Vi bevittnar ett moraliskt förfall

Inte undra på att regeringen försöker flytta mediernas sökarljus till något helt annat än pengarna till Somalia.

Vad ska en pressad regering göra? Varför inte starta en ”en perfekt storm” för att flytta fokus i medierna från frågor där ministrar redan är hårt ansatta? Som exempelvis pengaöverföringarna till Somalias premiärminister, som nu uppmärksammats och fått hårt och principiellt klander.

Lagom till Moderaternas landsmöte kritiserade biståndsminister Benjamin Dousa biståndsmyndigheten Sida i mycket upprörda ordalag. Han använde till och med en svordom för att understryka allvaret. Sida har under många år stött den palestinska människorättsorganisationen ICHR (International Commission for Human Rights), som allt sedan Osloavtalet har till uppgift att följa och uppmärksamma brott mot mänskliga rättigheter i Palestina. Det har (menade Dousa) framkommit att ICHR stödjer Hamas och Islamiska jihad: ”Hur i helvete kunde våra pengar gå till den här organisationen?”

Men stämmer det verkligen?

ICHR vill stärka rättsstaten

Vid närmare granskning framstår anklagelserna som synnerligen tveksamma och utan konkreta belägg eller bevis. ICHR tar emot och granskar anmälningar om övergrepp på Västbanken och i Gaza. Organisationen följer upp anmälningar om kränkningar och ställer krav på ansvarsutkrävande.

ICHR verkar alltså för att stärka rättsstaten i de palestinska områdena och främjar opinionsbildning för mänskliga rättigheter. Organisationen har förstås dokumenterat och kritiserat brott utförda av Hamas. Efter att vapenvilan nyligen trädde i kraft har ICHR kritiserat Hamas utomrättsliga avrättningar i Gaza. Men har också dokumenterat israeliska brott och övergrepp (som har pågått i decennier, inte minst på Västbanken), vilket lett till att ICHR fått kritik från det hållet.

Organisationen för inte över några pengar till några andra organisationer, sysslar inte med bistånd. Kärnfrågan verkar vara att ICHR genomfört utbildningar av den civila polisen i Gaza för att ge polisen kunskaper om principerna för rättsstaten. Här ska även politiker ha varit med, det vill säga från Hamas. Allt detta skedde före den 7 oktober. Är det fel att en organisation som ICHR utbildar myndighetspersoner – även i ickedemokratiska länder – om ”the rule of law” och respekt för grundläggande rättigheter?

Rimligtvis inte.

Är detta ett stöd till Hamas?

Mycket tveksamt.

Ett tydligt mönster

Så var kommer uppgifterna egentligen ifrån? ”Med Israel för Fred” i Danmark har hävdat att den danska regeringen gett 80 miljoner till träning av Hamas-terrorister. Uppgiften har sedan uppmärksammats i en artikel i Berlingske. Den svenske ”terroristexperten” Magnus Ranstorp intervjuades av Berlingske och hävdade att utbildningarna ”är en fasad”.

Kritiken mot ICHR kommer också från den israeliska ”NGO Monitor” som har sin agenda och tidigare har anklagat såväl Rädda barnen som norska flyktingrådet för att stödja terrorism.

Här ser vi ett större mönster, som är tydligare nu än tidigare, när konflikten blivit mer tillspetsad och existentiell. Detta är ju en konflikt där krafter på båda sidor ofta har en föreställning om att det finns två positioner, antingen stödjer man Israel eller Hamas. Något däremellan gives icke. De som vill befrämja och verka för en kompromiss och en fredlig samvaro (idag mer fjärran än någonsin) anklagas för att i själva verket ta ställning för eller gå Hamas eller den israeliska regeringens ärenden.

Det är också skälet till att en organisation som verkar för mänskliga rättigheter kan beskrivas som en stödjepunkt för terrorism. Israels regering har gjort detta till en bärande politisk linje, ”eftergivenhet” är att ge efter för terroristerna eller ett uttryck för antisemitism. I mörkret blir alla katter grå.

Ett cyniskt politiskt spel

Gazakriget har skruvat upp retoriken ännu mer. Den rättmätiga upprördheten och sorgen efter den 7 oktober har också gjort att tidigare spärrar har släppt. Även här i Sverige och i en rad andra länder har konfliktnivåerna blivit allt mer tillspetsade. Eftersom detta är mycket politiskt laddat, finns en lockelse att utnyttja konflikten taktiskt politiskt även i den inrikespolitiska debatten. Benjamin Dousas utspel blir i det här perspektivet bara ännu ett exempel på ett slags cyniskt politiskt spel, som syftar till att mobilisera de egna mot alla som påstås vara ”soft” mot terrorism och ett sätt att komma åt sina politiska motståndare.

Men det finns inte några konkreta källor eller bevis som stödjer anklagelserna. I ett svar mot den här kritiken i Danmark och i Sverige skriver ICHR själva: ”Våra utbildningar och diskussioner med civilpolisen eller fängelsemyndigheterna i Gaza är uteslutande inriktade på internationella förpliktelser enligt konventioner som konventionen mot tortyr och FN:s minimistandarder för behandling av fångar (Nelson Mandela-reglerna).”

Avtalen med Somalia

Samtidigt som allt detta sker är regeringen och Moderaterna hårt pressade. I största allmänhet eftersom opinionssiffrorna pekar nedåt – och uppåt för Sverigedemokraterna. Men också på grund av att avtalen med Somalia nu nått offentligheten. Vi talar om ett av världens mest korrumperade länder. För att få till utvisningar till Somalia har regeringen fört över biståndspengar via Sida direkt till den somaliska premiärministerns kansli, som för övrigt verkligen stödjer Hamas och är en uttalad antisemit.

Även migrationsminister Johan Forssell har skickat pengar från Justitiedepartementet, som gått till anställningar i det somaliska regeringskansliet med månadslöner på 100 000 svenska kronor. Tjänsterna ska ha gått till personer som hämtats från premiärministerns nära krets. Regeringen har när det kommer till biståndet annars vinnlagt sig om att städa upp i ”korruptionsträsket”, men verkar inte ha några problem med vart skattepengarna går när det handlar om regeringens inhemska politiska agenda. Inte undra på att regeringen försöker flytta mediernas sökarljus till något helt annat.

Detta ligger nära den politiska logik Donald Trump gjort till politisk standard i USA. Det finns inte längre några principer ­– bara ”dealar”. Samtidigt som tonläget blir allt mer uppskruvat och konfrontativt.

Benjamin Dousa och Johan Forssell backas upp av statsminister Ulf Kristersson som i alla dessa avseenden gett sina ministrar sitt stöd. Vi talar här uppenbarligen om regeringens övergripande strategi. Därför är detta ett moraliskt förfall och vi bevittnar ett fritt politiskt fall.

Håkan A Bengtsson