Granska vår faktiska politik – inte lösryckta ord i en debattartikel, skriver Veronica Svärd och Kenneth Hermele (Feministiskt initiativ) i replik till Shora Esmailian.

Mänskliga rättigheter, ekologisk hållbarhet, jämställdhet, antirasism, social och global rättvisa ska gå före ekonomiska intressen – det är Feministiskt initiativs tydliga utgångspunkt. Detta innebär en tydlig kritik mot kapitalismen, vilket vi beskrev i Fria Tidningen 26/4.

Det står ingenstans i den artikeln eller i Fi:s politikdokument att vår framtida VISION är en “kapitalism med mänskligt ansikte” vilket Shora Esmailian i Dagens Arena 5/5 tolkat det som. Artikeln handlade om hur vi vid riksdagsinträdet hösten 2014 kommer tygla kapitalismen och omfördela resurser som viktiga första steg mot ett mänskligare samhälle.

Vi menar att den kapitalismen som får härja fritt är omänsklig – och att vi måste gå in med en rad olika politiska åtgärder mot exploateringen av människor och naturresurser. Kritiker av dagens ekonomiska system borde intressera sig för de krav som sociala rörelser har. Krav som konkret kan begränsa exploatering och ojämlikhet, inte kasta dem på historiens sophög som meningslösa.

Vi vill även att företag ska tvingas följa internationell rätt och ta ansvar för sina underleverantörer när det gäller mänskliga rättigheter och miljö, att skatteparadisen öppnas så att de biljoner kronor som göms där kan beskattas och vi vill stoppa spekulationsekonomin. Det är inga åtgärder som kastar kapitalismen över ända men de ändrar balansen mellan politik och marknad, till politikens och därmed demokratins förmån.

Den som är intresserad av konkreta förändringar bör jämföra partiernas faktiska politik och inte fastna vid lösryckta ord i en artikel. Enstaka reformer kommer aldrig att forma ett nytt ekonomiskt system. Att stoppa vinstuttag i välfärden skapar inget jämlikt samhälle, men det är likväl förslag som begränsar exploatering och utjämnar klyftor.

Partier som vuxit fram ur arbetarrörelsen är inte automatiskt kritiska till kapitalismen. Samtidigt kan partier som har sina rötter i andra förtrycksformer än lönearbete mycket väl omfatta en radikal kritik av den reellt existerande kapitalismen.

Feministiskt initiativ har växt fram ur den kritik som kvinnor och marginaliserade grupper länge har riktat mot patriarkala och förtryckande strukturer inom såväl arbetarrörelsen som liberalismen. Att Shora Esmailian nedlåtande beskriver den politik som grundar sig i mänskliga rättigheter och kvinnors, rasifierades, immigranters och funktionsnedsattas villkor som ”puttrande trevlig humanism” beskriver ganska väl skälet till att allt fler ser behovet av Feministiskt initiativ i politiken.

Om Esmailian verkligen läste Fi:s program och vad vi står för skulle hon upptäcka en politik som gör upp med den otrygga arbetsmarknad och arbetslinje som både den röda och blåa regeringen varit med att bygga upp. Hon skulle se att vi inte har slopat klassperspektivet utan att vi fördjupat det genom att vi presenterar konkreta förslag även mot rasism, sexism och otillgänglighet.

Många i vänstern kallar det splittring, att Fi även vill bemöta exploatering genom att ge papper till papperslösa, arbetstidsförkortning till kvinnor som sliter ut sig med det obetalda arbetet, bostad till de som diskrimineras på bostadsmarknaden, frihet till den som hålls nere av mäns våld och ökat stöd genom LSS till funktionsnedsatta. Men vi i Fi menar att det är en inkluderande politik att bemöta alla former av förtryck.

För att nå ekonomisk och materiell jämlikhet måste olika utsatta och marginaliserade grupper själva ta rätten att definiera problem och lösningar. Det är det Fi:s politik handlar om. Fi stödjer en rödgrön regering, men oavsett vilken regering vi får i höst kommer det behövas en feministisk, antirasistisk opposition som samlar olika sociala rörelsers röster för ett samhälle som respekterar allas mänskliga rättigheter och rätt att leva på lika villkor.

Veronica Svärd, riksdagskandidat Feministiskt initiativ
Kenneth Hermele, riksdagskandidat Feministiskt initiativ