BBC måste dra rätt lärdomar av skandalen

Brittiska public service har högst förtroende, men får inte slira på sanningen.

BBC är en brittisk klenod. I stark konkurrens med monarkin och NHS (den nationella sjukvården). Alla är de omdiskuterade och återkommande kritiserade.

Klenoder älskar man. Och man älskar att hata dem.

BBC är Storbritanniens public service-bolag för radio och teve, som numera förstås finns på många plattformar. BBC har existerat i över hundra år. Men nu har BBC hamnat i en djup förtroendekris, en kris som samtidigt är politiskt laddad och synnerligen komplex.

Häromdagen avgick BBC:s VD och dess högsta nyhetschef.

Beskedet slog ner som en bomb. Den utlösande faktorn var en intern och kritisk rapport om BBC:s rapportering i några brännande ämnen. Den hade läckts (?) till The Telegraph, för övrigt en starkt högerlutande morgontidning.

Rapporten belyste flera svagheter och missgrepp i BBC:s journalistiska praktik. Det mest uppseendeväckande var att BBC-programmet Panorama hade klippt samman två delar av Donald Trumps tal den 6 januari 2021, då Joe Biden skulle sväras in, något som stormningen av Kapitolium försenade.

Flera personer dog och ledande politiker var måltavla för de som tog sig in i byggnaden. Det var upprörande i sig och Trumps eget agerande underblåste de stämningar som banade väg för stormningen.

Samtidigt gav dokumentären en missvisande bild av vad Trump faktiskt sade. Genom att sammanföra två klipp fick tittarna intrycket att han explicit uppmanade sina anhängare att ta till våld. Det gjorde han inte.

Obegriplig tystnad

Programmet sändes strax innan valet 2024, då Trump stod i begrepp att återväljas.

Agerandet är oförlåtligt. BBC är ett högkvalitativt nyhetsmedium, som värnar en opartisk journalistik och är noga med fakta. Därför är avslöjandet så förödande. Vi talar om ett mediebolag med högt förtroende, kan vi nu inte ens lita på BBC?

Flera av BBC:s tidigare program och inslag har under årens lopp kritiserats på olika grunder.  Ibland på mycket goda grunder. BBC är ett stort medieföretag med 23 000 anställda, som sänder dygnet runt i en lång rad kanaler. BBC World Service når i princip hela världen.

Vid flera tillfällen har BBC inte backat när bolaget kritiserats trots att man överbevisats. Som när Blairregeringen anklagades för att ha ”sexat upp” en säkerhetsrapport, vilket visade sig inte stämma. I pyramidens topp är det lätt att tappa fotfästet. Och grupptänkande där medarbetarna i först hand bekräftar varandra är nog dessvärre ett allmängiltigt fenomen. Kritik som kommer utifrån kan man då lätt värja sig emot.

Den ursprungliga rapporten kritiserade en rad olika inslag och företeelser. Det handlade bland annat om Israel och Gaza, där BBC:s arabiska redaktion hade en annan rapportering än de andra, men det handlade också om frågor som rör rasism, gender och transfrågor. Det vill säga – föga förvånande – många av dagens stridsfrågor, särskilt i det så kallade kulturkriget. BBC ska ha vidtagit åtgärder på flera av dessa punkter, men hade uppenbarligen inte ändrat i dokumentären om Trump. Med tanke på att rapporten överlämnades till BBC i somras måste detta betraktas som uppseendeväckande och oprofessionellt. Och häromveckan nådde alltså rapportens innehåll offentligheten.

Men i stället för att ens då be om ursäkt var det tyst från BBC i en hel vecka innan två i den högsta ledningen avgick.

Det är obegripligt. Kanske har BBC inte någon kompetens att krishantera? Eller är detta ett uttryck för en intern arrogans eller bara någon slags medial självtillräcklighet? Något som lätt kan uppstå när man odlar bilden av att man granskar och står upp mot makten, och blundar för sin egen makt. BBC-skandalen ger bränsle åt de som menar att det finns en strukturell obalans i BBC:s nyhetsrapportering.

Det återstår dock att bevisa, även om vissa inslag kan ge den bilden behöver det verkligen inte stämma med helheten. Man kan inte döma ett stort medieföretags journalistik på enskilda misstag.

BBC har störst förtroende

En hypotes är att BBC:s problem snarare bottnar i den interna styrningen och kulturen. Att styra ett stort medieföretag är inte lätt.

Skandalen har lett till att Donald Trump kan paradera som ett sårat offer för ett medialt övergrepp. Här talar vi om en notorisk och svårslagen lögnare. Han tar förstås tillfället i akt och har nu stämt BBC på en miljard pund. Inte minst för att få historien att leva vidare så länge som möjligt.

BBC är ett globalt medieföretag med stor trovärdighet. BBC är en del av landets ”soft power”, nu när imperiet är historia och landets ekonomiska styrka och politiska betydelse klingar av efter brexit.BBC är det medieföretag som har störst förtroende, även i USA. Det är bara väderrapporterna som folk litar mer på. Till det kommer att BBC är ett förebildligt och framgångsrikt public service-företag som andra länder alltid sett upp till. Inte minst för SVT och Sveriges Radio här i Sverige.

Och detta är nog BBC:s största kris hittills. Den inträffar i en tid där public service i synnerhet, men även andra medier och journalister, är i skottgluggen på ett nytt sätt.

Det var länge sedan högern omfamnade public service helt och hållet, och den har ju en misstänksamhet mot företag som inte lever på marknaden och inte är privatägda. Till det här kommer radikaliseringen av högern, som drar med sig tidigare högermittenpartier när radikalare alternativ växt fram ännu längre ut på den kanten.

Var det olycksfall?

Var den missvisande klippningen av Trumps tal ett olycksfall i arbetet? Var det fråga om en pressad klippare och producent som inte förstod bättre, eller insåg de vad de gjorde?

Om det är fråga en medveten manipulation har BBC ett journalistiskt problem, som rör rutinerna för hur förhandsgranskningen av program och dokumentärer hanteras. BBC behöver gå till botten med den här historien och sedan kommunicera sina slutsatser.

Men vi gör alla misstag. Medierna måste varje dag väga orden och hitta en rimlig balans för att hamna någorlunda rätt. Public service ska informera, folkbilda och underhålla. Bevakningen av samhällsfrågor ska vara opartisk och tillförlitlig, inte slira på sanningen genom att förenkla och förblinda. Den ambitionen är förstås glasklar, men inte alltid lätt att förverkliga.

De hårdaste kritikerna av public service verkar utgå från att BBC rapporterar på ett sätt som inte stämmer med deras egen världsbild. Men som ministern Lisa Nandy, med ansvar för kultur, media och idrott, uttryckte det är BBC:s uppdrag inte att bekräfta någons specifika världsbild oavsett om de lutar mot mitten, vänster eller höger. Utan att opartiskt och seriöst utmana alla världsbilder.

Under senare år har en rad högerorienterade medier fått ett stort genomslag och de är ofta mycket partiska. I Storbritannien har ”GB News” på kort tid etablerat sig som en kanal med många tittare. Jämför med FOX i USA!

Snålblåst från höger

Det ligger nära till hands att den som gillar GB News betraktar BBC som ”extremt” åt det andra hållet. På samma sätt som den gamla kommunisttidningen ”Morning stars” läsare förmodligen ser BBC som undergivet kungahuset och kapitalismen. Men vi lever just nu i en tid av snålblåst från höger. Och därför kommer kritiken mot BBC numera mest från det hållet.

Men det rör också det journalistiska arbetets natur och hela den publicistiska utmaningen. Den kan inte reduceras till förment ”objektivitet”. Det redaktionella arbetet handlar om relevans och nyhetsvärdering och vad som för tillfället är särskilt aktuellt och angeläget.

Vad som är relevant är alltid en bedömningsfråga, som det är möjligt och nödvändigt att diskutera och kritisera.

Jag noterar att den kritiska BBC-rapporten tyckte att man också borde ha gjort en kritisk dokumentär om Kamala Harris.

Är journalistikens uppgift är att upprätthålla en lika för lika-princip av det slaget? Nej, inte nödvändigtvis.

Det särskilt aktuella och brännande var ju att Trump 2024 stod i begrepp att vinna valet, trots att han förra gången försökt ändra valresultatet och förnekade att han förlorat valet. Det var noga besett det centrala i USA-valet 2024. Allt det som hänt sedan dess bekräftar den bedömningen.

Vilket förstås inte, och det måste också skrivas här, legitimerar manipulationer av inslag och missvisande hopklippningar.

Dra rätt lärdomar

Alla kan aldrig och bör aldrig vara helt och hållet nöjda med journalistiken. Men den måste sträva efter att vara allsidig och sanningsenlig. Kritik av vinklar bör bejakas. Uppenbara fel kan och ska inte accepteras eller normaliseras. Med professionalism kommer också ödmjukhet. Kanske är public services och journalistikens stora utmaning att våga stå för sina ideal, visa självförtroende och inte vara så förbålt räddhågset.

Det gäller för övrigt också SVT och Sveriges Radio. För det som hänt i Storbritannien hade också kunnat hända här. Och liknande kritik har framförts och samma slags debatt förs även i Sverige. Det gäller alltså att dra rätt lärdomar. Inte minst av den stora förebilden BBC:s stora kris.

Håkan A Bengtsson

PS: Och på SVT kan man förresten nu se brittiska ”The Hack” som skildrar journalisten Nick Davies avslöjande om telefonavlyssning på Rupert Murdochs ”News of the World” och det ouppklarade mordet på privatdetektiven Daniel Morgan. Det är en riktigt stor medial skandal. I den strikt kommersiella mediavärlden. Som här uppvisade den värsta formen av hänsynslöshet och cynism. Den här serien har förresten producerats av ITV, Storbritanniens första kommersiella tevekanal som startade redan 1954 för att konkurrera med BBC. Se den! Inte för att glömma BBC-skandalen, men för att få rimliga perspektiv.