LO:s utredare Joa Bergold presenterade, tillsammans med sin kollega Kjell Rautio, under ett seminarium på tisdagsmorgonen ett utkast till en rapport om välfärdsystemen. Nyktert konstaterades att de system som byggts upp skapar både inlåsningseffekter och är frihetsskapande. Det beror lite på var man är och vem man är.

Det finns ett par uppenbara paradoxer. Sverige är den ekonomi i EU som går bäst, men socialbidragskostnaderna ökar. Snart är antalet arbetslösa som inte är medlemmar i en a-kassa uppe i 90 procent. Arbetslinjen premierar arbete, men kvinnor är ofta hänvisade till ofrivillig deltid, inte sällan i omsorgsyrken som finansministern menar är högavlönade. Dessutom många gånger på obekväm arbetstid, då det inte alltid finns barnomsorg.

Skribenten och debattören Isobel Hadley-Kamptz påpekade att vi gått från en universell till en individualiserad välfärdsstat. (Flera regeringar av olika politisk färg ligger bakom.) Ett exempel är de arbetslösa medborgare som saknar a-kassa och då inte ingår i ett universellt system. Utan hänvisas till ett individuellt socialbidrag – ett ekonomiskt stöd som i praktiken tvingar av medborgaren alla tillgångar, samtidigt som marginaleffekterna är 100 procent.

Sveriges radios Ekot har intervjuat huvudsekreteraren i socialförsäkringsutredningen, Irene Wennemo. Hon menar att ett av den borgerliga regeringens större ingrepp i välfärdssystemen, den differentierade a-kassan, visat sig inte fungera. Enligt Wennemo har de ekonomer som argumenterat för modellen nu övergett den. Det är en del i arbetslinjen som visat sig inte få effekt.

Socialförsäkringsutredningen sitter till 2013. När Almedalsveckan 2010 gick av stapeln var den nytillsatt. Alla väntade spänt. Nu har arbetet kommit igång, till synes under ordnade former och med konsensusvilja. Bergolds och Rautios utkast antyder en rapport tvättad från impulsretorik. Sannolikt klokt, om LO vill ha inflytande i processen.

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena