Gårdagens debatt på Publicistklubben om Wikileaks gick under rubriken Världen efter Wikileaks. Årets första helkväll på klubben handlade mer om mytbilden och personfixeringen av Julian Assanges skuld/icke skuld. Mindre om det informationen och idéerna som kommer ur läckorna kan göra för journalistisk granskning i bredare sammanhang, utmaningar för pressetiken, former för öppenhet, spridning av information, samt beröringspunkter mellan medborgarjournalistik och redaktionell journalistik. Rasmus Fleischer gjorde kloka och kritiska inspel om varför medier samspelar med Assanges förlängda ego. Kritiken mot detta är till exempel att information anses vara en handelsvara i mängden. Läckornas innehåll drunknar alltså i skvaller.

Samtalet berörde inte Wikileaks som maktinstans. Är källkritik, granskning och kunskap verkligen självklara publicistiska principer?

Gatekeepern, journalistens positionering och ensamrätten till information har flyttats från redaktionen till källorganisationen för längesedan. Detta verkade inte Mats Svegfors, VD på Sveriges radio, gilla fullt ut:

Man blir ju förbannad över att redaktionerna inte har de stora nyheterna!

Jesper Huor replikerade:

Materialet finns inte enbart hos Wikileaks utan även på andra håll.

Frågan är om det politiska klimatet är ett av flera bakomliggande problem. Avsaknaden av politisk dynamik i gårdagens debatt tangerar ett av journalistikens problem: vem har makten att skapa opinion?

Nätläckor kan i framtiden spela en positiv roll för journalistiken, inte Wikileaks i sig. Föreställningarna om starka och enskilda ledare med för mycket makt, som bland andra Anna Hellgren kritiserar i ledartexten Kvinnohatarna, bör inte få vatten på sin kvarn. Är inte internet fel forum det?

Vad händer när organisationen sviker sina egna ideal? Blicka bortom Wikileaks. Rekommenderad läsning och ingång till just detta finns i SvD:s välskrivna artikel om nätläckor.

Vad händer med pressetiken, mediekoncentrationen och kring konceptet information som handelsvara i förlängningen? Vad betyder relationerna källa/researcher/journalist? Varför behövs läckorna?

Dagens Arena efterlyser en sådan debatt.