Debatt ”Det är sällan kvinnan i slöja som sänker din lön, säljer ut välfärden eller stänger fabriken”
Det svenska samtalet har förskjutits. Vi pratar allt mer om kultur, kläder och symboler och allt mindre om klass, makt och arbete. I takt med att klyftorna växer, har politiken flyttat blicken från dem som fattar besluten till dem som syns på gatan.
I dagens debatt är det kvinnan i burka som väcker oro, inte mannen i slips. Men det är sällan kvinnan i slöja som sänker din lön, säljer ut välfärden eller stänger fabriken. Det är män i kostym, ofta med fina titlar och förklaringar om ”effektiviseringar” och ”konkurrenskraft”.
På Volvo Cars sägs över tusen personer upp. Inte för att företaget går dåligt, utan för att lönsamheten inte är tillräckligt hög
Samtidigt som löntagare i Sverige kämpar med höjda hyror och stigande matpriser, har de stora bolagen fortsatt redovisa miljardvinster. Ändå är det de anställda som får betala priset.
I Insjön i Dalarna protesterar nu anställda på Clas Ohlson mot ett nytt arbetstidsavtal som innebär längre arbetsveckor och sänkta löner, i vissa fall med upp till 5 000 kronor i månaden. Det sker samtidigt som företaget gör rekordvinst och ledningen försvarar förändringen som ett “strategiskt vägval”. På lagret vittnar anställda om en växande oro, tårar och en känsla av att de inte längre räknas.
På Volvo Cars sägs över tusen personer upp. Inte för att företaget går dåligt, utan för att lönsamheten inte är tillräckligt hög. De som tillverkar bilarna får gå hem de som äger fabriken får utdelning.
Det här är inte undantag. Det är logiken i ett samhälle där kapitalets avkastning värderas högre än människors arbete. Och mitt i denna utveckling har politiken, särskilt högern och Sverigedemokraterna, lyckats styra samtalet bort från frågan om makt och fördelning till en fråga om kultur och identitet.
När samhällsdebatten handlar om slöjor och symboler istället för löner och villkor, blir resultatet att klassamhället kan fortsätta växa i det tysta. Det är den perfekta distraktionen.
Sverigedemokraterna säger sig stå på arbetarnas sida, men röstar konsekvent med regeringen för skattesänkningar för höginkomsttagare och försämringar i trygghetssystemen. De pekar ut invandring som problemet medan de män i slips som faktiskt drar nytta av politiken slipper kritik.
I praktiken handlar det om att flytta makt och pengar från arbetare till ägare. Från golvet till styrelserummet. Klassamhället har inte försvunnit, det har bara klätt sig i nya ord. “Effektivisering” betyder nedskärning. ”Omstrukturering” betyder uppsägning. ”Ansvarstagande” betyder att någon annan får ta smällen.
Det är dags att bryta förtrollningen. Det är inte kulturkriget som avgör om du kan betala hyran, ha råd att vara sjuk eller gå i pension med värdighet. Det är klasskampen, och just nu förlorar arbetarklassen mark varje dag.
Om vi vill återupprätta tron på politiken måste vi börja tala om arbete igen. Om löner, trygghet, villkor och värdighet. Om vem som skapar värdena och vem som skördar dem.
För det är inte burkan som hotar välfärden. Det är slipsen.
Claes Danell, vice ordförande LO norra Sverige
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
