Foto: Henrik Montgomery / SCANPIX

Näringslivet vill inte se kvotering till börsbolagens styrelser, men då måste jämställdhetsarbetet gå snabbare. 

Regeringen har under 2016 utlovat en lag om kvotering till bolagsstyrelser, om inte näringslivet skärper till sig och börjar rekrytera kvinnor till styrelserna.

Några som inte vill se kvotering är näringslivstopparna Antonia Ax:son Johnson, Viveca Ax:son Johnson, Jenny Lindén Urnes och Cristina Stenbeck. På DN debatt skriver de i dag skriver de att en kvoteringslag undergräver de principiella argumenten för självbestämmande i andra sammanhang för bolagen och att respekten för likabehandling sätts på spel.

Och i ärlighetens namn ­­– om jag fick välja – skulle jag heller inte se en lagstadgad könsfördelning för börsstyrelser, men det går för långsamt. Stiftelsen Allbright och organisationer som Rättivseförmedlingen gör vad de kan för att belysa bristen på jämställdhet och mångfald inom näringslivet, men »shaming« når sällan hela vägen.

För att en bolagsstyrelse ska anses vara jämställd ska könsfördelningen vara minst 40/60. I dag ligger styrelserna i snitt på ca 30 procent kvinnor. Med den utveckling som är just nu kommer vi se jämställda styrelser först om tio år. Det kanske inte låter som särskilt lång tid, men det är så lätt att vila i sina framgångar – »Nu har vi dragit jämställdheten ända hit, nu kan vi ta det lite lugnt!«, och plötsligt kan framstegen i stället bli till bakslag. Det syns, enligt Allbright, till exempel i börsbolagens valberedningar, som nu har färre kvinnor än 2013. Och det är valberedningarna som rekryterar till styrelserna.

Jämställda bolag är inte bara bra ur ett demokratiskt perspektiv, utan visar sig även öka lönsamheten för företagen. För att undgå en lag om jämställd representation räcker det inte för företagen att ha goda intentioner. Konkreta handlingsplaner och uppvisande av resultat krävs.

Det finns inte längre några skäl till att bolagsstyrelserna är ojämställda – det finns »tillräckligt« med kompetenta kvinnor att rekrytera. Då är det viljan som saknas. Om den inte kan uppbådas kan det vara dags för lagstiftning.