Jonas Nordling saknar kooperativa lösningar på nutida problem. Bilden visar Kooperativa samköpsföreningen, Svartbäcksgatan, Uppsala (Källa: Upplandsmuseets samlingar)

FREDAGSMYS | Chefredaktör Nordling tar ett varv till angående privat sjukvårdsförsäkring och presenterar en alternativ plan.

Frågan om privata sjukvårdsförsäkringar fortsätter att engagera, och nu vill alltså regeringen snabbutreda frågan. Igen. Saken har ju varit på tapeten förr, till exempel här 2016. Läget inom vården gör förstås att frågan ständigt åter aktualiseras. Och konflikten inom fackföreningsrörelsen, där vissa förbund erbjuder försäkringen och andra vägrar, bidrar dessutom ytterligare. De negativa effekterna av fackliga sjukvårdsförsäkringar har ju belysts av många, inklusive undertecknad.

Men jag gillar också att gå i konflikt med mig själv, speciellt när två övertygelser ställs mot varandra. Det faktum att de privata sjukvårdsförsäkringarna troligen är här för att stanna innebär dessutom att hela fackföreningsrörelsen borde attackera frågan på ett helt annat sätt. Att en medlemsorganisation inhandlar en produkt kollektivt är trots allt ett tillvägagångssätt som vi sett förr i historien. Likaså att sådana upphandlingar kan ske under demokratisk flagg. Det är ju den där grejen som vi förr kände som kooperation.

De fackliga aktörer som idag erbjuder sina medlemmar sjukvårdsförsäkring kan faktiskt flytta fram positionerna ytterligare och hantera försäkringen just som ett eget kooperativ. De skulle innebära ännu större möjligheter till påverkan av innehållet för de försäkrade, men också att eventuella överskott stannar hos medlemmarna.

Att hantera dessa försäkringar via en kooperativ, demokratisk lösning borde också vara ett bättre sätt att röja väg inom LO-förbunden där motståndet mot vårdförsäkringar än så länge är kompakt. En sådan lösning har trots allt fungerat för LO-medlemmarna när det gäller många andra försäkringar, vilket betytt mycket både för organisering och välfärd. Och i en tid där organiseringsgraden sjunker inom arbetarfacken skulle antagligen en försäkring som ger gräddfil inom sjukvården kunna vända medlemssiffrorna uppåt. Om lösningen dessutom är kooperativ och demokratisk så borde få ideologiska hinder föreligga.

Men alla de som inte kan vara medlemmar i facket då? Ska de inte kunna få en liknande gräddfil? Då får vi ju ett tudelat samhälle, hör jag varningsropen i konflikten med mig själv. Jajamen, men i en demokratisk organisation med solidaritet som ledstjärna lär försäkringar även för anhöriga föreslås. Och det är dessutom inte förbjudet för andra organisationer än fackliga att starta kooperativ. Tvärtom. Så till slut lär hela samhället då åter kunna få den sjukvård de vill ha och dessutom med ett större eget inflytande än med dagens sjukvårdspolitik. För så funkar kooperationen. Eller i alla fall gjorde den det en gång i tiden.

***

Apropå historiska triumfer noterar jag höjda tongångar då det nu står klart att Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek står inför stora besparingar. Jag har tillbringat mycket tid där genom åren, och skulle utan denna guldgruva till exempel haft svårt att berätta såna här historier. Men jag har också tänkt att det fantastiska material som arkivet besitter faktiskt borde kunna ge större möjligheter till intäkter genom så kallad merchandise. Det är trots allt så de flesta museer skapar extra intäkter.
En webbutik med print on demand-lösningar borde ha kunnat vara möjlig, arkivets skatt av affischer och bilder torde till exempel locka hela världens t-shirtsköpare. Tänker jag. Men nu är det kanske för sent för den typen av kreativa lösningar. Och vi får kanske vara glada för det lilla som kan räddas kvar.

Jag brukar ju påpeka det med jämna mellanrum i denna spalt, men det är lätt att sakna något i efterhand. Sånt som en inte förstod att fullt ut värdesätta när det fortfarande var möjligt. Som Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Men det gäller förstås även Dagens Arena. Vi blir alltmer mediebranschens humla, det vill säga att vi flyger trots att det inte borde vara möjligt. Men det går bara så länge vi har en stöttande publik. Så innan det är för sent, kolla in detta budskap.

Ha en bra helg!

Jonas Nordling
chefredaktör