Annie Lööf tror att det automatiskt blir fler jobb om det blir lättare för arbetsgivarna att säga upp personal. Men hon glömmer otryggheten som det skulle skapa.

Ett av Annie Lööfs och Centerns utspel i sommar har varit att avskaffa turordningsreglerna för företag med upp till 50 anställda. Lööf motiverade förslaget på DN-debatt med att det skulle gynna småföretagare och därmed skapa nya jobb.

Förslaget är drastiskt. Företag med upp till 50 anställda är en betydande del av svensk arbetsmarknad. Att kalla samtliga dessa företag för ”små” är långt ifrån självklart. Enligt TCO:s ordförande Eva Nordström skulle fyra av tio som arbetar i den privata sektorn förlora sin trygghet i jobbet.

Den som förespråkar en långtgående förändring borde ha rejält på fötter. Men Annie Lööf skjuter från höften. Hon bryr sig inte om att hänvisa till några utredningar eller välgrundade beräkningar. Däremot tror sig Lööf veta att Danmarks relativt låga arbetslöshet beror på att det är enkelt för arbetsgivarna att säga upp personal. Evidensen för detta påstående är dock svag.

Den internationella forskningen om sambandet mellan arbetsgivares möjlighet att säga upp anställda och effekterna på arbetslösheten är i själva verket spretig och pekar åt olika håll. Det är inte heller något mönster att länder med svagt anställningsskydd har en lägre arbetslöshet.

En sak är dock mer säker, med Centerns förslag skulle många arbetstagare uppleva en större otrygghet i arbetslivet. I synnerhet skulle förslaget skapa en ökad osäkerhet för arbetstagare som befinner sig i slutet av yrkeslivet. Per Bardh, avtalssekreterare i Handelsanställdas förbund, konstaterar att det i dag finns många äldre arbetstagare som fått en hyfsad löneutveckling genom påslag från den lokala potten. Om det blev fritt fram för arbetsgivare att strunta i turordningsreglerna skulle det vara särskilt »lönsamt« att säga upp dessa arbetstagare.

Företag med upp till 50 anställda är en betydande del av svensk arbetsmarknad.

Ett annat av Lööfs argument är att slopade turordningsregler behövs för att det ska bli lättare för mindre företag att behålla personal med kompetens. IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä konstaterar att Lööf inte verka känna till hur förhandlingar om uppsägningar går till. I ett första skede säkerställs att de anställda har kvalifikationer för det aktuella jobbet. Först därefter används turordningsreglerna.

Även Veli-Pekka Säikkälä understryker att Centerns förslag skulle leda till att äldre arbetare fick en svagare position. Dessutom, tillägger Säikkälä, skulle incitamentet för arbetsgivarna att utbilda personalen bli mindre. Istället för att satsa på kompetenshöjning skulle arbetsgivaren kunna säga upp personal.

Om turordningsreglerna försvann skulle fackets förhandlingsposition bli svagare. I dag kan fackliga organisationer begära att uppsägningar prövas rättsligt. Inte sällan råder en viss osäkerhet, både bland arbetsgivare och fackföreningar, om vad en sådan prövning skulle leda till. Denna osäkerhet utgör en drivfjäder för arbetsgivare att komma överens med facket. En konsekvens är att de som blir uppsagda inte sällan blir erbjudna pensionsskydd eller utbildning.

Om arbetsgivarna inte knuffades till förhandlingsbordet skulle resultatet bli ett annat – inte ett öre extra till uppsagda arbetstagare.

Den rådande lagstiftningen är aldrig huggen i sten. Men om Annie Lööf verkligen vill gynna småföretag borde hon inte enbart tänka på dem som äger företagen utan även på arbetstagarna som jobbar i företagen. Och kanske inte minst på trotjänare som arbetat stora delar av livet i samma företag.