Krönika Såväl SVT:s Svenska nyheter som podcasten Stormens utveckling kritiserade förra veckan Greta Thunberg för att fokusera på fel saker. Men gör hon det?
Det är verkligen fritt fram att kalla mig naiv. Men när jag läst om hur Greta Thunberg tillfångatagits av Israel när hon flera gånger försökt ta förnödenheter till Gaza och om hur hon arresterats när hon protesterat mot fossilindustrin i Sverige och utomlands så har jag tänkt att hon i alla fall inte kommer kritiseras för att prioritera fel saker.
Ändå kritiserades hon i början av oktober för just detta av såväl Messiah Hallberg i SVT:s Svenska nyheter som Ola Söderholm i den samhällskommenterande podcasten Stormens utveckling.
Påståenden utan källor
Messiah Hallberg pratade om att Thunberg får förstå att makthavarna vänder henne ryggen när hon engagerar sig i en så känslig fråga som Israel-Palestina. Han verkade även mena att det är rimligt att hon kallas antisemit eftersom Israel hävdat att vissa som reste med henne på båten mot Gaza i somras har kopplingar till Hamas – något som Thunberg själv dock menar är ren lögn.
Och Ola Söderholm menade att Thunberg tillhör en alarmistisk del av klimatdebatten som felaktigt får folk att tro att klimatkrisen kräver en kraftig omvandling av samhället och att omställningen är inkompatibel med ekonomisk tillväxt.
Han framförde även teorin att de som hävdar detta gör det för att framstå som goda eller för att de ser klimatkrisen som en chans att få igenom ett annat politisk projekt som de misslyckats med att få igenom på andra sätt.
Några källor på att det skulle vara så angav han inte annat än en artikel av Ted Nordhouse, som är författare, ledare av miljöforskningsinstitutet The breaktrough institute och som allmänt tycks tro att billigare och bättre teknik är det som kommer lösa klimatkrisen.
Statushunger
Personligen har jag dock svårt att känna igen mig i Söderholms beskrivning av personer som hävdar att klimatkrisen kräver en kraftig samhällsomställning. När jag skrivit om klimatet som journalist har problemet snarare varit att jag gång på gång uppmanats att framställa läget som mer positivt än det är.
Även journalisterna Lisa Röstlund och Alexandra Urisman Otto tycks i sin bok ”Att låta världen få veta – handbok i klimatjournalistik” mena att problemet med dagens klimatjournalistik är att kunskapsläget om klimatkrisen och det akuta läget är så låg på redaktionerna.
Och de jag känner som har skrivit mycket om klimatkrisen har snarare än en statushunger haft det gemensamt att de har något av Greta Thunbergs förmåga att inte bry sig så mycket om sin karriär eller vad andra tycker.
När såväl jag som Thunberg säger att klimatkrisen kräver en kraftig samhällsomställning så beror det ju inte heller på att någon av oss är så otroligt taggad på att förändra allting i samhället utan på att det är så klimatforskare har förklarat för oss att läget är.
Och efter att ha gjort flera serier om klimatet med forskare måste jag även säga att jag verkligen inte heller upplever forskarna som alarmistiska. Tvärtom har många av dem ofta varit angelägna att inte framställa läget som för deppigt och det är snarare privat som jag fått höra vissa av dem uttrycka oro och uppgivenhet. Och jag upplever att de mer pessimistiska forskarna haft svårare att få höras i media.
Planetärt nödläge
Sedan är jag absolut ingen expert på klimatet. Men jag har bland annat läst klimatforskare Johan Rockström och Owen Gaffneys bok ”Jorden – vår planets historia och framtid” där de år 2022 skriver att vi måste utropa planetärt nödläge då vi överträtt fyra av de nio planetära gränser som vi måste hålla oss inom för att hålla planeten på en temperatur som är kombinerbar med mänskligt liv – och nu, 2025, beräknas vi ha överträtt sju av dessa.
Rockström och Gaffney skriver också ordagrant: ”Oändlig tillväxt på planetens bekostnad är en omöjlighet. Detta är ingen åsikt; det är ett faktum.”
Jag har även läst att FN:s klimatpanel IPCC varnar för att tekniken för att suga koldioxid ut atmosfären skulle behöva utvecklas i en större skala under i alla fall 100 år för att ha en två tredjedelars chans att signifikant minska koldioxidkoncentrationen i atmosfären. Och att elflyg de närmaste årtiondena max beräknas kunna klara resor på max 2200 kilometer, vilket gör mig skeptisk till att vi kan klara klimatkrisen med bara tekniska lösningar.
Sammanfattningsvis tycker jag bara att det är lite konstigt att Greta Thunbergs ställningstagande mot folkmord och för klimatforskningen nu plötsligt gör att hon definieras som antisemit och alarmist. För det är inte direkt så jag minns definitionen av de orden.
Virve Ivarsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
