Regeringens bekämpning av bidragsfusk vilar på en skakig grund, skriver journalisten Petter Larsson och statsvetaren Björn Johnson i en debattartikel på DN Debatt på midsommarafton.

Den så kallade FUT-delegationen hävdade 2007 att det varje år felaktigt betalades ut 20 miljarder kronor från sjukförsäkringarna. Av dessa skulle tio miljarder bero på rent fusk. Mot dessa siffror stödde sig regeringen när de samma år instiftade bidragsbrottslagen. Samtidigt drev man också igenom en hårt uppstramad sjukförsäkring.

Men siffran var en ren gissning. ”Siffrorna är i stort sett hämtade ur luften. De är resultatet av att en handfull experter samlats under ett par dagar, för att göra en gemensam uppskattning av de felaktiga utbetalningarna.” skriver Petter Larsson och Björn Johnsson.

När Riksrevisionen i rapporten ”Vad blev det av de misstänkta bidragsbrotten” granskar siffrorna som lagstiftningen bygger på visar det sig att bidragsbrott utgör en mycket liten andel av återkraven. För CSN:s del rör de misstänkta bidragsbrotten 9 miljoner kronor och för Försäkringskassans del 153 miljoner kronor.

Ryktet om bidragsfusket är med andra ord betydligt överdrivet.

Ändå är bilden av det utbredda bidragsfuskandet som fastnitat. Bilden av det omfattande bidragsfusket byggdes upp i början av 2000-talet av Svenskt Näringsliv och ledarskribenter som Hanne Kjöller. Statens kostnader för sjukskrivningar hade stigit markant till 132 miljarder kronor – en siffra som enligt debattörerna hotade statens finanser.

Problembilden köptes av de då regerande Socialdemokraterna liksom av högern. Trots att sjukskrivningssiffran efter 2003 började sjunka igen kunde alliansen i nästa valrörelse göra stor poäng av Socialdemokraternas oförmåga att ta sjukskrivna tillbaka till arbete och det stora antalet förtidspensionerade.

Vad som inte framkom i debatten var att ökningen av sjukfrånvaron till den största delen bestod av personer som fick en förlängd sjukskrivning. Det var alltså aldrig fråga om det mastodontflöde av nya sjukskrivna personer som det rådande debattklimatet gav sken av. Vad som hände var att personer som sjukskrivits hamnade längre från arbetsmarknaden.

Även Dagens Arenas reporter Mikael Färnbo kunde i reportaget ”Helt sjukt om fusk och fel” avslöja att sjukfusket i själva verket endast var en bråkdel av de gjorda uppskattningarna. Trots omfattande fuskjakt hade Försäkringskassan år 2009 endast hittat 193 miljoner kronor som de själva misstänkte var fusk. Det är ljusår från de uppskattade 10 miljarder kronor i fusk, och även mycket långt från de pengar (1 miljard) som regeringen själva trodde att de skulle kamma hem varje år.

För att sätta siffrorna i perspektiv jämförde Dagens Arena också sjukfusket med skattefusket. Sjukfusket, som visade sig vara 193 miljoner, är det sammanhanget en spottstyver mot de 133 miljarder kronor som varje år uteblir från statskassan i skattefusk.

Men till skillnad från de sjukskrivningskostnader som i början av 2000-talet ansågs hota statsfinanserna är det få som bryr sig om de uteblivna skatteintäkterna. Skatteverket beskriver det som ointressant att reda ut hur stor andel av de uteblivna skatteintäkterna som i själva verket är fusk. Trots att samma myndighet konstaterar att bara svartarbetet i runda slängar beräknas kosta 66 miljarder kronor varje år.

Regeringen politik bygger på att misstänkliggöra sjuka. Människor ska utförsäkras och pengarna som sparas in i sjukförsäkringen får bekosta skattesänkningar för de redan rika. Det är en mycket cynisk politik. Myten om bidragsfuskandet förtjänar att spräckas.