Vill vi finansiera Rysslands krig?

Ledare Fotbollsbojkott, sanktioner mot oligarker och ryska banker. Men var finns den ryska gasen i kampen mot kriget? 

Västeuropas beroende av gas- och oljeleveranser från Ryssland kan ha gjort att Putin trott att omvärlden skulle rycka på axlarna om Ukraina invaderades.

Gasen ger den ryske härskaren viss makt.  Skulle han strypa flödet riskerar framför allt Tyskland och Italien att drabbas av ransoneringar.

I Tyskland står naturgasen för 15 procent av el och uppvärmning. Gasen är också viktig för den tunga tyska industrin, till exempel för att göra stål. Stiger gaspriserna i Europa, stiger också elpriserna i södra Sverige genom att vi är en del av EUs energimarknad. De rekordhöjningar vi sett av de svenska elpriserna är främst resultatet av de smittats av de rusande priserna på gas.

En kraftfull klimatpolitik kan därför också vara en viktig säkerhetspolitik

Att minska gasberoendet har länge varit något som europeiska politiker snackat om. Men handlingskraften har saknats.

2006 blev Ukraina och Ryssland osams om priset på gas. Säkert fanns också de politiska spänningarna med i bilden, när Putin då stängde gasledningen genom Ukraina. Det borde därför ha blivit en väckarklocka för väst.

I stället har Tyskland och Ryssland fram till nu smugit i gasfrågan, i realiteten haft ett gemensamt intresse av att försöka hålla affärerna i gång.

Förmodligen kommer Ryssland inte att vilja stoppa sin gasexport.  Man behöver inkomsterna för att kunna slutföra kriget.

Det verkar inte heller som EUs nedstängning av bankernas informationssystem Swift för närvarande berör gasleveranserna. Men vill väst verkligen fortsätta att finansiera Putins krig?

Ett tecken på att en uppryckning kan vara på väg är att den nya tyska regeringen pausat igångsättningen av North Stream 2. Den nya gasledningen från Ryssland till Västeuropa skulle givetvis öka det sjuka beroendet av den ryska gasen.

Om förbundskanslern Olaf Scholz kunnat ta detta historiska beslut, skulle han ju också kunna riva upp sin företrädares linje att avveckla kärnkraften. Men att stoppa nedläggningen av de sista tre tyska kärnkraftverken räcker inte så långt som kärnkraftsdrömmarna tror.

Bara om EU kan enas om en kraftfull satsning på grön fossilfri el, via investeringar i sol och vind, kan vi eliminera Putins möjligheter att via gaskranen domptera oss. En kraftfull klimatpolitik kan därför också vara en viktig säkerhetspolitik.

Den svenska utrikesministern Ann Linde har talat om EUs ”osunda beroende” av rysk gas. Centerns Martin Ådahl har kallat inlåsningen i gas ”fullständigt ohållbar”.

Men vad gör moderaterna?  De bedriver en öppen kampanj mot gröna alternativ, som havsbaserad vindkraft, den snabbaste och billigaste vägen att minska beroendet av Putins gas.

I ett antal kustkommuner runt Sverige har moderaterna sagt nej till havsbaserad vindkraft, som i Kävlinge med hjälp av propagandabilder på vindsnurror 20 meter från badstranden, något som aldrig varit aktuellt någonstans.

USA, som knappast är något föredömligt klimatland, satsar däremot hårt på vindkraft. Nyligen blev det klart att danska företag ska bygga 138 havsbaserade snurrar i två vindkraftparker på amerikanska östkusten, en satsning som ska ge 10 miljoner hushåll el.

Men våra moderater säger nej till något liknande här. Den enda som gläds åt att gröna energialternativ bromsas i Sverige och andra västländer är förmodligen Vladimir Putin.