danmark har under några år nu styrts av en koalitionsregering, och även det stora högerpartiets i regeringen, Venstre, straffades av väljarna. Partiet sjönk till omkring 10 procent.
Att det skulle gå dåligt för regeringspartierna var ingen överraskning. Det såg likadant ut i kommunalvalet förra året, då Socialdemokraterna för första gången någonsin förlorade borgmästarposten i Köpenhamn, och det har sett ut på samma sätt i opinionsmätningarna fram till det här valet.
Grönlandskrisen såg ut att vända den utvecklingen. Hela världen imponerades av hur rakryggat och självsäkert och med vilket allvar statsminister Mette Frederiksen och utrikesminister Lars Løkke Rasmussen hanterade presidents Trump krav på att få annektera Grönland. Det var också skälet till att Frederiksen utlyste valet ett halvår i förtid.
För att dra nytta av den opinionssvängningen.
Som alltså inte visade sig i det konkreta valresultatet.
I de första analyserna från S egna led skyller man på regeringstiden. Frederiksen har varit statsminister under sju år av ständiga kriser. Pandemin, Rysslands invasion av Ukraina, Donald Trumps hot att ta Grönland. Ekonomisk tillbakagång.
S förflyttning har ändrat spelplanen
Kriserna och regerandet är förstås en stor del av förklaringen. Men till detta bör nog också läggas S politiska förflyttning. I frågor som rör migration, kriminalpolitik och vad man lite förenklat skulle kunna kalla för ”traditionella nationalistiska värderingar” har partiet lagt sig nära det högerpopulistiska Dansk Folkeparti,för att locka tillbaka arbetarväljare därifrån. I ett berömt uttalande sade Partiets gruppledare i Folketinget, Henrik Sass Larsen, sade att det inte skulle gå att pressa in ett A4-ark mellan Socialdemokraternas och Dansk Folkepartis flyktingpolitik.
Samtidigt satsade Socialdemokraterna hårt på att stärka sin politik i klassiska jämlikhetsfrågor. Som lanseringen av den omtalade ”Arnepensionen”, eller i den här valrörelsen kravet på en förmögenhetsskatt för de allra rikaste.
Och till en början fungerade den strategin. I förra valet fick Dansk Folkeparti bara 2,6 procent av rösterna och var nära att åka ur Folketinget, där det krävs 2 procent för att komma in.
Men det högerpopulistiska partiet följde manualen och flyttade sig ännu längre ut på kanten i de frågor där S närmat sig dem. Tjockleken på ett A4 visade sig vara relativt.
I gårdagens val studsade högerpopulisterna tillbaka och fick hela 9,1 procent.
Den strategi från S sida som fungerade kortsiktigt har fallerat över tid.
Rödgröna störst
Effekten av de olika positionsförflyttningarna kan samtidigt skrivas ut som en framgång för de andra rödgröna partierna. Progressiva väljare som inte gillat S förflyttning har valt dessa partier, något som blivit tydligt främst i de danska städerna.
Och nu blev det rödgröna blocket större än högerns sida, med Moderaterne som vågmästare.
På valnatten sade Mette Frederiksen att hon vill fortsätta som statsminister. Men någon ny koalitionsregering lär det inte bli. Båda de stora partierna är för hårt sargade av en sådan lösning.
Och i mitten står den fistbumpande danske storrökaren Lars Løkke Rasmussen som kungamakare.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
