EU-kommissionen kan stänga inne pengar om inte Sverige inför nytt system.
16 juli presenterades EU-kommissionens inriktningsutkast inför förhandlingarna om nästa långtidsbudget, som är tänkt att gälla från 2028 och framåt. Traditionella poster som jordbruksstöd och regionfonderna varvas med investeringar i försvar och den gröna industrins konkurrenskraft.
I svensk media har stor uppmärksamhet ägnats åt budgetens växande storlek, en ökning motsvarande lite mer än en promille av EU:s BNI. Sedvanlig skepsis kring nya EU-skatter och gemensam upplåning gör sig också gällande. För den som befinner sig i den mer progressiva delen av den politiska skalan finns goda skäl att rikta uppmärksamheten åt andra håll. Till exempel: risken att budgeten blir ett utpressningsmedel för att luckra upp sociala skyddsnät.
Haft synpunkter på bruksvärdessystemet
En nyhet i det senaste budgetförslaget är nämligen ”prestationsbaserad budgetering”. Det går i princip ut på att jordbruksstöd och regionfonderna slussas i ett samlat paket direkt till medlemsstaternas regeringar i utbyte mot överenskomna motprestationer (”reformer”). I Bryssel uppkom den först i praktisk användning genom återhämtningsfonden från coronapandemin. När det skedde var majoritetsförhållandena mer fördelaktiga för progressiva krafter, vilket gjorde att coronapengarna i huvudsak villkorades av att pengar investerades i grön omställning och digitalisering. I dagsläget, när EU fullkomligt domineras av högerregeringar och högermajoritet i Europaparlamentet, ges EU-kommissionen i princip fria händer att tvinga igenom högerpolitik.
I Sveriges fall kan det komma att märkas i bostadspolitiken, närmare bestämt i hyressättningen. EU-kommissionen har i många år haft synpunkter på det svenska bruksvärdessystemet, som har beskyllts för ”ineffektivitet” och långa köer. ”Reformer för att effektivisera hyresmarknaden”, inklusive ”utökad flexibilitet i hyressättningen”, är en återkommande rekommendation som EU-kommissionen i princip årligen skickar till Sverige.
Risk stänga inne pengar
Tidigare i processen har EU-kommissionen lekt med tanken att göra sådana rekommendationer (Country Specific Recommendations, CSR) till ”styrningsmekanism” för reformkraven, på vilka EU-pengar ska villkoras.
Efter flera månader av hård kritik mot ursprungsförslaget verkar det inte vara lika tydligt om CSR ska lägga grund för reformkraven. Men med en högerregering i Sverige och ett högerdominerat politiskt landskap i EU kan man fortfarande inte avfärda risken att EU-kommissionen tar initiativ för att stänga inne pengar till Sverige om inte Sverige inför marknadshyror.
Visst har Sverige problem med bostadspolitiken. Eller för att citera vår tidigare statsminister Ingvar Carlsson i Politikbyrån: ”Idag har vi ingen bostadspolitik”. Bostäderna är för få, och byggandet möter inte behovet. Detta blir särskilt tydligt i anslutning till industriorter och studentstäder.
Marknadsmodell dålig idé
Det innebär dock inte att det är en god idé för Sverige att införa en marknadiserad modell för hyressättning. Utan en ambitiös social bostadspolitik och en investeringspolitik som ökar utbudet resulterar marknadshyror snarare i ytterligare gentrifiering av våra innerstäder och en storskalig omförflyttning av låginkomsttagare.
Av allt att döma verkar dock Tidöregeringen vilja tvingas införa marknadshyror. Kanske som ett sätt att slippa problemen med att själva presentera ett sådant förslag för väljarna? I en faktapromemoria skriver nämligen regeringskansliet att ”Regeringen är i princip för en ny genomförandemodell som bygger på prestationsbaserad budgetering”.
Det vore på sin plats för regeringen att förklara sig. Vad är det för motprestationer man tänker sig villkora jordbruksstöd och regionpengar på? Och i svensk kontext: ingår marknadshyror?
Marvin Gilbert Hallström, socialdemokratisk debattör
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
