FREDAGSMYS | Chefredaktör Nordling noterar ovanligt många strejkhot i årets avtalsförhandlingar. Men även en destruktivitet som hotar hela modellen.
Som fotbollsdomare har jag lärt mig att en tillsägelse är nog. Sedan måste korten fram. Annars försvinner respekten snabbt (speciellt hos vuxna män). Som facklig förhandlare har jag lärt mig att vi oftast möts igen. Och att därför hålla igen på de hårdaste formuleringarna, oavsett hur rätt de känns för stunden. Men också att inte att plocka hem en förödmjukande vinst, bara för att du kan. Annars kan detta ställa till det långt efteråt (oavsett kön).
Årets avtalsrörelse har påmint mig om dessa två separata lärdomar. Sedan förhandlingarna sent omsider kom igång har de präglats av flera hot om konflikt. Inte sällan med snabba upplösningar, där till synes facken gått nöjda ur medlingarna. Men mycket till segrar är det inte, snarare tvärtom.
Konflikthoten i november från Handels och HRF framstod som strider för att få löneökningar i nivå med det så kallade märket, det vill säga lönenivån på det normerande Industriavtalet. Även motparterna Svensk Handel och Visita hävdade att de värnade märket och därför satte sig på tvären. Medlingsinstitutet kopplades enligt sedvanligt regelverk in för att förhindra konflikt. Resultatet: ingen strejk, och avtal på samma nivå som märket. Vilket alla sagt sig vilja ha från början hursomhelst.
Jag är medveten om att friktionsytorna som skapade osämjan bland annat låg i tolkningar av låglönesatsningars effekter på märket samt vilka olika avsättningar som skulle rymmas inom detta. Utifrån sett är dock resultatet antagligen svårbegripligt för de flesta. Fackförbunden verkade varsla för att vinna något som tycktes självklart.
Lägg därtill Målarnas missnöje efter medling häromveckan, samt den potentiella krutdurken som antändes då LO nyligen sade upp bemanningsavtalet.
Ett annat uppmärksammat varsel denna höst kom från Byggnads. De hotade med strejk om inte arbetsgivaren visade större förståelse för arbetsmiljöarbetet. Kravlistan på åtgärder kändes inte helt orimlig, även för en utomstående. Motparten Byggföretagen menade dock att de redan var med på dessa förslag, men att deras motstånd i själva verket var ett försvar för, just det: märket. Även här blev det förstås medling, och därefter avblåst konflikt. Resultatet: Kostnadsökningar inom märket. Onödigt strejkhot, ansåg Byggföretagen efteråt. Byggnads jublade dock över ett ”historiskt” avtal, med bland annat ökade rättigheter för regionala skyddsombud.
Regeringen föreslog i våras att de regionala skyddsombuden skulle användas mer aktivt för att komma till rätta med bristande arbetsmiljö på fler arbetsplatser än idag. Men riksdagen röstade ner förslaget, samt uppmanade regeringen att se över hela systemet med regionala skyddsombud. Det föreligger alltså ett hot som riskerar att försämra övervakningen av arbetsmiljön i Sverige. Byggnads förhandlingsresultat måste därför verkligen ses som en seger.
Men sammantaget visar alla dessa exempel på något annat än segrar. Att varsla för att uppnå märket eller rätt till grundläggande arbetsmiljöarbete är inga segrar för fackföreningsrörelsen. Vinnarna finns hos de arbetsgivare som till synes lidande säger sig acceptera medlarnas kompromissförslag, och beklagar att det behövt gå så långt som till strejkhot. Medvetet eller omedvetet tycks detta vara det mest framgångsrika sättet att motverka reformer som verkligen skulle kunna rucka balansen på arbetsmarknaden. Fackförbund som måste varsla för de mest basala krav orkar aldrig flytta fram sina positioner. Varje förhandlingstillfälle blir ett försvarskrig.
Men det är en farlig väg, oavsett hur genomtänkt strategin är. Den som fastnar i försvarsställning tenderar att bli alltmer desperat med tiden. Och en desperat fackföreningsrörelse radikaliseras med automatik. Eller dör. Det kan vara värt att tänka på för aktörer som hamnar i medling regelbundet. Att aldrig glömma förhandlingens gyllene regel: ni möts igen. (Som av en händelse har nyligen tre medlare utsetts i nästa potentiella strid, denna gång mellan Svensk Handel och HRF. Gissa vad de är oeniga om.) Dessutom hoppas jag att medlarna markerar skarpt, särskilt när konfliktknutarna tycks ha varit alltför lätta att lösa upp. Och glöm då inte: En tillsägelse är nog.
Ha en bra helg!
Jonas Nordling
chefredaktör och utgivare
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
