I dag begravs Storbritanniens förra premiärminister Margaret Thatcher. Det påpekas ofta att hennes kontroversiella och polariserande tid vid makten (1979-1990) gav upphov till en hel del bra musik. Men ”Järnladyn” påverkade naturligtvis brittisk kultur i bred bemärkelse. Och guldgruvan med tv-serier och filmer som på olika sätt skildrar Thatcherismen är en gruva som lever vidare – trots alla andra gruvor som stängdes under hennes år på 10 Downing Street.

Här är ett urval i tre kategorier, komplettera gärna i kommentarfältet nedan!

 

TV-serier

Den självklara utgångspunkten är ”Boys from the blackstuff”, Liverpoolförfattaren Alan Bleasdales skildring av en grupp arbetslösa asfaltsläggare från just Liverpool som BBC Two sände 1982. Karaktären Yosser Hughes (spelad av Bernard Hill) är oförglömlig och tv-serien är, enligt The British Film Institute, ”TV:s most complete dramatic response to the Thatcher era and as a lament to the end of a male, working class British culture”.

Den andra milstolpen är ”Our friends in the North” som BBC Two sände 1996. Serien skildrar fyra vänner från Newcastle och vi får följa gängets öden i nio avsnitt som inleds 1964 och avslutas 1995 (till tonerna av Oasis ”Don’t look back in anger”). Varje avsnitt tar avstamp i ett årtal då det också var val i Storbritannien (!) och viktiga delar handlar om Thatchers valseger 1979, gruvstrejken 1984, radikalisering av Labour och bakgrunden till utvecklingen av New Labour.

Du har säkert sett den underbara filmen ”This is England” (se nedan), men såg du fortsättningen i form av två urstarka och mörka tv-serier? Filmen utspelar sig 1983 – i samband med Falklandskriget som bidrog kraftigt till Thatchers valseger samma år – och tv-serierna sammanfaller med två andra årtal. I ”This is England ’86” möter vi gänget från filmen ett par år senare. Det är sommar, modskulturen har ett uppsving, i Mexiko pågår fotbolls-VM. Men på hemmaplan är arbetslösheten 10,6 procent och 3,1 miljoner britter lever på ”the dole”.

This is England ’88” är om möjligt ännu mörkare men rör sig vackert i ett skede där Storbritannien förändras snabbt: ”Changes in racism, sexism, aspiration, power, ideas, technology of course: changes in England itself, and I don’t know that there’s been another era in history when things have changed as fast as they have in my own strange lifetime”, skrev The Guardian i en recension av Meadows mästerverk som ska avslutas med att vi träffar gänget en sista gång 1990 – året då Thatcher tvingades avgå.

Till sist: ”House of Cards” är naturligtvis ursprungligen en brittisk TV-serie som börjar med att Thatcher avgår (Francis Urquhart sitter vid sitt skrivbord med Thatchers porträtt). Om du gillade den amerikanska kopian – se originalet!

 

Filmer

Förutom ”This is England” finns några mer lättsamma klassiker som i synnerhet skildrar hur Thatcherismen påverkade industristäder och gruvsamhällen i norra Storbritannien. ”Billy Elliot” utspelar sig under gruvarbetarstrejken 1984-85 och är oförglömlig tack vare historien om 11-årige Billy som mot en bakgrund av det döende, manliga industrisamhället helst av allt vill dansa balett.

Många minns nog även ”Brassed off”, som dock utspelar sig i den fiktiga staden ”Grimley” i mitten av 1990-talet. Bakgrunden är dock den avindustrialisering som inleddes på 1980-talet. Ett annat exempel är de arbetslösa knegarna i stålstaden Sheffield som börjar strippa och – till skillnad från Chippendales – ska visa ”allt”. Därav titeln ”The Full Monty”.

För de mer diskbänksrealistiska filmerna får vi givetvis vända oss till regissören Ken Loach. I hans digra produktion finns ett par filmer som berör Thatchers tid vid makten mer uttryckligt. ”Looks and smiles” (1981) handlar om en ung man som försöker hanka sig fram i Thatchers England. ”Hidden Agenda” (1990) är en thriller om brittisk statsterrorism i Nordirland som gör kopplingar till såväl Thatcher som diktatorn Pinochet. I ”Riff-Raff” (1991) är i synnerhet byggnadsarbetaren Larry (som spelas av en strålande Ricky Tomlinson) väldigt kritisk till Thatcher. ”The Navigators” (2001) skildrar den schabbliga privatiseringen av den brittiska järnvägen – men detta genomfördes under Thatchers efterträdare John Major (filmen utspelar sig inte heller under Thatchers tid vid makten utan bör ses som en bredare kritik av ett politiskt arv som levde vidare med New Labour).

 

Dokumentärer

Ken Loach kan fungera som övergång från spelfilm till dokumentär: Hans ”Which side are you on” skildrar gruvstrejken 1984. Och den omtalade ”Järnladyn” med en strålande Meryl Streep får vi nog kalla mer spelfilm än dokumentär. Lägg i stället tiden på ”The Rise and Fall of Margaret Thatcher”, ett BBC-drama i två delar. I del ett, ”Margaret Thatcher – The Long Walk to Finchley” spelas Thatcher av Andrea Riseborough. I den andra delen, som mer uttryckligt handlar om den sista tiden vid makten, har Lindsay Duncan huvudrollen.

The Falklands Play” är en dramadokumentär med som fokuserar på bakgrundsinteriörer under kriget med samma namn (Thatcher spelas av Patricia Hodge).

Margaret Thatcher – The Iron Lady” är en mer traditionell dokumentär med arkivbilder och olika kommenterande röster. Och sådana lär vi få se fler av den kommande tiden.

Att väldigt många av titlarna ovan återfinns i min dvd-hylla hemma avslöjar ett stort intresse för brittisk politik. Men jag har säkert missat mycket, kanske just din favorit? If so, let me know i kommentarfältet nedan!