Även om Miljöpartiet inte lyckades leva upp till förväntningarna under den inledande dagen på politikerveckan så satte de strålkastarljuset på ett viktigt samhällsproblem. Partiet vill att unga arbetslösa ska kunna läsa in gymnasiet med studiemedel utan krav på återbetalning. Reformen beräknas kosta 600 miljoner kronor vilket bara är en bråkdel av de sex miljarder dessa personer kostar staten årligen om ingenting görs.
Förslaget vänder sig direkt till en grupp som på byråkratsvenska kallas ”unga utanför” – ungdomar som varken studerar eller jobbar. Sedan mitten av 2000-talet har gruppen ”unga utanför” ökat kraftigt. 2008 hade uppemot 102 000 unga stått utanför både arbetsmarknaden och utbildningssystemet under mer än ett år, enligt färska siffror. Gruppen är visserligen heterogen och undersökningar visar att uppemot en tiondel pluggar utomlands eller försörjer sig på sparade pengar. Men den stora majoriteten lever i ett utanförskap och i en passivitet som kan vara förödande. Och enligt Socialstyrelsen är tendensen kraftigt ökande.
Gruppen motsvarar i snitt mellan tio och femton procent av hela åldersgruppen. I fattiga områden som Hjällbo i Göteborg, Husby i Stockholm eller Rosengård i Malmö är de betydligt fler, mellan 30 och 40 procent. En tredjedel av en generation.
Miljöpartiet sätter här fingret på ett viktigt samhällsproblem. Ett växande problem som regeringar i decennier ignorerat. Ett problem som dessutom accelererat betydligt under den borgerliga regeringsperioden.
I alliansregeringens första budget för 2007 slopades de kommunala ungdomsavtalen. Tidigare hade kommunerna haft ett tydligt ansvar att följa upp och erbjuda arbetsmarknadsprogram för de ungdomar som på ett eller annat sätt hamnat på glid. Nu skulle det i stället bli en statlig angelägenhet och koncentreras till Arbetsförmedlingen. Problemet var bara att Arbetsförmedlingen varken hade kunskap, erfarenhet eller förmåga att ta hand om ungdomarna. Först den 1 december 2007 infördes Jobbgarantin för unga – ett statligt arbetsmarknadsprogram riktat just mot ungdomar. Men under ett helt kalenderår fanns alltså ingenting.
Samtidigt exploderade långtidsarbetslösheten bland unga. Det här var ett år före krisen. Mitt under högkonjunkturen. Men helt plötsligt var det ingen som hade ett tydligt ansvar för den här gruppen ungdomar.
Inte mycket till arbetslinje där inte.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
