Har Socialdemokraterna utvecklat en ny tradition där oförutsägbara petningar tillhör den politiska vardagen?
Finns det socialdemokratiska ”slukhål”? Efter den senaste kongressen är frågan i högsta grad relevant. Slukhål innebär att ett hål helt oväntat öppnar sig i marken. Det kan bero på en underliggande erosion som har pågått i många, många år. Exempelvis försvann ett trevåningshus i Guatemala city i ett enormt cirkelformat hål så sent som 2010. Mirakulöst nog omkom ingen.
Finns det idoga ”kanalarbetare” som eroderar basen för enskilda politiker – och indirekt för sig själva och sitt parti? Personvalen på senaste kongressen förefaller ha utvecklats till en ren fars. En omedelbart justerad stadgeändring utökade det verkställande utskottet (VU) med ytterligare en suppleant.
Dessutom försvann två av Socialdemokraternas tyngre politiker överraskande från partistyrelsen. Anders Ygeman som var föredragande för kommunikationspolitiken på kongressen och sitter som ordförande i riksdagens trafikutskott kastades ut. Samma sak hände med Ylva Johansson som har ett av de centrala partiuppdragen som arbetsmarknadspolitisk talesperson och även var föredragande på kongressen. Strax före partistyrelsevalet försvann hon i ett litet slukhål. Och det var inte första gången.
Fram till den extra partikongressen 2011 satt hon i VU, Socialdemokraternas maktcirkel. Partikongressen skulle den gången bara utse ny partiledare. Men valberedningen passade ändå på att plocka bort några namn. Däribland Ylva Johansson. Oklart varför.
Än mer remarkabelt den gången var förstås att Tomas Östros fick respass. Han hade dessförinnan varit ekonomisk-politisk talesperson. Och betraktades av några som en möjlig partiledare. Enligt Tommy Möllers och Margit Silbersteins bok ”En marsch mot avgrunden – socialdemokratins svarta år” fick Östros av ledande socialdemokrater strax före kongressen besked att han skulle bli partiledare. Ett par dagar senare utsåg valberedningen Håkan Juholt. Östros gick på ett par dagar från positionen som partiledarkandidat rakt ner i ett slukhål. Nu har han lämnat politiken.
Har Socialdemokraterna utvecklat en ny tradition där oförutsägbara petningar tillhör den politiska vardagen? Partier där det interna maktspelet tillåts dominera får förr eller senare allvarliga problem. Rädslan för att plötsligt petas främjar knappast en positiv föreningskultur. Den formar i stället räddhågsenhet och klenmod, misstänksamhet och bävan. Den gynnar inte personlig utveckling eller politisk förkovran. Och underlättar heller inte rekrytering av personer som inte tycker att internt mygel och karriärpositionering är livets mening.
En rad förklaringar har hörts till varför det har blivit så här. Partier som befinner sig i opposition riskerar alltid att drabbas av interna trubbel och fokus på fel saker. När partier sitter vid makten tiger hälsan still. Och socialdemokratin har en lång tradition därvidlag, vilket säkert är ett av skälen till att socialdemokratin präglats av en sådan intern stabilitet. Detta inte minst beträffande ledarskapet. Partiet hade tre partiledare på 50 år!
Sedan Göran Persson blev partiledare 1996 har det varit mer turbulent. Göran Perssons ledarstil var imponerande men inte oomtvistad, för att uttrycka sig diplomatiskt. Ministrarna kom och gick. Att Mona Sahlin och Göran Persson inte varit helt kontanta behöver man inte vara sapolog för att förstå. Mona Sahlin valde som ny ledare medvetet bort många av Göran Perssons förtrogna. Hon och Pär Nuder kunde inte heller dra jämnt. Och under turbulenta former hoppade han av. Under Håkan Juholts år på partiledarposten förflyttades en rad erfarna och ledande S-politiker. En annan förklaring till turbulensen är att SSU:s 90-talskonflikter har flyttat in i det stora partiet – något som bland annat har förts fram av Göran Persson.
Stefan Löfven är under alla omständigheter mer av en lagledare. Vi får se om han kan skapa arbetsro i sitt parti. Erfarenheten gör dock gällande att organisatoriska problem ofta härstammar högre upp i apparaten. Och de kan skapa slukhål lite här och där.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
