Timbros vårdpolitiska väderkvarnar snurrar vidare

Lanryds inlägg ett debattrick för att undvika saklig debatt.

I min rapport ”Timbros vårdpolitiska väderkvarnar” (Arena Idé 2025) kritiserar jag Lovisa Lanryds Timbro-rapport ”Kaos, köer och kostnader – Socialiseringsvågen i Stockholm del II­­”.

Lanryd – då välfärdsansvarig på Timbro, i dag hos Svenskt Näringsliv – har i Timbros nättidning Smedjan kritiserat mina synpunkter.

Tyvärr bemöter inte Lanryd min kritik av hennes rapport. Hennes inlägg blir snarare en illustration av debattrick för att undvika en saklig debatt.

Är det udda att en man engagerar sig?

Lanryd går till personangrepp istället för att framföra sakliga argument. Hon skriver till exempel att det är ”lite udda att” (Arena Idé) ”letat upp en manlig gästprofessor och tidigare anställd på Socialdepartementet som i sitt försök att göra ner våra rapporter inte kommer längre än att hänvisa till Socialdemokraternas pressmeddelande”.

Min första reaktion efter att ha läst detta var att inte diskutera svensk sjukvårdspolitik på en så låg nivå. Men eftersom det ändå kommer från en tankesmedja som står den borgerliga regeringen mycket nära kan det ändå vara motiverat.

Låt mig börja med följande frågor till Lanryd:  Varför tycker Du att det är ”udda”: att just en ”man” engagerar sin sig i sjukvårdspolitiska frågor? Att en gästprofessor i hälso- och sjukvårdsplanering engagerar sig i sjukvårdspolitiska frågor? Att en tidigare chef för socialdepartementets sjukvårdsenhet engagerar sig i sjukvårdspolitiska frågor?

Och varför hittar du på att Arena ”letade upp mig” och att min rapport är skriven ”på uppdrag” av Arena Idé? I verkligheten var det en god vän – Kaj Fölster – som undrade hur jag såg på Din Timbrorapport ”Kaos, köer och kostnader”.

Den bedömning av rapporten som jag gav Kaj sände jag också till Arena Idé, som valde att publicera den.

Direkt lögnaktigt

Varför påstår du att min rapport ”ignorerar officiell data till förmån för socialdemokratiska partsinlagor” som ”inte kommer längre än att hänvisa till Socialdemokraternas pressmeddelanden”? Om du tittar i min rapport finner du att de flesta hänvisningarna (referenserna) – liksom i din rapport – kommer från Region Stockholms officiella meddelanden och protokoll samt från myndigheter och fackpress.

Av de 28 referenserna i min rapport finns endast ett pressmeddelande från Socialdemokraterna.  Det är därför ganska vinklat – ja direkt lögnaktigt – att mot denna bakgrund påstå att min rapport främst baseras på socialdemokratiska partsinlagor och pressmeddelanden.

Nej, Lanryd lägger ut dimridåer, och kritiserar utan att konkretisera. Lanryd anser att jag istället för en seriös granskning ”ägnar stor energi åt att misstänkliggöra begrepp som socialisering och privatisering”. Hon konkretiserar tyvärr inte på vilket sätt jag ”misstänkliggör” dessa begrepp.

Möjligen kan man tolka denna kritik genom att tydliggöra att Timbro och jag utgår från en delvis olika värdegrund vid bedömningar/värderingar av vad som är positiva respektive negativa effekter.

Enligt Timbro och Lanryd är det positivt att skattefinansierade vårdföretag har rätt att utifrån sina lönsamhetsbedömningar bestämma både omfattning och lokalisering av skattefinansierad vård. De välkomnar också att riskkapitalister och stora internationella vårdkoncerner äger skattefinansierade vårdcentraler, specialistmottagningar och sjukhus. De anser vidare att skattefinansierad vård ska kunna säljas och köpas på en internationell kommersiell vårdmarknad.

De är också positiva till att patienter med privata sjukvårdsförsäkringar ska få förtur inom den offentligt finansierade vården. De försvarar privatiseringslagen LOV, som i hög grad bidrar till och förstärker denna vinstdrivna marknadsorientering av den skattefinansierade vården. En avveckling av LOV beskrivs därför i Timbros och Lanryds nyliberala värld som en ”socialiseringsvåg” som försämrar vården.

Logiskt för Timbro

Detta är helt logiskt för en tankesmedja vars uppdrag – i likhet med dess finansiär Svenskt Näringsliv – är att främja offentlig finansiering av privat vinstdriven vård. De ska vara något av ”vårdföretagens röst” i den vårdpolitiska debatten. Den rösten hör jag tydligt när Lanryd beskriver vårdföretagens hot att lägga ner verksamheten om de inte får mer betalt. Detta är enligt Lanryd inte en kommersiell förhandlingsstategi för högre ersättning utan ett systemfel där det är regionens ansvar att ersättningen är för låg.

Ur mitt perspektiv är en socialisering, som att avveckla LOV, positivt eftersom det innebär en bättre och mer jämlik vård. Nära nog alla utvärderingar visar ju att LOV ökar de sociala och geografiska skillnaderna i vårdens tillgänglighet och kvalitet. Dessutom gynnar LOV patienter med små lönsamma vårdbehov snarare än de med stora mindre lönsamma vårdbehov. En avveckling av LOV är därför en förutsättning för att kunna vidareutveckla en behovsbaserad vård i enlighet med gällande hälso- och sjukvårdslag och etiska principer. Det är också i samklang med den stabila stora majoritet av befolkningen som anser att skattefinansierad vård inte bör drivas i syfte att ge optimal vinst till ägarna.

När jag beskriver dagens vinstdrivna ”privatisering” av vården som negativ och anser att en ”socialisering” som att avveckla LOV är positivt kanske det i Timbros och Lanryds värld är att ”misskreditera” dessa begrepp.

Utelämna och svartmåla

Min allvarligaste kritik mot Lanryds rapport är att hon utelämnar positiva effekter och ensidigt svartmålar de röd-gröna partiernas sjukvårdspolitik. Ett exempel är att hon hävdar att ”köerna har vuxit kraftigt [i Region Stockholm] trots att Sverige som helhet har rört sig åt motsatt håll”.

I verkligheten har kötiderna till många typer av vård minskat i Region Stockholm. Andelen som får vård inom vårdgarantins tidsgränser har till exempel ökat under perioden 2023–2025 när det gäller:

• Medicinska bedömningar inom tre dagar inom primärvården.
• Operation/behandling inom den specialiserade vården inom 90 dagar efter remiss.
• Väntetiden vid sjukhusens akutmottagningar har samtidigt minskat.

Lanryd väljer – säkert mycket medvetet – att inte med ett ord nämna någon av dessa viktiga och väldokumenterade förbättringar av vårdens tillgänglighet.

Däremot skriver Lanryd i sin artikel att antalet patienter som väntar på en första kontakt inom den specialiserade vården i Region Stockholm ökat kraftigt mellan 2023 och 2025. Detta är emellertid ett helt meningslöst tillgänglighetsmått.  Antalet som söker vård säger ju inget om hur länge de fått vänta på denna första kontakt till den specialiserade vården.

Ett relevant mått är att andelen patienter som fått en första kontakt inom vårdgarantins tidsgräns (90 dagar) – enligt SKRs databas – var 93–95 procent mellan 2023 och 2025. Motsvarande andel i hela landet var 70–75 procent 2023–2024 och enligt preliminära siffror mellan 65 och 75 procent för 2025.

Lanryd har således dubbelt fel eftersom väntetiderna generellt minskat eller varit oförändrade  i Region Stockholm mellan 2023 och 2025 medan de tycks ha ökat i landet som helhet för en första kontakt inom den specialiserade vården.

”Tona ner” besvärande sanningar

Ett huvudtema i Lanryds rapport är att den röd-gröna majoriteten av ideologiska skäl slutar skattefinansiera väl fungerande privata vårdföretag. Däremot nämns inte att ett allt vanligare skäl för regionen att avbryta finansieringen av privata vårdföretag är bristande patientsäkerhet och/eller ekonomiska oegentligheter. Tvärtom skriver Lanryd i sin briefing rapport att ”nedläggningen av välfungerande privata vårdgivare inte skett av medicinska skäl utan av ideologiska”.

När jag med några exempel belyser att många privata vårdföretag inte fått fortsatt skattefinansiering av sin verksamhet på grund av allvarliga medicinska brister anser Lanryd att jag överdriver dessa problem.

De flesta ser dock – som tur är – den ökande välfärdsbrottsligheten som ett allvarligt hot. I Region Stockholm har man förstärkt enheten som arbetar för att förebygga och upptäcka ekonomiska oegentligheter, Konkurrensverket har fått i uppdrag att förhindra kriminella och oseriösa vårdföretag och SKR har allt fler kurser kring samma tema.

Vilseledande språk

Ett av de vanligaste och effektivaste debattknepen är att inte kalla saker vid deras rätta namn. Detta brukar ofta kallas att man använder ett ”nyspråk”. Nyliberala debattörer som Lanryd skriver till exempel om ”ökad valfrihet” när hon beskriver ”ökad vinstdriven privatisering”.

Det är politiskt smart eftersom alla gillar valfrihet, men en stabil majoritet av befolkningen är emot en skattefinansierad vinstdriven privatisering av vården. När avtal med privata vårdföretag eller LOV upphör beskriver Lanryd detta som ”en systematisk nedmontering av valfriheten”. Däremot minskar valfriheten med detta språkbruk aldrig när offentligt drivna vårdenheter läggs ner, och det ökar aldrig med fler offentligt drivna vårdcentraler eller specialistmottagningar.

Optimal valfrihet blir med detta språkbruk när – som i Stockholms innerstad – nära nog alla vårdcentraler drivs i privat regi.

Ur ett demokratiskt perspektiv är det viktigt att väljarna förstår att möjligheterna att välja – och välja bort – vårdgivare inte innebär att all lönsam skattefinansierad vård måste drivas av privata vårdföretag. Man kan både vara för valfrihet och emot vårdens kommersialisering.

Bygg ”halmgubbar”  

Ett vanligt debattknep är att hitta på något – en så kallad ”halmgubbe” – som sedan blir utgångspunkt för att kritisera mot-debattören.

Laneryd bygger upp två ”halmgubbar”, som sedan blir utgångspunkt för hennes kritik av min rapport ”Timbros vårdpolitiska väderkvarnar”.

Den första ”halmgubben” är att hon påstår att jag avfärdar hennes Timbro-rapport ”Socialiseringen i Stockholm – Så försvinner din vård och valfrihet” som ”lögn” och ”skrämselframställning”. Detta påstående har inte ens ett strå av sanning eftersom jag varken läst eller kommenterat denna rapport.

Den andra ”halmgubben” är att i fantasin omvandla min kritik av rapporten ”Kaos, köer och kostnader …” till en övergripande analys av sjukvårdens utveckling i Region Stockholm. Lanryd kritiserar sedan ”min” icke existerande övergripande utvecklingsanalys för att vara ofullständig. Den saknar en omfattande analys av välfärdsbrottsligheten och hur den är fördelad mellan offentlig, ideell och privat vinstdriven vård. Vidare saknas en analys av brister i patientsäkerheten inom privat respektive offentligt driven vård baserad på IVO:s tillsynsstatistik och Socialstyrelsens kvalitetsdata. Det krävs vidare att jag redovisar ”Hur stora volymer det handlar om?” och ”Hur det ser ut över tid?”.

Utan sådana jämförelser blir mitt resonemang enligt Lanryd ”inte en analys, utan en politisk markering”.

Denna kritik faller på hällesten eftersom min verkliga rapport är begränsad till att kommentera Lanryds Timbro-rapport ”Kaos, köer och kostnader”.

Det lustiga med Laneryds kritik av denna ”halmgubbe” är bumerangeffekten, det vill säga att den i hög grad gäller hennes egen rapport ”Kaos, köer och kostnader”. Denna rapport är ju – i motsats till min – ett försök till en samlad analys av vårdens utveckling i Region Stockholm sedan de röd-gröna partierna 2022 tog över makten från de borgerliga partierna.

Kritik utan eftertanke flyger i retur!

Göran Dahlgren