I dag är pressfrihetsdagen. 168 journalister sitter fängslade på olika platser i världen liksom 120 cyberdissidenter.

Utrikesminister Carl Bildt skriver i en debattartikel om de journalister som sitter fängslade i Iran “många av dem för sin rapportering i samband med förra årets presidentval och oroligheterna därefter. Inget annat land bedöms ha fler journalister i fängelse.”. Bildt gör rätt i sin kritik mot den iranska regimen. Men den bistra sanningen är att han borde ha sett längre än så.

Reportrar utan gränser listar i dag 40 presidenter och andra maktspelare som utgör ett aktivt hot mot pressfriheten. Bland dessa nämns ryske premiärministern Vladimir Putin, Kinas president Hu Jintao och Zimbabwes president Robert Mugabe.

Bildt anser att informationsteknologin ska bidra till att stötta pressfriheten “genom den nya teknikens försorg har många modiga personer redan gett oss tillgång till information, bilder och reportage som vi aldrig hade kunnat ta del av för bara tio år sedan”. Det är tråkigt att han inte tar tydligare ställning än så. Knappast hjälper det den kinesiske cyberdissidenten och demokratikämpen Hu Jia som sedan 2008 sitter fängslad för vad som kallas omstörtande verksamhet. Inte heller hjälper det ryska demokratiorganisationen Memorial som de senaste åren fått se flera av sina medarbetare mördade.

Tystnaden och bristen på kraftfulla åtgärder riskerar att leda till att fler journalister fängslas och mördas. Bland de fängslade journalisterna återfinns Dawit Isaak, som i Eritrea suttit fängslad i 3144 dagar. Med tyst diplomati skulle han bli frigiven – men när nu åtta har gått kan vi konstatera att denna diplomati inte varit särskilt lyckad.

Dagens Nyheters debattsida ifrågasätts i dag det bistånd på 1,14 miljarder kronor som EU ovillkorat bidrar med till Eritrea. Bakom debattartikeln står Reportrar utan Gränsers ordförande Jesper Bengtsson, Publicistklubbens ordförande Ulrika Knutsson och ett antal andra representanter för publicist- och människorättsorganisationer. De undrar: “Har EU i dagsläget alls en trovärdig politik när det gäller att stärka mänskliga rättigheter?” Här borde Carl Bildt och biståndsminister Gunilla Carlsson för länge sedan vidtagit åtgärder.