Ekonomer och opinionsbildare ger Magdalena Andersson sin önskelista inför Socialdemokraternas budgetmotion.
Den 20 september presenterade Anders Borg regeringens budgetförslag. Satsningar på sänkt bolagsskatt, utbildningsplatser, infrastruktur och rättsväsende, samt en mindre sänkning av skatten för pensionärer, lades fram. Anders Borg fick dock också snabbt en hel del kritik för att hans prognoser påstods vara glädjekalkyler, inte minst av oppositionen och Socialdemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson Magdalena Andersson.
Nu är det snart dags för Socialdemokraterna att presentera sin skuggbudget och någon eller några av utgiftsposterna presenteras sannolikt redan denna vecka. Dagens Arena har frågat en utvald skara vad Socialdemokraterna borde satsa på – om de fick bestämma.
Vissa förslag återkommer medan andra åsikter går isär. Att en socialdemokratisk budgetmotion måste innehålla satsningar på a-kassan råder dock inget tvivel om.
– I en lång period med hög arbetslöshet som vi är i skulle det få stor betydelse att förbättra a-kassan, inte bara höja taket i a-kassan utan också få till att fler arbetslösa får a-kassa. Av alla arbetslösa får ungefär en tredjedel a-kassa över huvud taget. För många är det i dag frågan om att börja med att sälja huset och sen börja söka jobb när man blir arbetslös, säger Göran Zettergren, chefsekonom för TCO.
Han får medhåll av bland annat Björn Elmbrant, ledarskribent på Dagens Arena.
– Socialdemokraterna bör höja a-kassan och sänka skatten för pensionärerna mer än alliansen gjort, det ger köpkraft åt ett antal människor som sätter fart på efterfrågan i ekonomin, säger han.
Och att det blir satsningar på a-kassan är mycket troligt, givet upprördheten inom partiet när det ryktades om att Håkan Juholt tänkte avstå från att föreslå en höjning för ett år sedan. Mindre sannolikt är att Socialdemokraterna överger överskottsmålet – något som efterfrågas av bland annat Stefan Carlén, förbundsekonom för Handelsanställdas förbund.
– Vi har ett nödläge med massarbetslöshet som bitit sig fast. Man måste inse att det inte går att tro att små satsningar på utbildning, arbetsmarknad och näringspolitik i sig kommer att räcka. Inser man inte det är man helt fel ute i sin analys, säger Carlén och fortsätter:
– Till att börja med måste överskottsmålet vi har övergå till ett balansmål i stället. Statsskulden som andel av BNP kommer lik förbaskat att sjunka så det är inget dramatiskt i sig. Det möjliggör i alla fall 35 miljarder varje år under den här konjunkturcykeln och vi behöver både satsningar och stora investeringar just nu.
Carlén vill också att infrastrukturinvesteringar och liknande ska finansieras genom lån och inte anslag, utanför utgiftstaket, för att få igång och upprätthålla efterfrågan. Även Björn Elmbrant vill att Socialdemokraterna ändrar sig om överskottsmålet.
– Det är en krispolitik som överlevt sig själv. Man kan ha ett litet underskott något år utan att det är ett problem och annars en budget i balans.
Annars tycker flera av de som Dagens Arena pratat med att utbildning borde vara i centrum i Socialdemokraternas budget.
– Man borde ta bolagsskattesänkningen och lägga de pengarna på ett kunskapslyft med fokus på grundskolan. Det är otroligt allvarligt att vi har så många ungdomar som inte kvalificerar sig för gymnasiet ens, säger Karin Pettersson, politisk chefredaktör på Aftonbladet.
– Jag vill se att man satsar ännu mer på forskning och utbildning. Regeringen har dragit tillbaka de tillfälliga statsbidragen till universiteten, vilket ger ungefär 15 000 färre utbildningsplatser, och det handlar inte bara om minskade årskullar, säger Jenny Wennberg, ledarskribent på Arbetarbladet.
Även LO:s chefsekonom Ola Pettersson vill se en satsning på utbildning.
– Man bör ta de pengar i bolagsskattesänkningen som går utöver de skärpta reglerna för ränteavdragen, det vill säga sju eller åtta miljarder, och lägga på en kvalitetssatsning i den grundläggande utbildningen, hela grundskolan. Den kostar ungefär 80 miljarder i år och 8 miljarder skulle innebära ett höjt anslag med 10 procent ungefär, det tror jag man kan få något väsentligt för. Jag tror det skulle beröra många väljare och vara en av de viktigaste framtidsinvesteringarna som går att göra i Sverige i dag, troligen den enskilt viktigaste. Det skulle vara både oerhört viktigt och väldigt smart politik.
En genomgående bild är också att Socialdemokraterna borde satsa mer på att få upp efterfrågan på arbetsmarknaden.
– Man måste se över villkoren för arbetstagarna, det är det mest angelägna just nu. Det har blivit så mycket sämre. Dels ur sysselsättningssynpunkt, på vilket sätt man mest effektivt stimulerar uppkomsten av nya arbetstillfällen. Man ska satsa mer på efterfrågansbiten, mer än utbudssidan fått ett överskattat fokus de senaste åren, milt uttryckt, säger Monika Arvidsson på Arbetarrörelsens tankesmedja.
TCO:s Göran Zettergren har samma mål.
– Det handlar om att hålla efterfrågan uppe, till exempel gör budgetbalanskravet att kommunerna inte får budgetera för underskott. Jag tycker att staten ska gå in och garantera att eventuella underskott på grund av minskade skatteunderlag täcks av motsvarande höjning av statsbidragen. Kommunerna ska kunna räkna med att fortsätta normal verksamhet även om det blir kris. Det är fullkomligt onödigt att kommunerna ska skära ner för att det är kris i exportindustrin. Det här är en ganska enkel grej att göra, det skulle jag prioritera.
Vad alla tycks vara överens om är att nu är rätt tid att satsa ordentligt – och att Magdalena Andersson skjuter sig själv i foten om hon väljer en mer sparsam linje än Anders Borg.
– Vill de spendera mindre än regeringen är det helt horribelt. De har rätt i att Borg gjort en glädjekalkyl. Men det finanspolitiska ramverket är väl för fan inte målet, utan medlet, för politiken. Vi har massarbetslöshet här! Är full sysselsättning det viktigaste målet får man visa det också, annars är det ju ovärdigt, säger Stefan Carlén, förbundsekonom på Handelsanställdas förbund.


facebook: 11 twitter: 7











Arbetslösheten är det stora problemet över hela världen nu.
Att i opposition säga nej till allt, både reformer och välfärd, som högern en gång gjorde är inte vänsterpolitik.
Det gäller att dra igång efterfrågan. Byggsektorn behöver reparera miljonprogrammens hus, statliga avskrivningslån kanske skulle dra igång efterfrågan på byggmaterial. Samtidig borde i bristområden startas nybyggnation. Säg att 30% blev återbetalningen på lånen. Tillsammans med ökade skatteintäkter skulle kanske 60% återvinnas?
Infrastruktursatsningar, här är gator i tätorter ofta eftersatta i underhållet. Vatten och avlopp behöver inom flera kommuner byggas nytt. Järnvägars effektivitet kräver mer flerspåriga i miljökravens tid. Energin efterfrågar satsningar.
Inom välfärden kan utbildningen skapa arbetstillfällen som betalar sig långsiktigt, inom sjukvården måste ansvariga för läkarbristen avskedas, vårdbehovet vara kraven och tillgängligheten öka, vi vet nu att patientåterbesök negligeras.
Värnpliktens 40-50000 inkallade sparas nu och kompenserar flyktingmottagandet
Regionala satsningar ska påverka obalanser mellan glesbygdens råvarurika produktion som också behöver välfärd, kommunikationer tillbaka.
Man hamnar alltså i FAS3- profitörernas händer utan få ens en gång grundskolekompetens?
Det känns ju som sund pragmatisk politik att första åtgärd på arbetsförmedlingen är grundskola+ gymnasie. Innan man som arbetslös ska hjärntvättas i kvasipsykologiska trams-system och gå ner sig i depression över att det är ens eget fel.
Heej Daniel!
Ett alternativ kan vara att Du får 175 000 skattefritt direkt in på kontot. Det är vad samhället spenderar på olika slag av arbetsmarknadsåtgärder per individ och år.
Hur många av de som i dag står till arbetsmarknadens förfogande är lämpade att bygga bostäder och järnvägar? Jag förstår att effekterna av ökad aktivitet på nämnda områden skapar ytterligar jobb men vi borde tala om realistiska nivåer på arbetslöshet och inte måla upp fantasier om full sysselsättning.
Sänkt ränta med någon procentenhet skapar 40 000 jobb pratar någon expert om. Effektivare arbetsförmedling vill Ylva Johansson ha. Och stimulanser genom sänkt skatt på ägarkapital (DN debatt idag) och nu den genomförda sänkningen av företagsbeskattningen borde ge några tiotusen jobb.
Arbetslösa finns nog även akademiker som lågt utbildade.
Bristen på kapital innebär också att sänkt ränta hindrar kapitalägarna att låna ut med kompensation endast för inflationen.
Företagsbeskattningens sänkning gynnar i stort bara de stora börsbolagen. De små bolagen har en mera kärv ekonomi.
Felet med dagens ekonomi är att den premierar kortsiktig och spekulativ form av vinst.
Om vi får de flesta som kan jobba i arbete, blir också bibehållen välfärd möjlig.
Ibland undrar jag över tystnaden när man synar offentliga ekonomin. Hur mycket har försvunnit i gemensamma värden genom utförsäljning av fast och lös egendom som borde påläggas statsskulden.
Ovan föreslår jag att alla arbetslösa får 175 000 i handen. A-kassan och arbetsmarknadsåtgärder avskaffas. Olika aktörer privata som offentliga agerar mot arbetsgivare för att erbjuda jobb. Aktörerna finansieras med en del av de 175 000 sos den arbetslöse går miste om när jobb erbjuds. Resten får behållas plus att arbetsgivaren betalar en rimlig lön.
Det Göran Zettergren föreslår är exakt det som hände i Spanien 1995-2010. Regionerna krävde mer och mer pengar från staten pga av sina flödande spenderbyxor som undergrävt regionernas ekonomi. Tre regioner har varsin flygplats där ännu inte ett endaste flygplan landat eller startat. Miljarder Euro har investerats i massor av projekt som runnit ut i ”sanden”.
Nej, de svenska kommunerna och landstingen ska vårda sin ekonomi och uppfylla medborgarnas krav på service. Detta är deras ansvar! Saknas pengar så får de höja de lokala/regionala skatterna. Klarar de inte sina uppgifter så sparka politikerna!