“You can trust the European Union to do what it takes to secure your future”, sa EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso i sitt första “State of the Union“-tal till EU-parlamentet. Nja, kan man väl säga.

Barroso gjorde i sitt tal inget för att dölja sin ilska och frustration över att EU:s 27 medlemsländer inte uppfört sig ansvarsfullt utan låtit budgetunderskotten skena, vilket lett till nedskärningar i välfärd och motverkat det han ser som kommissionens största enskilda mål: tillväxt. I Barrosos värld krävs en EU-kommission som agerar mer polis gentemot länder som inte sköter sig, för allas bästa. Det är på pappret ganska logiskt. Att ett EU-land inte följer en ekonomisk pakt man ingått skapar problem för alla andra, helt oavsett vad vi tycker om innehållet i en sådan pakt.

I praktiken finns det två problem med Barrosos resonemang. Dels är det inte så att alla budgetunderskott i EU tillkommit genom att högerregeringar fuskar med bokföringen, som i Grekland. Dels är EU-kommissionen för dålig på att ta det ansvar den har i dag.

I en artikel i dagens Financial Times beskrivs hur EU:s stimulanspaket för att motverka massarbetslöshet i finanskrisens spår har misslyckats. Regeringar över kontinenten har hittills tvingats betala tillbaka 26 miljoner euro för att pengarna fastnat i byråkratin, kommit fram för sent och inte går att använda. Att ge kommissionen mer ansvar i den situationen känns inte helt tryggt. Men det är klart, så går det om man som EU:s regeringschefer alltid gör – vurmar för ett starkt och effektivt EU men tillsätter mediokra politiker för att leda det.