Raljant brukar det sägas att saker som inte är intressanta presenteras på en presskonferens en fredag. Det stämmer ofta inte, men dagens utspel från de rödgröna om en gemensam biståndspolitik klarar sig bara med nöd och näppe undan rubriken “menlös”. Såhär ser den ut:

  • Prioritera fattigdomsbekämpning.
  • Prioritera arbetet med att uppfylla millenniemålen.
  • Avsätta minst en procent av BNI till bistånd.
  • Utvärdera hela biståndsramen, inklusive avräkningar, för att se hur dessa medels användning svarar upp mot målsättningarna som gäller för Sveriges utvecklingssamarbete.
  • Klimatsäkra biståndet och för att stärka finansieringen av klimatåtgärder i fattiga länder vill vi anslå 250 miljoner kronor 2012.
  • Fortsätta utveckla en sammanhållen politik för hållbar global utveckling och verka för att också EU går i denna riktning.
  • Utarbeta en strategi för det multilaterala biståndet som står i samklang med våra mål för övrigt bistånd. Genderperspektivet ska ges speciell vikt.
  • Arbeta för att EU-biståndet i högre utsträckning fokuseras på fattigdomsbekämpning.
  • Prioritera arbetet som görs av olika aktörer i utvecklingssamarbetet som det civila samhällets organisationer.
  • Öka SADEV:s kapacitet för granskning av biståndets resultat och effektivitet.

Vad av detta var det så svårt att komma överens om att det nu plötsligt finns en uppgörelse? Vad i detta bidrar inte till en biståndspolitik proppmätt på floskler och självklarheter? Var är politiken?

Okej, det finns två förslag som kanske kan ses som någon sorts produkt av tankearbete eller att man lyssnar på kloka lobbyister. Döm själva om det går att klassa som offensivt och blockskiljande:

  • Ha en målsättning om att avräkningarna ska minska och att verka för att DAC:s regelverk tydliggörs.
  • Öka andelen av biståndet till SRHR med en inriktning mot 10 procent.