ingrid_burman

Erik Ullenhag presenterar i dag ett lagförslag där bristande tillgänglighet ska ses som en diskrimineringsgrund. En halv seger, menar Ingrid Burman, ordförande för Handikappförbunden.

Det har gått fyra år sedan utredningen ”Bortom fagert tal” lades fram till regeringen. Utredningen föreslog att en ny bestämmelse om ett förbud för bristande tillgänglighet skulle föras in i diskrimineringslagstiftningen.

Att det har tagit så lång tid för regeringen att lägga fram en lagrådsremiss beror på att man inte varit överens. Moderaterna har till skillnad från de andra regeringspartierna pekat på kostnader för att införa bestämmelsen i lagen. Svenskt Näringsliv, som varit en av de remissinstanser som ställt sig kritiska till förändringen, har pekat på att det skulle innebära stora kostnader för småföretag.

I lagremissen som integrationsminister Erik Ullenhag presenterade i dag finns ett undantag för företag som verkar inom varu- och service-sektorn samt hälso- och sjukvårdsområdet som har mindre än 10 anställda.

– Vi är glada för lagen, det var på tiden och vi tackar för den. Vi får en lagstiftning som stärker mänskliga rättigheter på ett sätt, men undantar mänskliga rättigheter när det gäller små butiker som till exempel blomsteraffärer, bagerier och privatpraktiserande tandläkare, säger Ingrid Burman som är ordförande för Handikappförbunden.

Handikappförbunden, som organiserar 37 medlemsförbund, hoppas nu på att riksdagen tar bort undantaget för småföretagen. Ingrid Burman menar att det inte kan vara omöjligt.

– En sån här lagstiftning finns ju i flera andra länder, bland annat i Norge och där har man inte haft det här undantaget för småföretagen.

Men blir det inte dyrt för småföretag som ska tillgänglighetsanpassa sina verksamheter? 

– I lagen står det att det för företagen handlar om skälig anpassning. Man har alltså redan tagit hänsyn till företagets storlek genom att den eventuella kostnaden för anpassningsåtgärden ska ställas i förhållande till omsättning och annat.

Ingrid Burman menar att det redan finns ett tolkningsutrymme i lagstiftningen för vad som är skälig anpassning.

– Att man, trots detta utrymme, undantar en så stor del av samhällets service som privata företag utgör är anmärkningsvärt. Jag menar, människor med funktionsnedsättning kan ju faktiskt också behöva klippa håret ibland.