Jesper Bengtsson, ordförande Reportrar utan gränser.
Jesper Bengtsson, ordförande Reportrar utan gränser.

Fallet Becerra ställer den viktiga frågan om vem som är att karaktärisera som journalist, och när man intar rollen av aktivist och informatör. Det skriver Jesper Bengtsson, ordförande för Reportrar utan gränser.

Tigran Feiler ställer i en debattartikel frågan varför massmedierna och organisationer som Reportrar utan gränser inte har startat en kampanj kring den svenske medborgaren Joaquín Pérez Becerra, som sitter fängslad i Colombia.

Becerra arbetar för nyhetssajten Anncol och nätradion Café Stereo och är anklagad i Colombia för samröre med Farc-gerillan.

Tigran menar att svaret på varför hans fall fått så mycket mindre uppmärksamhet i Sverige beror på att västvärlden i allmänhet och Reportrar gränser i synnerhet är undfallande mot Colombia eftersom landet styrs av högern och har stöd av USA.

På den övergripande frågan finns ett mycket enkelt svar: Tigran har inte kollat fakta.

Reportrar utan gränser har i många år prioriterat just Colombia i arbetet för pressfrihet i Latinamerika. Den svenska sektion jag har varit ordförande för sedan 2008 hade under fem år ett projekt tillsammans med den colombianska journalistorganisationen FLIP. Projektet handlade om att hjälpa till att förbättra arbetsvillkoren för colombianska journalister, framför allt genom att bygga ut ett nätverk av korrespondenter runt om i Colombia som rapporterar om övergrepp.

Förra året gav vi också vårt pressfrihetspris till journalisten Claudia Duque, som hotats och trakasserats av den colombianska säkerhetstjänsten. Vi riktade då stenhård kritik mot regeringen i Colombia.

Det räcker alltså med en mycket enkel googling av basfakta för att slå undan benen på Tigran Feilers mer generella konspirationsteori.

Det konkreta fallet Joaquín Pérez Becerra är mera komplicerat. Han är i teorin inte anklagad för det han publicerat i Anncol eller Café Stereo utan för att på ett mer konkret sätt ha samverkat med och arbetat för Farc. I praktiken kan det förstås vara ett rent svepskäl från den colombianska regeringens sida. De vill tysta en kritisk röst och använder för detta en anklagelse som saknar saklig grund.

För mig talar mycket för att Becerras fall är ett hot mot yttrandefriheten och det finns goda skäl för människorättsorganisationer och massmedier att lyfta fram hans fall. Men är det ett hot mot en journalist? Det är inte lika självklart, och det är där vi har varit osäkra inom Reportrar utan gränser, som är en liten organisation med begränsade resurser och som arbetar främst med hot mot journalister.

Anncol och Café Stereo är i princip en plattform för Farc-gerillan. Becerra och de andra knutna till verksamheten har regelbundet publicerat pressmeddelanden från organisationen och lagt ut små hyllningsartiklar till dess ledare. Becerra stöttar alltså en organisation som även den hotar pressfriheten. I skrivande stund håller Farc till exempel den franske journalisten Romeo Langlois kidnappad.

Samtidigt har Anncol och Café Stereo gjort analyser av utvecklingen i Colombia och publicerat nyheter av en mer journalistisk karaktär.

Fallet ställer därmed den viktiga frågan om vem som är att karaktärisera som journalist, och när man intar rollen av aktivist och informatör. Att det finns en sådan gräns skulle säkert även Tigran Feiler hålla med om.

Jag inser samtidigt att just den gränsen, med internet, bloggar och mikrobloggar, har blivit allt mera otydlig. Som exempel var de aktivister som rapporterade från den arabiska våren kanske inte journalister i någon traditionell mening, men utan deras röster hade journalistiken stått sig slätt. På samma sätt är det viktigt med alternativa röster från konflikten i Colombia, och jag försvarar utan att tveka Becerras rätt att utgöra en sådan röst. Den colombianska regeringen intar en helt orimligt hållning till det fria ordet när man försöker tysta Anncol och Café Stereo.

Jag kommer därför att föreslå för Reportrar utan gränsers styrelse att man driver den del av anklagelserna mot Becerra som handlar om hans roll som publicist som ett yttrandefrihetsfall.

Jesper Bengtsson, ordförande för Reportrar utan gränser, Sverige