Det finns inga pengar. Vem vill låna ut till investeringar och tillväxtpolitik i eurozonens krisländer? Så går omkvädet från dem som försvarar den nuvarande nedskärningspolitiken i Europa.

Vad sådana argument tydligt visar är att kriser nästan alltid är ett misslyckande för hur vi har velat organisera våra samhällen. För pengar finns. Massor av pengar.

Pengar staplas på hög, till exempel i skatteparadisen. Hjälporganisationen Action Aids avslöjande i helgen om att de 100 största brittiska företagen har 8 000 dotterbolag i skatteparadisen, bekräftar bilden av att det inte är några skumma källarföretag. Det handlar om de mest etablerade kostymkillarna som dagligen medverkar till att undanhålla miljardvinster från beskattning.

Frågan om skatteparadisen har nu blivit en extra punkt på dagordningen på EUs toppmöte i slutet av maj.

Det sägs väl inte klart ut, men om man bara fick loss en liten del av de pengar som i dag göms i skatteparadis skulle det möjliggöra tillväxt i krisens Europa.

Men det är inte bara i skatteparadisen som pengar läggs på hög. Högerregeringar vill ofta att det ska vara den privata sektorn som ska expandera. Därför håller man tillbaka eller rustar ner offentlig välfärd.

Nu visar det sig att privatkapitalisterna inte vill satsa, för att de inte tycker att det finns investeringar som ger tillräckligt hög och snabb avkastning. Det talas i Storbritannien rentav om en investeringsstrejk, ett växande berg av pengar till ingen nytta.

Beskatta i stället pengarna och se till att staten använder dem till nödvändiga investeringar, kräver progressiva röster i den brittiska debatten.

Inte heller i Sverige saknas pengar. Bankernas redovisningar nyligen tyder inte på någon kris.

Och vi svenskar sparar mer och mer. Förr i världen brukade det betyda större investeringar. Men en växande andel av sparandet går numera till kapitalexport, påpekar professor Assar Lindbeck i en debattartikel i helgen.

Kapitalexporten går gissningsvis till investeringar i andra länder via pensionssystemen. För inte kan de väl ha hamnat i skatteparadis? Lindbeck tycker att det kapital som går på export i stället borde satsas på bostadsbyggande här hemma. Men då måste sådana investeringar bli mer lockande och då måste hyresregleringen avskaffas, menar han.

Det är inte säkert att Lindbecks recept – att vi öppnar för större vinster på bostadsmarknaden – är lösningen. Men vad han bekräftar är ju att pengar finns. Pengarna måste dock användas klokare än i dag.

Det blir svårare ju mer samhället är inbäddat i kapitalismen. Krisen kräver att kapitalismen i stället mer än i dag bäddas in i samhället.