Krönika Söndagens lokalval gav inte direkt några betryggande svar.
Städer med pampiga byggnader och breda gator där uteserveringarna fylls med croissantätare i välskräddade kläder. Eller stora vingårdar i bergiga landskap där solbrända turister smuttar på färska viner.
Det är min romantiska bild av Frankrike.
Det ska erkännas att den främst målas av inlägg på Instagram och serier som Emily in Paris. Trots att jag under många år varit sugen på att resa dit, har det av olika anledningar inte blivit av.
Jag känner nu att det börjar bli lite bråttom. För jag tycker att det är något som skaver med att besöka länder som styrs av politiker som inte delar mina värderingar.
Försvarar min Budapestresa
Exempelvis har det varit viktigt för mig att försvara min resa till Budapest i höstas. När jag berättar om resan inleder jag med att säga att stadens borgmästare är en progressiv motståndskraft mot landets regering. Jag berättar om hur han står upp för den enorma prideparad som arrangerades där i somras. Något han nu står åtalad för.
När det gäller Frankrike så är det presidentvalet nästa år som får klockan att ticka. Det finns nämligen en risk för att även Frankrike snart kommer ha en president hämtad från långt ute på högerkanten. Även om det ännu finns hopp för progressiva partier.
Under söndagen hölls den andra omgången av de franska lokalvalen. Många ser helgens val som den sista stora värdemätaren inför det kommande presidentvalet. Den bild som klarnar är att det är ett spretigt land som i helgen avlade sina röster.
Med flera viktiga vinster, bland annat i Paris och Marseille, så markerar progressiva fransmän att man inte tänker ge upp utan kamp. Här är socialister som kommer ta sig an ledarskapet.
Samtidigt förlorar vänsterkoalitioner flera städer.
Och i Rivierans okrönta huvudstad Nice får man en ny borgmästare från ytterhögern. Även Marie Le Pens Nationell samling vann på flera håll. Det föranledde att partiets matriark utropade att valet var partiets största genombrott hittills.
Efter det senaste parlamentsvalet 2024 så var det Nationell samling som blev det enskilt största partiet. Men eftersom övriga partier samlar sig i olika koalitioner är de tredje störst i parlamentet. Störst blev vänsterkoalitionen, följt av Macrons mittenkoalition.
I de två senaste presidentvalen har det stått mellan liberalen Emmanuel Macron och ytterhögerns Marie Le Pen. 2017 vann Macron med nästan dubbelt så många röster som Le Pen. Valet därefter hade vinstmarginalen halverats.
Missnöjet mot Macron
Missnöjet mot den nuvarande presidenten går även att se i resultatet av helgens val. Med nederlag för kandidater som Macron uttryckt sitt stöd för framstår han som en förlorare.
Det som räddat fransk politik från att kantra ner i den nationalistiska avgrunden har varit valsystemet. Med val i flera omgångar har partier som inte vill släppa fram Nationell samling kunnat enas, i alla fall delvis, bakom den andra kandidaten. Frågan är nu hur mycket splittring som systemet klarar av?
Min förhoppning är att vänsterns framgång i landets två största städer är en indikator på vartåt det barkar. Att progressiva fransmän kan enas bakom en kandidat som kan erövra Élyséepalatset. Som Europas näst största ekonomi och med stort kulturellt och politiskt inflytande är det viktigt.
Och för att hålla den romantiska drömmen om Frankrike levande.
Jakob Amnér
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
